Separation of powers

Separation_of_Powers

Separation of powers (svenska: maktdelning) är en grundläggande statsvetenskaplig princip som innebär att den statliga makten delas upp mellan flera självständiga institutioner. Syftet är att förhindra maktkoncentration, minska risken för maktmissbruk och skydda individens fri- och rättigheter.

Principen är särskilt tydlig i USA:s statsskick men används i varierande grad i många demokratiska stater.

Grundidé

Separation of powers bygger på antagandet att:

makt tenderar att missbrukas om den koncentreras,
olika funktioner inom staten bör hållas åtskilda,
institutioner bör kunna kontrollera varandra.

Principen kombineras ofta med checks and balances, där varje maktgren har möjlighet att begränsa de andra.

De tre maktgrenarna

Lagstiftande makt

Ansvarar för att:

stifta lagar,
besluta om skatter och budget,
representera folket.

I USA utövas denna makt av USA:s kongress.

Verkställande makt

Ansvarar för att:

genomföra och verkställa lagar,
leda statsförvaltningen,
ansvara för utrikespolitik och försvar.

I USA leds den verkställande makten av USA:s president.

Dömande makt

Ansvarar för att:

tolka lagar,
avgöra tvister,
säkerställa att lagar följer konstitutionen.

I USA utövas denna makt av de federala domstolarna, med USA:s högsta domstol som högsta instans.

Separation of powers och checks and balances

I praktiken kombineras maktdelningen med kontrollmekanismer:

den verkställande makten kan lägga veto mot lagar,
den lagstiftande makten kan upphäva veton och granska regeringen,
den dömande makten kan ogiltigförklara lagar,
utnämningar och fördrag kräver ofta godkännande från flera maktgrenar.

Detta skapar ett system av ömsesidigt beroende snarare än total åtskillnad.

Historisk bakgrund

Principen utvecklades under upplysningstiden och formulerades tydligast av Montesquieu i verket Om lagarnas anda (1748). Hans idéer fick stort inflytande på USA:s grundlagsfäder.

Tillämpning i olika statsskick

Separation of powers tillämpas olika:

starkt i presidentstyren (t.ex. USA),
mer sammanflätat i parlamentariska system,
begränsat eller formellt i auktoritära stater.

Fördelar

skydd mot maktmissbruk,
starkare rättsstat,
ökad institutionell stabilitet,
tydligare ansvarsfördelning.

Nackdelar

långsammare beslutsprocesser,
risk för politiska låsningar,
konflikter mellan institutioner.

Se även