Thorbjörn Fälldin

Thorbjörn Fälldin
Fil:Thorbjörn Fälldin smokes a pipe SMF0001944 (cropped).jpg
Sveriges statsminister
Tid i befattningen 8 oktober 1976–18 oktober 1978
Monark	Carl XVI Gustaf
Ställföreträdare	Per Ahlmark (1976–1978) Ingemar Mundebo (1978)
Företrädare	Olof Palme
Efterträdare	Ola Ullsten
Tid i befattningen 12 oktober 1979–8 oktober 1982
Monark	Carl XVI Gustaf
Ställföreträdare	Ingemar Mundebo (1979–1980) Ola Ullsten (1980–1982)
Företrädare	Ola Ullsten
Efterträdare	Olof Palme
Centerpartiets partiledare
Tid i befattningen 21 juni 1971–5 december 1985
Företrädare	Gunnar Hedlund
Efterträdare	Karin Söder
Född	Nils Olof Thorbjörn Fälldin 24 april 1926 Västby, Högsjö församling, Ångermanland
Död	23 juli 2016 (90 år) Ås, Högsjö distrikt, Ångermanland
Politiskt parti	Centerpartiet
Yrke	Bonde
Ministär	Regeringen Fälldin I Regeringen Fälldin II Regeringen Fälldin III
Maka	Solveig Fälldin
Barn	Eva, Nicklas och Pontus
Namnteckning	Thorbjörn Fälldins namnteckning

Thorbjörn Fälldin, folkbokförd Nils Olof Torbjörn Fälldin, född 24 april 1926 i Västby i Högsjö, död 23 juli 2016 i Högsjö distrikt, var en svensk politiker (centerpartist) och lantbrukare, som var Sveriges statsminister 1976–1978 och 1979–1982. Han var riksdagsledamot 1958–1964 och 1967–1985 samt Centerpartiets partiledare 1971–1985.

I riksdagsvalet 1973 erhöll Centerpartiet 25,1 procent av rösterna, en ökning med drygt fem procentenheter från föregående riksdagsval och partiets genom tiderna bästa valresultat. Vid riksdagsvalet 1976 fick partiet 24,1 procent av rösterna, vilket möjliggjorde för Fälldin att bilda en borgerlig regeringskoalition. Fälldin blev Sveriges första borgerliga statsminister sedan Axel Pehrsson-Bramstorp 1936 och bröt därmed Socialdemokraternas 40-åriga innehav av regeringsmakten och statsministerposten. Fälldin var en stark motståndare till kärnkraft, och regeringen föll 1978 på denna fråga. Fälldin återkom som statsminister 1979, men efter valförluster 1982 och 1985 lämnade han politiken.

Som statsminister under U 137-krisen hösten 1981 blev Fälldin ihågkommen för sitt svar "Håll gränsen!" på en direkt fråga från dåvarande överbefälhavare Lennart Ljung.

Uppväxt och familj

Fälldin föddes i Högsjö socken i Ångermanland som son till lantbrukarparet Nils Johan Fälldin (1893–1971) och Hulda Olsson (1900–1983). Hulda var mjuk och utåtriktad och var aktiv medlem i Svenska Landsbygdens Kvinnoförbund. Torbjörn växte upp tillsammans med sin lillebror Åke och hade en nära vänskap med grannpojkarna Sten och Bo. Familjen levde relativt väl för sin tid med sju-åtta kor, hästar och egen skog, men de hade ändå inte några större bekvämligheter. Huset de bodde i var ett ganska typiskt ångermanländskt rött timmerhus, som den snickarbegåvade pappan Fälldin byggt på med en full övervåning och en glasad veranda.

Fälldin växte upp i en region präglad av både jordbruk och industri. Hans skolgång i Högsjö gav prov på de sociala skillnaderna mellan barnen från olika bakgrunder. Skolan bestod av en blandning av arbetarbarn och jordbrukarbarn, och under skollunchen blev deras olika livsstilar och förhållanden tydliga. Arbetarbarnen, som kom från sågverksmiljön, hade med sig enklare smörgåsar, medan de färre jordbrukarbarnen bar med sig hembakat tunnbröd.

Under 1900-talets början präglades Ådalen av sociala och ekonomiska spänningar mellan arbetare och jordbrukare. Arbetarna, som ofta var inflyttade från andra landskap, var beroende av industriarbeten men såg ibland på de lokala bönderna med misstro, särskilt när dessa accepterade lägre löner och längre arbetstider. Dessa spänningar ledde ibland till konfrontationer, särskilt under perioder av svält, som när potatisbrist drabbade området 1917.

Under 1920-talet sjönk massapriserna och säsongen för sågning krympte. Många sågverk lades ner, och arbetslösheten ökade, även när konjunkturen var bättre. Vid årsskiftet 1929/1930 var tusentals människor i Ådalen arbetslösa, särskilt i Högsjö där jobben försvann. I Fälldins hemkommun försvann både industri- och skogsjobb. Samtidigt pressades Sveriges jordbrukare av sjunkande livsmedelspriser och överproduktion. Mjölk såldes direkt från bönder till arbetare, men många hade svårt att få avsättning. För att få in pengar sålde bönderna skog, men priserna var låga. Bönderna började organisera sig först när krisen var ett faktum, 25 år efter fackföreningarnas första framsteg i regionen. I april 1929 bildades Jordbruksfolkets Riksförbund (JFR), en organisation för jordbrukare i regionen. Johan Fälldin var en av de första att gå med i organisationen, vars mål var att bygga ett stort andelsmejeri och säkerställa vägunderhåll, vilket skulle generera kontanter för bönderna och underlätta deras situation.

Fälldins tidiga begåvning visade sig redan i söndagsskolan, där han snabbt lärde sig att läsa och recitera bibeltexter. Hans far, som var tystlåten men politiskt engagerad i Bondeförbundet, styrde hemmet med sträng men rättvis disciplin. Familjens politiska och sociala engagemang spelade en viktig roll i Torbjörns uppväxt. Han har beskrivit barndomen som harmonisk: "Det var ont om pengar jämt, men vi hade aldrig brist på mat".

Fälldin tog realexamen 1945 som privatist efter korrespondensstudier, och reservofficersexamen 1951.

Fil:Thorbjörn Fälldin 1952.jpg

Fälldin vid Centerkongressen i Sollefteå 1952.

År 1956 blev han själv lantbrukare på en gård i Ås, Ramvik, då han även gifte sig med Solveig, född Öberg 1935 i Skogs socken. De fick tre barn.

Fil:Falldin.JPG

Thorbjörn Fälldin år 1967.

Vägen in i politiken

Fil:Centern - Ungdomligt tänkande 1970.jpg

En centerpartistisk valaffisch inför valet 1970, med (från höger) Johannes Antonsson, partiledare Gunnar Hedlund och Fälldin.

Fälldin gick med i Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund (SLU), Bondeförbundets ungdomsförbund, i tonåren och var i slutet på 1940-talet och 1950-talet ombudsman för detsamma. Då Centerpartiet nådde framgångar under pensionsstriden blev han överraskande invald som riksdagsledamot i andra kammaren i extravalet 1958. Han blev allmänt respekterad tack vare sin sakkunskap och anspråkslösa personlighet. I valet 1964 förlorade Fälldin dock sin riksdagsplats. Detta ledde till att han erbjöds att istället representera Örebro län i första kammaren, där han blev invald 1966.

År 1969 valdes Fälldin till Centerpartiets förste vice ordförande i hård konkurrens med den då mer etablerade Johannes Antonsson från Halland. Röstsiffrorna blev 151–63, och valet sågs i partiet som i praktiken avgörande för successionsordningen efter den sittande partiledaren Gunnar Hedlund.

Fälldin var styrelseledamot i Svenska fåravelsföreningen 1959–1968 och dess ordförande 1968–1969, förbundsordförande i Svenska Insjöfiskarenas Centralförbund 1965–1969 samt styrelseledamot i Svenska Handelsbanken 1971–1976.

Partiledare och borgerlig statsministerkandidat 1971–1976

Fil:Centerpartiet - Rikstingståget Växjö 1972 (11320319725).jpg

Rikstingståget Växjö 1972

I juni 1971 övertog Fälldin ordförandeposten för sitt parti, då han ersatte Gunnar Hedlund. Han blev i och med detta även den borgerliga sidans statsministerkandidat, eftersom Centerpartiet vid denna tid var det största borgerliga partiet. Efter valet år 1973 föreslog Fälldin att Centerpartiet och Folkpartiet skulle slås ihop, eftersom de hade haft ett nära samarbete sedan början av 1960-talet. Förslaget fick dock inte majoritet inom Centerpartiet.

Vid riksdagsvalet 1976 var Fälldin oomstridd som de borgerligas statsministerkandidat. I en legendarisk tv-sänd partiledardebatt i ett fullsatt Scandinavium i Göteborg debatterade statsminister Olof Palme och Fälldin i två timmar inför en publik på 10 000 personer. Den stora frågan vid detta val handlade om kärnkraften i Sverige. Fälldin var en stark motståndare till kärnkraft, en uppfattning han skapat sig genom att bland annat lyssna på professor Hannes Alfvén. Centerpartiet ville stoppa utbyggnaden tills frågan om hur avfallet skulle slutförvaras lösts; Folkpartiet och Moderaterna däremot ville bygga ut kärnkraften.

Statsminister 1976–1978

Valresultatet 1976 var en klar majoritet för de borgerliga, som kunde bilda regering för första gången på 40 år. Denna regering, där Fälldin var statsminister och ytterligare sju centerpartister ingick, kom dock att präglas av ständiga konflikter om energipolitiken.

Regeringen lyckades genomförde flera ekonomiska reformer, trots kritik från Socialdemokraterna. En marginalskattesänkning och en indexreglering av skatteskalorna, ett borgerligt vallöfte från 1976, infördes. Regeringen införde även ett lönesparande och genomförde en omorganisation av Sveriges Radio samt införde en ny arbetsmiljölag och kvinnlig tronföljd.

Ekonomiskt stöd gavs till krisdrabbade industrier som skog, stål och varv, och inflationsspiralen bromsades delvis. Vid regeringens fall 1978 var inflationen 8 %, men industriproduktion och investeringar visade positiva tecken. Regeringen fick goda betyg från OECD och IMF, och diskontot sänktes från 8 till 6,5 %.

Efter ett förslag från Folkpartiet blev Sverige 1976 det första landet i världen att förespråka en tvåstatslösning av Israel–Palestina-konflikten. Detta krav framfördes av utrikesminister Karin Söder i hennes första tal inför FN:s generalförsamling hösten 1976.

Under 1977–1978 fick Fälldin hantera Geijeraffären (även känd som bordellhärvan), där ett antal män i höga positioner, bland andra Fälldin, utpekades som sexköpare i en polispromemoria. Fälldin nekade till anklagelsen. Sexköp var i sig inte olagligt, men det innebar bland annat en säkerhetsrisk och de prostituerade kvinnorna var i många fall mycket unga; minst en av dem var underårig.

Kärnkraftsfrågan blev den största konfliktfrågan inom regeringen. Fälldin hade före valet klargjort att han inte ville sitta i en regering som startade kärnkraftverk. Folkpartiet och Moderaterna ville fortsätta utbyggnaden, vilket löstes genom villkorslagen. Den stipulerade att kärnkraftverk endast fick laddas om två villkor uppfylldes: ett avtal om upparbetning av utbränt kärnbränsle och en plan för säker förvaring.

Centerpartiet trodde att lagen skulle stoppa kärnkraften, men riksdagen klargjorde att den inte skulle tillämpas strikt. Byggen av kärnkraftverk fortsatte under 1977 och 1978, och i september 1978 var Ringhals 3 och Forsmark 1 klara för laddning. Regeringen beslutade dock att inte ge tillstånd för detta utan att det kunde visas att förvaringen var säker.

I pressen ansågs denna uppgörelse vara en förlust för Fälldin och vid ett möte med Centerpartiets förtroenderåd den 2 oktober fick Fälldin hård kritik för att ha gått med på detta. Den 5 oktober 1978 avgick Fälldin och regeringen och ersattes av en folkpartistisk minoritetsregering ledd av Ola Ullsten.

Statsminister 1979–1982

Fil:Heads of State Cancun Summit 1981.jpg

Stats-och-regeringschefer vid Nord–Syd toppmötet 1981. Fälldin är den tredje från höger i stående raden.

Efter valet 1979 blev Fälldin statsminister igen, även den här gången i en trepartiregering. Frågan om kärnkraften hade hänskjutits till en folkomröstning i mars 1980, där Centerpartiets avvecklingslinje inte fick stöd.

I maj 1981 upplöstes regeringen på grund av oenighet i skattefrågan ("den underbara natten"). Efter detta bildades en koalitionsregering med Centerpartiet och Folkpartiet, fortfarande med Fälldin som statsminister.

Fälldin blev den förste svenske statsministern att besöka Kina i april 1981.

Ubåtskrisen

Som statsminister fick Fälldin hantera krisen efter att den sovjetiska ubåten U 137 den 27 oktober 1981 gått på grund i Gåsefjärden i Blekinge skärgård, i svenskt militärt skyddsområde. Ubåtens befälhavare hävdade att man navigerat fel. Händelsen uppmärksammades stort i Sverige och internationellt. Fälldin är ihågkommen för sitt svar "Håll gränsen!" på en direkt fråga från överbefälhavaren, när det på radar föreföll som om två sovjetiska örlogsfartyg var på väg mot svenskt territorialvatten för att bistå ubåten, men det visade sig i själva verket vara fråga om västtyska handelsfartyg. På en presskonferens 5 november meddelade Fälldin att det med stor sannolikhet fanns kärnvapen ombord på U 137. Dagen därpå kunde ubåten, som dragits loss av svenska marinen, lämna svenskt vatten.

Fil:U 137 löpsedel.jpg

Kvällspostens löpsedel

Valförlust

I valet 1982 förlorade de borgerliga regeringsmakten till Socialdemokraterna och Fälldin blev åter oppositionspolitiker.

Partiledare i opposition 1982–1985

Under 1984 och 1985 var Fälldin i perioder sjukskriven för magsår, men beslutade att stanna som partiledare. Inför valet 1985 skedde en valteknisk samverkan mellan Centerpartiet och KDS under namnet Centern, vilket mötte kritik i och utanför Centerpartiet. Samtidigt ökade de sakpolitiska motsättningarna inom partiet. Fälldin fick partistyrelsen emot sig i frågan om sjukförsäkringen, som Fälldin ville genomföra besparingar i, och partistämman tog mot Fälldins vilja beslut om att förespråka en sänkning av matmomsen. Valet blev en stor motgång för Centerpartiet, som tappade tretton riksdagsmandat och nu var det minsta av de tre borgerliga partierna.

Den 5 december 1985 lämnade Fälldin med omedelbar verkan partiledarskapet sedan valberedningen meddelat att den inte tänkte föreslå honom till omval på partistämman i juni 1986. Han lämnade även riksdagen och det politiska livet och återvände hem för att åter ägna sig åt familjens lantbruk i Ramvik, som hans fru Solveig hade skött under hans tid i maktpolitikens Stockholm.

Senare år 1986–2016

Fil:Annakarinhatt och falldin.jpg

Thorbjörn Fälldin möter Anna-Karin Hatt i Ramvik i augusti 2011.

Fälldin hade även efter detta olika officiella poster; exempelvis var han styrelseordförande i Föreningsbanken och Televerket. Han var även en ledande kraft i det så kallade Omega-projektet, där Högskolan i Östersund gick samman med Högskolan Sundsvall/Härnösand till Mitthögskolan, senare Mittuniversitetet, 1993. Han utsågs till hedersdoktor vid Mitthögskolan 2001, men avsade sig sitt hedersdoktorat 2013 i protest mot beslutet att avveckla Mittuniversitetets verksamhet i Härnösand. Några år efter att Fälldin lämnat politiken blev han tillfrågad om han ville bli landshövding i Västernorrlands län, men han tackade nej. I slutet av 1980-talet och på 1990-talet engagerade han sig i rökarnas intresseorganisation Smokepeace, men slutade själv att röka i samband med en kranskärlsoperation 1996.

Inför folkomröstningen om EU-medlemskap 1994 var Fälldin engagerad i ja-kampanjen.

Fälldin ansåg sig ha blivit illa behandlad av sitt parti då han i praktiken blev avsatt som partiledare, och han deltog därefter under femton års tid inte alls i partisammanhang. När Maud Olofsson, dotter till Fälldins vän Harald Olsson, valdes till partiledare 2001 var Fälldin dock gäst på stämman, och han och partiet försonades.

Thorbjörn Fälldin avled i sitt hem i Ramvik lördagen 23 juli 2016 efter en längre tids sjukdom. Han begravdes 11 augusti samma år i Härnösands domkyrka och vilar på Högsjö kyrkogård.

Bilden av Fälldin

Fil:Thorbjörn Fälldin Växjö 1972 003.jpg

Thorbjörn Fälldin i Växjö, 1972.

Under sina 27 år som rikspolitiker var Fälldin allmänt uppskattad i de flesta politiska läger för sin rakhet, anspråkslöshet och vilja att lyssna på olika åsikter. Fälldin vägrade låta säkerhetsfrågor styra hans liv. Under sina år som statsminister bodde han ensam i en liten hyrd lägenhet i centrala Stockholm, medan hans familj skötte gården uppe i Ramvik. Han lagade sin egen mat och gick ut med soporna på morgonen till de gemensamma sopkärlen på gården, innan han tog en rask 15-minuters promenad till sitt kontor. På avstånd följdes han av en civil polisbil som stod parkerad utanför lägenhetshuset – hans enda medgivande till säkerhetsarrangemangen.

Thorbjörn Fälldins insats som politiker var omstridd så länge han var statsminister. Svårigheterna var avsevärda: dels hade han att leda regeringar i vilka det fanns betydande åsiktsskillnader, dels skulle detta ske då Sverige genomgick sin djupaste lågkonjunktur sedan 1930-talet. Dessutom fanns det få möjligheter till samförstånd med Socialdemokraterna. I efterhand har han dock blivit välvilligt bedömd också av tidigare kritiker, inte minst för sin strävan att nå samförstånd inom det borgerliga blocket. Hans vilja att sätta sig in i alla viktiga frågor före beslut och hans personliga anspråkslöshet har vunnit uppskattning i de flesta politiska läger. Dock präglades hans regeringsår av försämrade statsfinanser och ökande arbetslöshet.^{[källa behövs]}

Utmärkelser

• Fil:Den kongelige norske fortjenstorden kommandør med stjerne stripe.svg Kommendör med stjärna av Norska förtjänstorden (1 juli 1999)

Se även

• Regeringen Fälldin I
• Regeringen Fälldin II
• Regeringen Fälldin III
• Sveriges statsminister

Referenser

Tryckta källor

• Erixon, Dick (1996). Rikstingstalen: en studie av Thorbjörn Fälldins budskap. Stockholm: Nerthus. Libris 7773729. ISBN 91-88652-03-3 
• Fälldin, Thorbjörn; Lagercrantz, Arvid (1998). En bonde blir statsminister. Stockholm: Bonnier. Libris 7149822. ISBN 91-0-056609-8 (inb.) 
• Åsling, Nils G., red (2001). Maktskifte: regeringarna Fälldin och den politiska miljön i 1970-talets Sverige. Stockholm: Ekerlid. Libris 7773495. ISBN 91-88595-91-9 (inb.) 
• Fakta om folkvalda: riksdagen ... 1985/1988. Stockholm: Riksdagens förvaltningskontor. 1986. sid. 100–101. ISSN 0283-4251 Libris 3619663. ISBN 91-38-09226-3 (inb.) 

Vidare läsning

• Elmbrant, Björn (1991). Fälldin. Stockholm: Fischer. Libris 7596431. ISBN 91-7054-658-4 
• Svenning, Olle; Bergstrand Mats, Ohlsson Per T. (2010). Thorbjörn Fälldin. Sveriges statsministrar under 100 år; 17. Stockholm: Bonnier. Libris 11859240. ISBN 9789100119744 
• Inger Ehrström (21 november 1979). ”Norden klarar strukturomvandlingen”. Affärsmagasinet Forum (1979-18): s. 08-09. ISSN 0533-070X. https://forum-mag.fi/norden-klarar-strukturomvandlingen/. 

Externa länkar

• Fil:Commons-logo.svg Wikimedia Commons har media som rör Thorbjörn Fälldin.
  Bilder & media
• Fil:Wikiquote-logo.svg Wikiquote har citat av eller om Thorbjörn Fälldin.

  Citat
• Statsmannen Thorbjörn Fälldin, av Dick Erixon