Orientaliska ortodoxa kyrkor
| Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Orientaliska ortodoxa kyrkor Icke-chalkedoniska kyrkor Förchalkedonska kyrkor | |
| Etchmiadzin 2025-1.jpg | |
| Region och utbredning | Armenien Armenien Etiopien Etiopien Egypten Egypten Eritrea Eritrea Syrien Syrien Libanon Libanon Indien Indien Australien Australien Europa Europa Mellanöstern Asien Nordamerika Sydamerika |
|---|---|
Orientaliska ortodoxa kyrkor, också kallade Icke-chalkedoniska kyrkor eller Förchalkedonska kyrkor med flera liknande benämningar, är östkristna kyrkor som under de kristologiska striderna avsöndrade sig från majoritetslinjen vid konciliet i Chalkedon år 451.
De Orientaliska ortodoxa kyrkorna erkänner bara de tre första av den tidiga kyrkans kyrkomöten: Första konciliet i Nicaea år 325, Första konciliet i Konstantinopel år 380 och Konciliet i Efesus år 431.
Tillsammans med de Östortodoxa, Östkatolska, Östprotestantiska och ''Sanna ortodoxa'' kyrkorna utgör de tillsammans Östkyrkan.
Under senare tid[när?] har de Orientaliska ortodoxa kyrkorna närmat sig både de Östortodoxa kyrkorna och den Romersk-katolska kyrkan.
Benämning
[redigera | redigera wikitext]De Orientaliska ortodoxa kristna kallar sig för miafysiter, en position emellan monofysitism och duofysitism. De har dock ofta kallats monofysiter, vilket de anser att det är missledande.
Teologi
[redigera | redigera wikitext]Förutom teologiska skillnader fanns även politiska motiv till splittringen. Kristna utanför Romarriket hade problem med att de betraktades som femtekolonnare av sina egna länder om de hade för stort samröre med representanter för Romarrikets statsreligion. Om de av romarna betraktades som irrläriga hade de lättare att bli erkända i sina egna länder.[ifrågasatt uppgift]
De Orientaliska ortodoxa kyrkorna avvisar formuleringen att Jesus Kristus är en person i två naturer, eftersom uttrycket "två naturer" enligt dem ligger alltför nära Nestorios heresi.
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Majoriteten av Orientaliska ortodoxa är bosatta i Etiopien, Egypten, Eritrea, Armenien, Indien, Syrien och Libanon. Det finns också stora diasporagrupper i delar av Mellanöstern, Europa, Asien, Nord- och Sydamerika och Australien.[1]
Olika orientaliska ortodoxa samfund
[redigera | redigera wikitext]- Armeniska apostoliska kyrkan
- Koptisk-ortodoxa kyrkan
- Etiopisk-ortodoxa kyrkan
- Eritreansk-ortodoxa kyrkan
- Syrisk-ortodoxa kyrkan
Bilder
[redigera | redigera wikitext]-
Sankt Sarkiskatedralen i Jerevan, Armenien.
Källor
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ↑ ”Orthodox churches (Oriental) | World Council of Churches”. www.oikoumene.org. https://www.oikoumene.org/church-families/orthodox-churches-oriental. Läst 20 oktober 2023.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Fil:Commons-logo.svg Wikimedia Commons har media som rör Orientaliska ortodoxa kyrkor.
- Sidor med trasiga fillänkar
- Artiklar som behöver fler källor 2024-05
- Alla artiklar som behöver fler källor
- Alla artiklar som behöver källor
- Artiklar med när-mallar 2024-02
- Samtliga artiklar med när-mallar
- Artiklar med ifrågasatta uppgifter-samtliga
- Artiklar med ifrågasatta uppgifter 2022-02
- Orientaliskt ortodox kristendom