Hoppa till innehållet

Finnkampen

Lägg till länkar
Från Plutten
Finnkampen
Fil:Flag of Finland.svg Fil:Flag of Sweden.svg
I landskampen möts Finland och Sverige.
Sport(er)Friidrott
PlatsFinland Finland
Sverige Sverige
Tidpunktaugusti/september
År1925– (herrar)
1951– (damer)
1970– (herr- och damjuniorer)
Geografisk omfattningFinland Finland
Sverige Sverige
Fil:Fantastiskt väder på Stadion idag.jpg
Finnkampen i Stockholm 2013.
Fil:Arne Andersson 1939.jpg
1 500 meter 1939.
Fil:Alissa jumps.jpg
Alissa Söderberg hoppar på Finnkampen på Olympiastadion i Helsingfors 2011.
Fil:5000 metres in Finland-Sweden athletics international 2019.jpg
5000 meter under Finnkampen på Stockholms stadion i augusti 2019. Kalle Berglund (116), David Nilsson (115), Simon Sundström (114), Miika Tenhunen (315), Hannu Granberg (314), Martti Siikaluoma (313).
Fil:Melwin Lycke Holm in 2023 02.jpg
Melwin Lycke Holm efter vinsten i höjdhoppet på 2,15 i Finnkampen på Stockholm stadion 2023.

Finnkampen, som den kallas i Sverige eller Landskampen, ibland alternativt Sverigekampen[1] som den kallas i Finland, är en årligen återkommande friidrottslandskamp mellan Sverige och Finland. Den brukar anordnas ett veckoslut kring slutet av augusti eller början av september. På finska heter landskampen Suomi-Ruotsi-maaottelu ('Sverige-Finland-landskampen'). Den är på finska även känd under de kortare namnformerna Ruotsi-ottelu ('Sverigekampen') eller i Sverige även Suomi-ottelu ('Finnkampen').

Översikt

[redigera | redigera wikitext]

Fyra landskamper

[redigera | redigera wikitext]

Finnkampen består egentligen av fyra landskamper – en herrlandskamp och en damlandskamp (tillsammans benämnda seniorkampen) samt en pojklandskamp och en flicklandskamp (tillsammans benämnda ungdomsfinnkampen). Dessa fyra landskamper äger rum samtidigt, men ungdoms- och seniorlandskamperna avgörs inte alltid på samma anläggning. I seniorlandskamperna medverkar tre deltagare per land i varje gren utom stafetterna (där varje land har ett lag om fyra löpare), i juniorlandskamperna två per gren och lag.

Finnkampen är sedan slutet av 1980-talet världens enda kvarlevande återkommande A-landskamp i friidrott.

Arrangörer

[redigera | redigera wikitext]

Vanligtvis avgörs tävlingarna vartannat år i Sverige och vartannat år i Finland. Avsteg har dock gjorts, framför allt då större friidrottstävlingar arrangerats i just Sverige eller Finland, vilket krävt alla resurser i det landet. Ibland har tävlingarna arrangerats två år i rad i Sverige, följt av två år i rad i Finland.

Traditionellt sett har Sverige arrangerat tävlingarna under udda år och Finland under jämna år. Traditionellt har tävlingarna hållits i de båda huvudstäderna Helsingfors i Finland och Stockholm i Sverige, med undantag av åren 1947, 1959 och 1971, då tävlingarna arrangerades i Göteborg. Även mellan 1999 och 2011 var Göteborg arrangörsort alla gånger som evenemanget avgjordes i Sverige, men 2013 flyttades arrangemanget återigen till Stockholm.[2]

År 2016 arrangerades tävlingen i Tammerfors. Det var första gången som någon annan finsk stad än Helsingfors stod som arrangör av både herr- och damkampen. Även 2018 och 2020 års arrangemang ägde rum i Tammerfors, på Tammerfors stadion.

Tävlingsdagar

[redigera | redigera wikitext]

Finnkampen avgörs under en helg. Länge handlade det om lördag–söndag, men 1996 ändrades detta till torsdag–lördag, vilket sedan gällde de kommande åren.[3] Därefter har man vissa år tävlat lördag–söndag, andra fredag–lördag. 2014 års tävlingar ägde rum lördag–söndag men tjuvstartade redan på fredagen med damernas stavhoppstävlingar på Narinken.[4]

Ungdomsfinnkampen

[redigera | redigera wikitext]

Ungdomsfinnkampen är en tävling som anordnas i samband med Finnkampen. Denna är till för ungdomar mellan 16 och 17 år; dock prioriteras 17-åringarna då 16-åringarna har chansen även året efter. Det går till på precis samma sätt som Finnkampen förutom att endast två personer från varje land deltar i varje gren.

De svenska deltagarna kvalificerar sig till Ungdomsfinnkampen genom att prestera på Svenska Mästerskapen (SM) i friidrott, som oftast går några helger innan. Ungdomsfinnkampen 2018 äger rum under lördagen, den andra av de två dagar som de två seniorkampsgrenarna avgörs.[5]

Historik

[redigera | redigera wikitext]

Mellankrigstiden och Andra världskriget

[redigera | redigera wikitext]

Den första Finnkampen avgjordes 5–6 september 1925.[6] Den handlade då endast om en herrlandskamp, och tävlingarna arrangerades endast vartannat år.

Under 1930-talet låg tävlingarna nere några år (1932–1938), efter idrottslig missämja mellan Finland och Sverige. Sverige hade genom Sigfrid Edström fått den finländske löparen Paavo Nurmi diskvalificerad för brott mot IAAF:s amatörregler inför olympiska sommarspelen 1932 i Los Angeles, där Nurmi var favorit i maratonloppet. Detta ledde till en konflikt mellan honom och den nyvalde ordföranden för Finlands friidrottsförbund Urho Kekkonen, som under segerbanketten efter meddelade att friidrottsutbytet med Sverige skulle avbrytas.[7] [8][9]

Fil:Famous spectators of athletics game Finland-Sweden-Germany, September 1940 in Helsinki.jpg
Trenationerslandskampen Finland-Sverige-Tyskland i Helsingfors den 7 september 1940, åskådare från vänster: Urho Kekkonen, Gustaf Mannerheim, Prins av Sverige Gustaf Adolf, Finlands president Risto Ryti och Reichssportführer Hans von Tschammer und Osten i Tyskland

Tävlingarna återupptogs i Stockholm 1939, inför att de olympiska sommarspelen 1940 skulle hållas i Helsingfors. På grund av andra världskrigets utbrott blev sommarspelen inställda, men Helsingfors olympiastadion kom ändå till användning vid landskampen i friidrott mellan Sverige och Finland i september 1940. Detta år var extraordinärt nog även Tyskland med som deltagande nation, vilket innebar en förändring till två tävlande per gren för varje nation, istället för tre.[10][11]

Efterkrigstiden

[redigera | redigera wikitext]

Inga fler tävlingar hölls därefter under kriget tills de återupptogs igen 1945, då med årliga arrangemang. Sex år senare debuterade damlandskampen, och samma år övergick herrarna till tre deltagare per land och gren. Året efter sprang endast damerna, efter att det finska herrlandslaget stannat hemma för sitt olympiska tävlande.[9]

Under 1940-talet var ofta Sverige det vinnande laget, men sedan skulle det vända. I herrkampen vann Finland alla år från 1954 till 1964. Till 1965 års svenska seger bidrog bland annat sprintern Bosse Althoff med tre segrar och två andraplatser.[12]

I 1975 års 5000-meterslopp ägnade finske Pekka Päivärinta åt att bland annat stänga vägen för svenska löpare;[13] han blev senare diskad. I damkampen vann Inger Knutsson 3000 meter på 8.51,04, vilket var 1975 års näst bästa tid; snabbare var bara norskan Grete Andersen (senare känd som Grete Waitz).[5]

1984 övergick även damerna till tre deltagare per land och gren. Finland vann både damkampen och herrkampen, den senare för fjortonde året i rad (1978 hade man exempelvis vunnit herrkampen med 72 poängs marginal). Året efter var det Sverige som vann dubbelt, och där vann Patrik Sjöberg både i höjd och längd medan de svenska herrarna (Arne Holm, Thomas Eriksson och Claes Rahm) vann trippelt i tresteg.[9] 1985 var också första året som damerna löpte sträckan 10 000 meter, och premiäråret kom Evy Palm etta i loppet.[14]

1992 var alla sex 1500-meterslöparna i herrtävlingen inblandade i gruff gränsande till slagsmål i en av kurvorna. Resultatet blev att alla löparna (Peter Koskenkorva, Martin Enholm, Patrik Johansson sprang för Sverige) diskades och att inga poäng utdelades.[9]

2000-talet

[redigera | redigera wikitext]

Det gällande publikrekordet för Finnkampen noterades 2004, då landskampen avgjordes på Ullevi i Göteborg. Under tävlingarna deltog bland andra Christian Olsson, Carolina Klüft och Stefan Holm – alla nyblivna guldmedaljörer från OS i Aten. Över de två tävlingsdagarna såldes sammanlagt 51 567 biljetter, vilket var drygt 2 000 mer än den tidigare noteringen på 49 366 från 1971. Även 1971 avgjordes Finnkampen på Ullevi.

2013 var första Finnkampen på Stockholms stadion sedan slutet av 1990-talet, efter ett antal år på Ullevi. De tre finska arrangemangen år 2016-2020 skedde på Tammerfors stadion[9]. 2022 flyttades kampen tillbaka till Helsingfors[15].

Vissa år arrangeras även en separat landskamp i gång. 2018 års gånglandskamp vanns av Finland med siffrorna 38–19.[16]

Styrkeförhållanden

[redigera | redigera wikitext]

I början var det jämnt på herrsidan, men från den svenska segern 1953 dröjde det till 1965 innan Sverige vann igen. Det sena 1960-talet dominerades av Sverige, men efter Sveriges vinst 1969 vann Finland varje år fram till 1985 då Sverige återigen segrade. I slutet av 1980-talet var förhållandena återigen ganska jämna, men i början av 1990-talet påbörjades en svensk dominans innan förhållandena återigen blev jämnare i slutet av 1990-talet. Finland dominerade sedan mitten och slutet av 2000-talets första decennium, innan svenskarna lyckades vinna 2009, och därmed tog sin första seger sedan 2004.

På damsidan dominerade Sverige totalt från premiären 1951 och fram till 1970-talet, och först 1972 lyckades Finland vinna. Därefter tog Finland över och vann alla år fram till Sverige 1980 lyckades bryta trenden, för att sedan dominera det tidiga 1980-talet. Sedan följde svenska vinster, en tillfällig finländsk vinst 1984 innan Sverige återigen vann 1985 och 1986.

Därefter följde total finländsk dominans, då Finland vann alla damkamper 1987 fram till 2000. 2001, lyckades Sverige till slut vinna och vann därefter alla återstående damkamperna under 2000-talets första decennium som avslutades med att Sverige 2009 för första gången lyckades vinna samtliga fyra landskamper samma år vilket Finland redan lyckats med tio gånger (1974, 1977, 1978, 1979, 1984, 1987, 1988, 1990, 1995 och 1997). Sammanlagt vann Sverige elva kamper i rad, innan Finland bröt sviten 2012.

Den största finska segern på herrsidan togs 1978 med 72 poängs marginal (240–168), medan den största svenska herrsegern är från 1948 (62 poängs övervikt). Bland damerna är motsvarande rekord 58 för Finland 1997[9] och 55 för Sverige 2017.[17]

Begreppen finndödare och Ruotsin-tappaja har återkommande använts i samband med Finnkampen. Det första begreppet står för en svensk deltagare som vunnit överraskande många poäng för Sverige och i hög grad bidragit till svensk seger. På samma sätt syftar det andra begreppet (finska för 'Sverigedödare') för en finländare som gjort motsvarande insats eller insatser för Finland.[18] Bland de mer kända ruotsintappaja fanns Voitto Hellsten, 400-meterlöpare på 1950-talet.[19] Begreppen har också kommit till användning i möten mellan Finland och Sverige i andra tävlingssammanhang.[20]

Poängberäkning och resultat

[redigera | redigera wikitext]

De båda nationerna får poäng baserat på de individuella placeringarna i respektive gren. I individuella grenar ger en seger 7 poäng, en andraplats ger 5 poäng, en tredjeplats ger 4 poäng, en fjärdeplats ger 3 poäng, en femteplats ger 2 poäng och en sjätteplats ger 1 poäng. Deltagarna måste fullfölja grenen (genom att gå i mål eller få ett godkänt resultat) för att få poäng. I stafetter ger en seger 5 poäng och en andraplats ger 2 poäng.[21]

Seniorkampen

[redigera | redigera wikitext]
Totalt vunna kamper Herrar: Finland Finland 47–37 Sverige Sverige Damer: Finland Finland 26–48 Sverige Sverige
År Plats Vinnare (herrar) Poängresultat Vinnare (damer) Resultat
1925 Helsingfors Finland Finland 99-85 - -
1927 Stockholm Sverige Sverige 98-86 - -
1929 Helsingfors Sverige Sverige 93-90 - -
1931 Stockholm Finland Finland 104-76 - -
1939 Stockholm Finland Finland 112-102 - -
1940 Helsingfors Sverige Sverige 111-103** - -
1945 Stockholm Sverige Sverige 105-79 - -
1946 Helsingfors Sverige Sverige 114,5-68,5 - -
1947 Göteborg Sverige Sverige 106-78 - -
1948 Helsingfors Sverige Sverige 138-76 - -
1950 Stockholm Sverige Sverige 123-88 - -
1951 Helsingfors Finland Finland 216-194 Sverige Sverige 73-51
1952 - - Sverige Sverige 81-64
1953 Stockholm* Sverige Sverige 217-193 Sverige Sverige 58-48
1954 Helsingfors* Finland Finland 207-202 Sverige Sverige 64-42
1955 Stockholm* Finland Finland 213-196 Sverige Sverige 58-48
1956 Helsingfors Finland Finland 209-201 Sverige Sverige 89-69
1957 Stockholm* Finland Finland 208-201 Sverige Sverige 64-42
1958 Helsingfors* Finland Finland 232-177 Sverige Sverige 66-51
1959 Göteborg* Finland Finland 209-200 Sverige Sverige 64-53
1960 Helsingfors* Finland Finland 216-194 Sverige Sverige 67-50
1961 Stockholm* Finland Finland 220,5-189,5 Sverige Sverige 68,5-48,5
1962 Helsingfors Finland Finland 219-190 Sverige Sverige 67-50
1963 Stockholm Finland Finland 220-190 Sverige Sverige 68,5-48,5
1964 Helsingfors Finland Finland 210,5-199,5 Sverige Sverige 64-53
1965 Stockholm Sverige Sverige 210-200 Sverige Sverige 65-52
1966 Helsingfors Sverige Sverige 208,5-199,5 Sverige Sverige 62-55
1967 Stockholm Sverige Sverige 212-198 Sverige Sverige 66-51
1968 Helsingfors Finland Finland 208,5-199,5 Sverige Sverige 64-52
1969 Stockholm Sverige Sverige 212,5-195,5 Sverige Sverige 75-60
1970 Helsingfors Finland Finland 227-182 Sverige Sverige 82-53
1971 Göteborg Finland Finland 224-183 Sverige Sverige 71-64
1972 Helsingfors Finland Finland 236,5-173,5 Finland Finland 73-60
1973 Stockholm Finland Finland 223-187 Finland Finland 77-69
1974 Helsingfors Finland Finland 207-200 Finland Finland 75-60
1975 Stockholm Finland Finland 214-191 Finland Finland 94-62
1976 Helsingfors Finland Finland 223-187 Finland Finland 91-66
1977 Stockholm Finland Finland 212-194 Finland Finland 86-69
1978 Helsingfors Finland Finland 240-168 Finland Finland 85-72
1979 Stockholm Finland Finland 214-194 Finland Finland 80-77
1980 Helsingfors Finland Finland 232-178 Sverige Sverige 79-78
1981 Stockholm Finland Finland 214-196 Sverige Sverige 81-75
1982 Helsingfors Finland Finland 215-193 Sverige Sverige 79-78
1983 Stockholm Finland Finland 234-176 Sverige Sverige 83-74
1984 Helsingfors Finland Finland 216-193 Finland Finland 155-145
1985 Stockholm Sverige Sverige 219-185 Sverige Sverige 166-156
1986 Helsingfors Sverige Sverige 210,5-198,5 Sverige Sverige 184-138
1987 Stockholm Finland Finland 210,5-197,5 Finland Finland 165-157
1988 Helsingfors Finland Finland 229,5-180,5 Finland Finland 170-150
1989 Stockholm Sverige Sverige 213-197 Finland Finland 184-138
1990 Helsingfors Finland Finland 217-193 Finland Finland 182-140
1991 Stockholm Sverige Sverige 226-183 Finland Finland 197-147
1992 Helsingfors Sverige Sverige 198-187 Finland Finland 195-149
1993 Stockholm Sverige Sverige 215-192 Finland Finland 198-144
1994 Stockholm Sverige Sverige 219-190 Finland Finland 174-170
1995 Helsingfors Finland Finland 213-196 Finland Finland 196-146
1996 Helsingfors Sverige Sverige 205,5-202,5 Finland Finland 215-173
1997 Stockholm Finland Finland 207,5-198,5 Finland Finland 223-165
1998 Helsingfors Finland Finland 206-200 Finland Finland 210-178
1999 Göteborg Sverige Sverige 210-198 Finland Finland 212-175
2000 Helsingfors Sverige Sverige 216-194 Finland Finland 219-191
2001 Göteborg Sverige Sverige 218-185 Sverige Sverige 213-197
2002 Helsingfors Finland Finland 223-187 Sverige Sverige 215,5-192,5
2003 Helsingfors Finland Finland 205-203 Sverige Sverige 208,5-201,5
2004 Göteborg Sverige Sverige 217-191 Sverige Sverige 228,5-178,5
2005 Göteborg Finland Finland 212-197 Sverige Sverige 230-179
2006 Helsingfors Finland Finland 204-201 Sverige Sverige 226-183
2007 Göteborg Finland Finland 203-199 Sverige Sverige 219-189
2008 Helsingfors Finland Finland 215-193 Sverige Sverige 209,5-197,5
2009 Göteborg Sverige Sverige 208-200 Sverige Sverige 213-197
2010 Helsingfors Finland Finland 214-195 Sverige Sverige 226-182
2011 Helsingfors Finland Finland 206-194 Sverige Sverige 225-182
2012 Göteborg Sverige Sverige 220-187 Finland Finland 223-187
2013 Stockholm Sverige Sverige 235-173 Sverige Sverige 215-195
2014 Helsingfors Sverige Sverige 216-193 Sverige Sverige 206-204
2015 Stockholm Sverige Sverige 231-179 Finland Finland 213,5-193,5
2016 Tammerfors Sverige Sverige 210-200 Sverige Sverige 213-197
2017 Stockholm Sverige Sverige 216-188[17] Sverige Sverige 232,5-177,5[22]
2018 Tammerfors Finland Finland 206-202[23] Sverige Sverige 216-194[23]
2019 Stockholm[24] Sverige Sverige 228–181 Sverige Sverige 217,5–192,5
2020 Tammerfors[1] Sverige Sverige 206–201 Sverige Sverige 221–186
2021 Stockholm[25] Sverige Sverige 230–201 Sverige Sverige 223,5–207,5
2022 Helsingfors[15] Sverige Sverige 227,5–204,5 Sverige Sverige 225,5–205,5
2023 Stockholm[26] Sverige Sverige 227–227[27]*** Sverige Sverige 228,5–225,5
2024 Helsingfors[28] Finland Finland 228–225[28] Finland Finland 229,5–224,5[28]
2025 Stockholm[29] Sverige Sverige 252–201[29] Sverige Sverige 242,5–211,5[29]

* Mellan 1951 och 1961 avgjordes damernas finnkamp på annan ort än herrarnas kamp – (1951: Jyväskylä;) 1953: Jyväskylä; 1954: Eskilstuna; 1955: Valkeakoski; 1957: Lahtis; 1958: Jönköping; 1959: Vammala; 1960: Linköping och 1961: Kouvola.[30]

** I den samtidigt avgjorda trenationslandskampen Finland-Sverige-Tyskland blev resultatet 134-147-141. Sverige slog även Tyskland i tvelandskamp med 113-101.

*** Sverige vann på fler grensegrar.[27]

Ungdomsfinnkampen

[redigera | redigera wikitext]
Totalt Pojkar: Finland Finland 34–20 Sverige Sverige Flickor: Finland Finland 31–23 Sverige Sverige
År Plats Vinnare (Pojkar) Resultat Vinnare (Flickor) Resultat
1970 Helsingfors Finland Finland 106-95 Sverige Sverige 76-70
1971 Mölndal Finland Finland 101-98 Finland Finland 74-72
1972 Inställt
1973 Stockholm Finland Finland 100,5-99,5 Sverige Sverige 83,5-62,5
1974 Helsingfors Finland Finland 102-98 Finland Finland 80-76
1975 Stockholm Sverige Sverige 99-95 Sverige Sverige 87-68
1976 Helsingfors Finland Finland 107-92 Sverige Sverige 92-64
1977 Stockholm Finland Finland 110-91 Finland Finland 80-76
1978 Helsingfors Finland Finland 103-95 Finland Finland 79-78
1979 Stockholm Finland Finland 108-93 Finland Finland 79-78
1980 Helsingfors Finland Finland 118-81 Sverige Sverige 89-68
1981 Stockholm Finland Finland 120-79 Sverige Sverige 80,5-76,5
1982 Helsingfors Sverige Sverige 111-89 Sverige Sverige 84-73
1983 Stockholm Sverige Sverige 101-100 Sverige Sverige 91-66
1984 Helsingfors Finland Finland 92,5-108,5 Finland Finland 79-78
1985 Stockholm Sverige Sverige 115-86 Finland Finland 82-75
1986 Helsingfors Finland Finland 118-83 Sverige Sverige 86-71
1987 Stockholm Finland Finland 102-98 Finland Finland 85-70
1988 Helsingfors Finland Finland 103-98 Finland Finland 82-64
1989 Stockholm Sverige Sverige 101-98 Finland Finland 90-67
1990 Alberga Finland Finland 102-97 Finland Finland 98-68
1991 Stockholm Sverige Sverige 103-98 Sverige Sverige 86,5-81,5
1992 Alberga Finland Finland 106-91 Finland Finland 90-78
1993 Stockholm Finland Finland 123,5-75,5 Finland Finland 90-78
1994 Stockholm Sverige Sverige 101,5-99,5 Finland Finland 93-73
1995 Helsingfors Finland Finland 110-91 Finland Finland 112-56
1996 Helsingfors Finland Finland 104-97 Finland Finland 96-94
1997 Stockholm Finland Finland 113-87 Finland Finland 103-87
1998 Helsingfors Sverige Sverige 110-91 Finland Finland 97-91
1999 Göteborg Finland Finland 101-100 Finland Finland 104-96
2000 Helsingfors Sverige Sverige 103-98 Finland Finland 108-93
2001 Göteborg Finland Finland 110-90 Sverige Sverige 110-90
2002 Alberga Finland Finland 101-98 Sverige Sverige 108-93
2003 Alberga Finland Finland 106-95 Sverige Sverige 104-97
2004 Göteborg Finland Finland 108-92 Finland Finland 103-98
2005 Göteborg Sverige Sverige 117-84 Sverige Sverige 107-92
2006 Alberga Finland Finland 106-93 Finland Finland 105-96
2007 Göteborg Sverige Sverige 122-76 Sverige Sverige 125-74
2008 Helsingfors Sverige Sverige 118-81 Sverige Sverige 117-84
2009 Göteborg Sverige Sverige 117-89 Sverige Sverige 110-91
2010 Helsingfors Finland Finland 106-88 Finland Finland 119-82
2011 Helsingfors Finland Finland 110-91 Sverige Sverige 104-95
2012 Göteborg Finland Finland 101-98 Sverige Sverige 117-83
2013 Stockholm Finland Finland 103-98 Sverige Sverige 105-96
2014 Helsingfors Finland Finland 107-92 Finland Finland 112-86
2015 Stockholm Sverige Sverige 112-87 Finland Finland 104-94
2016 Tammerfors Sverige Sverige 101-97 Finland Finland 117,5-83,5
2017 Stockholm Finland Finland 108–93 Finland Finland 107–94[31]
2018 Tammerfors Sverige Sverige 112–89 Finland Finland 109–91[16]
2019 Stockholm Sverige Sverige 116–85 Finland Finland 109,5–91,5
2020 Inställt på grund av Coronaviruspandemin
2021 Stockholm Sverige Sverige 108–101 Finland Finland 110–102
2022[32] Helsingfors Sverige Sverige 116–95 Sverige Sverige 108–101
2023[33] Stockholm Finland Finland 126–96 Finland Finland 118–105
2024[34] Helsingfors Sverige Sverige 118–102 Sverige Sverige 114–108
2025[35] Stockholm Finland Finland 120–99 Sverige Sverige 118–105

Mästerskapsrekord

[redigera | redigera wikitext]
Senast uppdaterad: efter finnkampen 2025.[36]

Herrar

[redigera | redigera wikitext]
Gren Resultat Namn Datum Plats
100 m 10,19 Sverige Peter Karlsson 23 augusti 1996 Finland Helsingfors
200 m 20,47 Sverige Johan Wissman 9 september 2007 Sverige Göteborg
400 m 45,79 Finland Markku Kukkoaho 17 augusti 1974 Finland Helsingfors
800 m 1.44,50 Finland Pekka Vasala 20 augusti 1972 Finland Helsingfors
1 500 m 3.36,06 Sverige Samuel Pihlström 3 september 2023 Sverige Stockholm
5 000 m 13.29,26 Sverige Andreas Almgren 4 september 2021 Sverige Stockholm
10 000 m 28.04,86 Finland Martti Vainio 12 augusti 1978 Finland Helsingfors
10 km väg 29.12 Sverige Andreas Almgren 22 augusti 2025 Sverige Stockholm
Sverige Suldan Hassan
3 000 m hinder 8.19,50 Finland Topi Raitanen 30 augusti 2024 Finland Helsingfors
110 m häck 13,44 Sverige Robert Kronberg 2 september 2000 Finland Helsingfors
400 m häck 48,86 Sverige Niklas Wallenlind 30 augusti 1992 Finland Helsingfors
Höjdhopp 2,35 Sverige Stefan Holm 4 september 2004 Sverige Göteborg
Stavhopp 6,00 Sverige Armand Duplantis 24 augusti 2019 Sverige Stockholm
Längdhopp 8,24 Sverige Thobias Montler 5 september 2021 Sverige Stockholm
Tresteg 17,51 Sverige Christian Olsson 5 september 2003 Finland Helsingfors
Kulstötning 20,86 Finland Reijo Ståhlberg 12 augusti 1978 Finland Helsingfors
Diskus 69,42 Sverige Daniel Ståhl 25 augusti 2019 Sverige Stockholm
Slägga 79,35 Finland Olli-Pekka Karjalainen 24 augusti 2002 Finland Helsingfors
Spjutkastning 89,00 Finland Seppo Räty 29 augusti 1992 Finland Helsingfors
Trekamp[not 1] 2 492 Finland Tarmo Savola 31 augusti 2024 Finland Helsingfors
Gång 10 000 m 38.03,95 Sverige Perseus Karlström 24 augusti 2019 Sverige Stockholm
4×100 m 39,07 Sverige Sverige
Filip Olsson
Zion Eriksson
Linus Pihl
Jean-Christian Zirignon		 23 augusti 2025 Sverige Stockholm
4×400 m 3.05,43  Sverige Sverige
Marcus Tornée
Nick Ekelund-Arenander
Kasper Kadestål
Carl Bengtström		 31 augusti 2024 Finland Helsingfors

Damer

[redigera | redigera wikitext]
Gren Resultat Namn Datum Plats
100 m 11,31 Finland Mona-Lisa Strandvall 1 september 1973 Sverige Stockholm
Sverige Linda Haglund 12 augusti 1978 Finland Helsingfors
200 m 22,81 Sverige Julia Henriksson 31 augusti 2024 Finland Helsingfors
400 m 50,78 Finland Riita Salin 17 augusti 1974 Finland Helsingfors
800 m 2.00,50 Sverige Malin Ewerlöf 29 augusti 1998 Finland Helsingfors
1 500 m 4.08,12 Sverige Wilma Nielsen 23 augusti 2025 Sverige Stockholm
3 000 m 8.51,04 Sverige Inger Knutsson 2 augusti 1975 Sverige Stockholm
5 000 m 15.14,09 Sverige Sarah Lahti 3 september 2023 Sverige Stockholm
10 000 m 31.57,15 Sverige Midde Hamrin 19 augusti 1990 Finland Helsingfors
10 km väg 32.32 Sverige Sarah Lahti 2 september 2023 Sverige Stockholm
Finland Alisa Vainio 22 augusti 2025
3 000 m hinder 9.33,25 Sverige Emilia Lillemo 3 september 2023 Sverige Stockholm
100 m häck 12,80 Sverige Susanna Kallur 9 september 2007 Sverige Göteborg
400 m häck 54,58 Sverige Ann-Louise Skoglund 10 augusti 1986 Finland Helsingfors
Höjdhopp 2,01 Sverige Kajsa Bergqvist 24 augusti 2002 Finland Helsingfors
Stavhopp 4,73 Sverige Angelica Bengtsson 6 september 2020 Finland Tampere
Längdhopp 6,82 Finland Ringa Ropo-Junnila 20 augusti 1989 Sverige Stockholm
Tresteg 14,34 Finland Heli Koivula 24 augusti 2002 Finland Helsingfors
Kulstötning 19,11 Sverige Fanny Roos 24 augusti 2025 Sverige Stockholm
Diskus 64,22 Sverige Vanessa Kamga 23 augusti 2025 Sverige Stockholm [37]
Slägga 76,22 Finland Krista Tervo 24 augusti 2025 Sverige Stockholm
Spjutkastning 63,56 Finland Paula Tarvainen 25 augusti 2006 Finland Helsingfors
Trekamp[not 2] 2 727 Sverige Bianca Salming 4 september 2021 Sverige Stockholm
Gång 5 000 m 20.54,42 Finland Sari Essayah 26 augusti 1995 Finland Helsingfors
4×100 m 43,61 Sverige Sverige
Emma Rienas
Carolina Klüft
Jenny Kallur
Susanna Kallur		 27 augusti 2005 Sverige Göteborg
4×400 m 3.32,02 Finland Finland
Milja Thureson
Aino Pulkkinen
Veera Mattila
Mette Baas		 31 augusti 2024 Finland Helsingfors

Maskotar

[redigera | redigera wikitext]

Sveriges maskot är lodjuret Kalo (en sammanslagning av Kal och Lo). Kalo togs fram till världsmästerskapen i friidrott 1995 i Göteborg och togs därefter över av Finnkampen. Finlands maskot är ett lejon.[38]

Andra betydelser

[redigera | redigera wikitext]

Finnkampen finns sedan 1999 även i innebandy, och spelas under andra halvan av kalenderåret. Första året spelades den för herrar, damer och herrjuniorer och sedan år 2000 spelades den även för damjuniorer.

Även inom poker tävlas det mellan Sverige och Finland. Pokerfinnkampen 2007 avgjordes i Tallinn i Estland som anses vara neutral plan för de tävlande.

Anmärkningar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ 400 m, Längdhopp och kulstötning.
  2. ↑ Höjdhopp, kulstötning och 100 m häck.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ 1,0 1,1 ”Tre städer ville ordna Sverigekamp – Tammerfors vann”. svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/artikel/2016/12/21/tre-stader-ville-ordna-sverigekamp-tammerfors-vann. Läst 23 juni 2019. 
  2. ↑ finnkampen.se Läst 5 april 2013.
  3. ↑ ”Finnkampen – en unik landskamp”. Finnkampen. 14 april 2012. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924013158/http://www.finnkampen.se/finnkampen-varldens-aldsta-landskamp/. Läst 31 augusti 2012. 
  4. ↑ ”Rekordhopp när Finnkampen tjuvstartade”. Sveriges radio. 29 augusti 2014. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=179&grupp=6592&artikel=5951282. Läst 31 augusti 2014. 
  5. ↑ 5,0 5,1 ”Tidsprogram – Finnkampsbåten”. finnkampen.se. Arkiverad från originalet den 3 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190603095014/https://finnkampen.se/det-har-ar-finnkampen/tidsprogram/. Läst 6 juli 2018. 
  6. ↑ Finnkamp för finnkamp, Finnkampen /finnkampen.se (läst 21 augusti 2025)
  7. ↑ ”Fult spel och starka känslor” (på svenska). Populär historia. 1 september 2015. https://popularhistoria.se/vardagsliv/sport/fult-spel-och-starka-kanslor. Läst 25 augusti 2025. 
  8. ↑ Seppo Martiskainen et.al., 2006: Suomi voittoon - kansa liikkumaan, Suomen yleisurheilun 100 vuotta, Yleisurheilun Tukisäätiö, Helsinki, s. 93–96.
  9. ↑ 9,0 9,1 9,2 9,3 9,4 9,5 ”Finnkamp för Finnkamp”. finnkampen.se. Arkiverad från originalet den 3 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190603093245/https://finnkampen.se/historien-om-finnkampen/finnkamp-for-finnkamp/. Läst 6 juli 2018. 
  10. ↑ ”Sydsvenskan: Raskampen”. 1 september 2009. http://www.sydsvenskan.se/opinion/heidi-avellan/raskampen/. Läst 2 augusti 2012. 
  11. ↑ ”Aftonbladet: Råsunda 5 oktober 1941”. 4 november 2000. http://wwwc.aftonbladet.se/sport/0011/04/boll.html. Läst 2 augusti 2012. 
  12. ↑ ”Historien om Finnkampen”. Finnkampen. Arkiverad från originalet den 3 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190603093534/https://finnkampen.se/historien-om-finnkampen/. Läst 4 juli 2019. 
  13. ↑ ”Här är tio händelser från Finnkampen vi minns”. Expressen. 4 september 2016. https://www.expressen.se/sport/friidrott/har-ar-tio-handelser-fran-finnkampen-vi-minns/. Läst 4 juli 2019. 
  14. ↑ ”Finnkamp för Finnkamp”. Finnkampen. Arkiverad från originalet den 3 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190603093245/https://finnkampen.se/historien-om-finnkampen/finnkamp-for-finnkamp/. Läst 3 juni 2019. 
  15. ↑ 15,0 15,1 ”Resultat - Finnkampen”. Finnkampen. Arkiverad från originalet den 4 september 2022. https://web.archive.org/web/20220904150755/https://finnkampen.se/det-har-ar-finnkampen/resultat/. Läst 4 september 2022. 
  16. ↑ 16,0 16,1 ”Ruotsiottelu / Finnkampen 31.8-1.9.2018 - LIVE-results”. live.time4results.com. http://live.time4results.com/yu/2018/ruotsiottelu/. Läst 20 september 2018. 
  17. ↑ 17,0 17,1 ”Dubbelseger igen på Finnkampen!”. friidrott.se. 3 september 2017. Arkiverad från originalet den 6 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180706162001/http://www.friidrott.se/nyheter.aspx?id=21408. Läst 6 juli 2018. 
  18. ↑ Str, Sigbjørn (7 augusti 2005). ”Klüft tok gull” (på norska). Dagbladet.no. https://www.dagbladet.no/a/66120498. Läst 4 juli 2019. 
  19. ↑ Kanerva, Juha; Amsterdam (7 juli 2016). ”Tiesitkö tämän seivästähti Wilma Murrosta? Sukulaismies oli olympiamitalisti ja kaksinkertainen EM-mitalisti” (på finska). Ilta-Sanomat. https://www.is.fi/yleisurheilu/art-2000001215159.html. Läst 4 juli 2019. 
  20. ↑ Andersson, Pär (17 maj 2008). ”Finndödaren bjuder på sina bästa knep | Hockey | Expressen”. Expressen. https://www.expressen.se/sport/hockey/finndodaren-bjuder-pa-sina-basta-knep/. Läst 4 juli 2019. 
  21. ↑ ”Det här är Finnkampen”. Arkiverad från originalet den 3 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190603093447/https://finnkampen.se/det-har-ar-finnkampen/. Läst 24 augusti 2019. 
  22. ↑ ”SUCCÉN: Dubbel svensk seger i Finnkampen”. 3 september 2017. https://www.expressen.se/sport/friidrott/dubbel-seger-i-finnkampen/. Läst 6 juli 2018. 
  23. ↑ 23,0 23,1 ”Finnkampen: Vilken dramatik!”. friidrott.se. 1 september 2018. Arkiverad från originalet den 18 september 2018. https://web.archive.org/web/20180918123634/http://www.friidrott.se/nyheter.aspx?id=22596. Läst 18 september 2018. 
  24. ↑ ”Finnkampen till Stockholms stadion igen”. www.helagotland.se. 22 januari 2018. Arkiverad från originalet den 23 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190623162526/https://www.helagotland.se/sport/finnkampen-till-stockholms-stadion-igen-15039801.aspx. Läst 23 juni 2019. 
  25. ↑ ”Finnkampen Stockholm 4-5 september 2021”. Finnkampen. https://finnkampen.se/. Läst 16 augusti 2021. 
  26. ↑ ”Finnkampen Stockholm 2-3 september 2023”. Arkiverad från originalet den 3 september 2023. https://web.archive.org/web/20220904150755/https://finnkampen.se/det-har-ar-finnkampen/resultat/. 
  27. ↑ 27,0 27,1 ”Friidrott: Svensk dubbelseger i Finnkampen efter drama”. SVT Sport. 3 september 2023. https://www.svt.se/sport/friidrott/finnkampen-6. Läst 3 september 2023. 
  28. ↑ 28,0 28,1 28,2 Jonathan Kvarnström, André Pops (31 augusti 2024). ”Finland säkrade båda kamperna i avslutande 1 500- metersloppen” (på svenska). SVT Sport. https://www.svt.se/sport/friidrott/finland-sakrade-bada-kamperna-i-avslutande-1-500-metersloppen. Läst 25 augusti 2025. 
  29. ↑ 29,0 29,1 29,2 Kasper Ljungström, Bella Franzén (24 augusti 2025). ”Daniel Ståhl överlägsen när Sverige vann Finnkampen” (på svenska). SVT Sport. https://www.svt.se/sport/friidrott/daniel-stahl-overlagsen-nar-sverige-vann-finnkampen. Läst 25 augusti 2025. 
  30. ↑ ”Resultat 1925-2016 – Finnkampsbåten”. finnkampen.se. Arkiverad från originalet den 1 november 2018. https://web.archive.org/web/20181101012239/http://finnkampen.se/historien-om-finnkampen/resultat-historiskt/. Läst 6 juli 2018. 
  31. ↑ Westin, Camilla (3 september 2017). ”Elin Östlund ledde Sverige till rekordstor seger i Finnkampen – så gick det för samtliga örebroare”. na.se. Arkiverad från originalet den 6 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180706163124/https://www.na.se/artikel/sport/friidrott/elin-ostlund-ledde-sverige-till-rekordstor-seger-i-finnkampen-sa-gick-det-for-samtliga-orebroare. Läst 6 juli 2018. 
  32. ↑ ”Resultat: Finnkampen U18, Helsinki FIN 3‐4.9.22”. friidrottsstatistik.se. https://www.friidrottsstatistik.se/resultsswe.php?CID=13020526&Season=2022. Läst 26 augusti 2025. 
  33. ↑ ”Resultat: Finnkampen U18, Stockholm/S 2‐3.9.23”. friidrottsstatistik.se. https://www.friidrottsstatistik.se/resultsswe.php?Season=2023&CID=13047100. Läst 26 augusti 2025. 
  34. ↑ ”Resultat: Finnkampen U18, Helsinki FIN 31.8.24”. friidrottsstatistik.se. https://www.friidrottsstatistik.se/resultsswe.php?CID=13080363&Season=2024. Läst 26 augusti 2025. 
  35. ↑ ”Resultat: Finnkampen U18, Stockholm/S 23.8.25”. friidrottsstatistik.se. https://www.friidrottsstatistik.se/resultsswe.php?CID=13111591&Season=2025. Läst 26 augusti 2025. 
  36. ↑ ”Finnkampsrekord”. friidrottsstatistik.se. https://www.friidrottsstatistik.se/recordsswefin.php?lang=swe. Läst 26 augusti 2025. 
  37. ↑ Aftonbladet (23 augusti 2025). ”Finnkampsrekord av Vanessa Kamga på Stockholms stadion”. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/rPwP88/vanessa-kamga-satte-nytt-finnkampsrekord-pa-stockholms-stadion. Läst 24 augusti 2025. 
  38. ↑ "Jobbet som maskot", kollega.se, 21 mars 2011. Åtkomst den 4 september 2016.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

Mall:Finnkampen

Hämtad från ”https://wiki.viberq.org/w/index.php?title=Finnkampen&oldid=29779”