Orientaliska ortodoxa kyrkor

Orientaliska ortodoxa kyrkor
Icke-chalkedoniska kyrkor
Förchalkedonska kyrkor
	Orientaliska ortodoxa kyrkor; Icke-chalkedoniska kyrkor; Förchalkedonska kyrkor
	Etchmiadzin 2025-1.jpg Etchmiadzinkatedralen i Edzjmiatsin, Armenien.
Region och utbredning	Armenien Armenien; Etiopien Etiopien; Egypten Egypten; Eritrea Eritrea; Syrien Syrien; Libanon Libanon; Indien Indien; Australien Australien; Europa Europa; Mellanöstern; Asien; Nordamerika; Sydamerika

Orientaliska ortodoxa kyrkor, också kallade Icke-chalkedoniska kyrkor eller Förchalkedonska kyrkor med flera liknande benämningar, är östkristna kyrkor som under de kristologiska striderna avsöndrade sig från majoritetslinjen vid konciliet i Chalkedon år 451.

De Orientaliska ortodoxa kyrkorna erkänner bara de tre första av den tidiga kyrkans kyrkomöten: Första konciliet i Nicaea år 325, Första konciliet i Konstantinopel år 380 och Konciliet i Efesus år 431.

Tillsammans med de Östortodoxa, Östkatolska, Östprotestantiska och ''Sanna ortodoxa'' kyrkorna utgör de tillsammans Östkyrkan.

Under senare tid^[när?] har de Orientaliska ortodoxa kyrkorna närmat sig både de Östortodoxa kyrkorna och den Romersk-katolska kyrkan.

Benämning

De Orientaliska ortodoxa kristna kallar sig för miafysiter, en position emellan monofysitism och duofysitism. De har dock ofta kallats monofysiter, vilket de anser att det är missledande.

Teologi

Förutom teologiska skillnader fanns även politiska motiv till splittringen. Kristna utanför Romarriket hade problem med att de betraktades som femtekolonnare av sina egna länder om de hade för stort samröre med representanter för Romarrikets statsreligion. Om de av romarna betraktades som irrläriga hade de lättare att bli erkända i sina egna länder.^{[ifrågasatt uppgift]}

De Orientaliska ortodoxa kyrkorna avvisar formuleringen att Jesus Kristus är en person i två naturer, eftersom uttrycket "två naturer" enligt dem ligger alltför nära Nestorios heresi.

Utbredning

Majoriteten av Orientaliska ortodoxa är bosatta i Etiopien, Egypten, Eritrea, Armenien, Indien, Syrien och Libanon. Det finns också stora diasporagrupper i delar av Mellanöstern, Europa, Asien, Nord- och Sydamerika och Australien.^[1]

Olika orientaliska ortodoxa samfund

Bilder

Källor

Orthodox churches (Oriental) | World Council of Churches (oikoumene.org)

Referenser

↑ ”Orthodox churches (Oriental) | World Council of Churches”. www.oikoumene.org. https://www.oikoumene.org/church-families/orthodox-churches-oriental. Läst 20 oktober 2023.

Externa länkar

Fil:Commons-logo.svg Wikimedia Commons har media som rör Orientaliska ortodoxa kyrkor.
Bilder & media

[1] ”Orthodox churches (Oriental) | World Council of Churches”. www.oikoumene.org. https://www.oikoumene.org/church-families/orthodox-churches-oriental. Läst 20 oktober 2023.

[1]