Hoppa till innehållet

Nelly Sachs

Lägg till länkar
Från Plutten
Nelly Sachs Nobelpristagare i litteratur
Nelly Sachs, 1966.
Nelly Sachs, 1966.
Född10 december 1891
Schöneberg, Berlin, Tyskland
Död12 maj 1970 (78 år)
Stockholm, Sverige
Yrkeförfattare
Språktyska
Verksam1921–1970
PriserNobelpriset i litteratur 1966
Namnteckning
Fil:Nelly Sachs Signature.jpg

Nelly Sachs, född Leonie Sachs den 10 december 1891[1] i Schöneberg i Berlin, död 12 maj 1970[1] i Stockholm, var en tysk-svensk författare av judiskt ursprung, från 1940 bosatt i Sverige. Hon var en författare som på modernistisk prosa och i poesi skildrade den judiska erfarenheten av nazismens förtryck. År 1966 tilldelades hon nobelpriset i litteratur.[1]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt

[redigera | redigera wikitext]

Nelly Sachs växte upp i Berlin, i en välbärgad judisk familj, som enda dotter till Margarete Sachs och fabrikanten William Sachs. Även den ensamstående mormodern bodde i hemmet så två generationer kvinnor satte sin prägel på Nelly Sachs uppväxtvillkor. Som ung tydde sig Sachs till fadern, som hade konstnärliga intressen och kunde spela piano för sin dansande dotter. Hon kom att betrakta dansen som sitt ”innersta element”, som på flera sätt skulle leva vidare i hennes poetiska verk. Den populära Berlindansösen Niddy Impekoven var en viktig inspirationskälla.[1]

Mellan 1897 och 1900 studerade Sachs vid Dorotheen-Schule i Berlin. Från 1903 och fram till 1908 fortsattes studierna vid Privatschule von Helene Aubert, en privatskola i den tyska huvudstaden.[1]

Tidigt författarskap

[redigera | redigera wikitext]
Fil:Nelly Sachs 1910.jpg
Nelly Sachs 1910.

Nelly Sachs författarambitioner väcktes tidigt, och hon vände sig till förebilder som Selma Lagerlöf och Hermann Hesse för att få råd i sitt skrivande. Det var heller inte som lyriker utan som prosaförfattare som hon debuterade 1921[1] med samlingen Legenden und Erzählungen, präglad av en medeltida föreställningsvärld med starka inslag av myt och saga. Från 1910 skrev hon också sonetter som hon 1923 skickade till Selma Lagerlöf för bedömning. Men det skulle dröja ända till 1929 innan hon bestämde sig för att publicera sina första dikter i Berlintidningen Vossische Zeitung. Efter faderns död följande år följde en svit dikter, i vilka hon bearbetade sin sorg. Fram till exilen i Sverige tillkom cirka 300 dikter, varav en del offentliggjordes i tyska tidningar.[1]

Sachs skulle dock senare helt ta avstånd från detta tidiga författarskap och insistera på att hennes egentliga debut skedde i exil med In den Wohnungen des Todes, 1947. När hennes bibliografi sammanställdes av litteraturforskaren Walter Berendsohn inför hennes 75-årsdag 1966 var hennes uttryckliga önskan att ”hela hennes verk före 1940 skulle uteslutas”. Därför har detta material först under senare år ägnats större uppmärksamhet av forskningen.[1]

Hur skall man förstå Sachs beslut? Det är uppenbart att det finns ett avgörande brott i hennes liv och dikt, som sammanhänger med nazismens tilltagande terror under 1930-talet och de alltmer detaljerade rapporterna om Förintelsen under början av 1940-talet. Hennes Berlindiktning är romantiskt orienterad och saknar såväl språk som medvetenhet för att kunna konfrontera denna verklighet.[1]

Livet i Nazityskland

[redigera | redigera wikitext]

Nelly Sachs växte upp i en sekulariserad miljö, i en familj som var assimilerad i det tyska samhället och som var utan starkare relation till specifikt judiska traditioner. Efter nazisternas erövrande av makten i Tyskland 1933 skulle dock situationen för landets judar bli alltmer hotfull,[1] och tidiga verk av henne brändes under bokbålen runt om i Tyskland i maj 1933.

Den korta, förtätade prosatexten ”Leben unter Bedrohung”, som är skriven efter flykten till Sverige, ger en kuslig bild av livet i terrorns Berlin. Sannolikt går de skildrade upplevelserna tillbaka på besök av SA- och SS-soldater vid tvångsförsäljningen av huset på Lessingstraße 1939. Under en tid förlorade Sachs talets gåva. ”I fem dagar levde jag mållös under en häxprocess. Min röst hade flytt till fiskarna. Flytt, utan att bry sig om de övriga lemmarna, som stod i skräckens salt. Rösten flydde, eftersom den inte längre hade något svar och att ’tala’ var förbjudet.” Efter dessa erfarenheter var hennes svärmiska världsbild, full av melankoli och översinnlig längtan, omöjlig att upprätthålla. Hennes identitet som människa och diktare höll på att förändras i grunden, och ett yttre tecken var att hon från och med den 1 januari 1939 i likhet med alla judiska kvinnor i Tyskland var tvungen att anta namnet Sara. Flykten framstod till sist som den enda utvägen.[1]

Flykt till Sverige, 1940-talet

[redigera | redigera wikitext]

I juni-juli 1939 reste väninnan Gudrun Harlan till Sverige för att få den åldrade Selma Lagerlöf[2] att skriva en rekommendation till regeringen att Sachs och hennes mor skulle få uppehållstillstånd i Sverige. Den korta meningen, som skulle bli de flyendes räddning, löd: ”Det är av vikt för mig att fröken Sachs blir mottagen i Sverige.” Den 16 maj flög mor och dotter med ett av de sista flygen från Tempelhof i Berlin med destination Bromma flygplats i Stockholm. Med sig hade de fem mark, en termos med fänkålsté för den sjuka modern och en brun resväska, fylld med kläder, manuskript och fotografier, samt några få föremål som faderns ordnar, en speldosa och Nelly Sachs bokmärkesalbum. Av allt att döma undgick hon så, i sista ögonblicket, en säker död.[1]

Om Nelly Sachs världsbild hade börjat krackelera redan före exilen, skulle hennes kärlek till Novalis och romantikerna aldrig upphöra. Hon förblev mystiker, men hennes mystik skulle få en helt annan ton och riktning. Det var också under de första åren i landsflykt som hon upplevde att hon hade en kallelse, där hon inte längre såg sig som skapandets mittpunkt, utan snarare som ett anonymt språkrör för offren. Denna nya diktarroll framträder för första gången i samlingen In den Wohnungen des Todes, 1947, och den visar sig inte bara i att hon här är det judiska folkets och offrens försångare, med körer, gravskrifter och klagosånger. Hon har också ett långt självständigare språk med djärvare bilder och en friare formgivning. Denna förändring möjliggörs av ett intensivt umgänge med den poetiska modernism som under 1940-talets första år är på stark frammarsch i Sverige. När Erik Lindegrens samling mannen utan väg kom 1942 lyckades Sachs, ”sömngångaraktigt“, som hon skriver, finna rätt på ett exemplar i en bokhandel. I hennes tyska översättningsvolym av svenskspråkig, modern poesi som kom 1947 under titeln Von Welle und Granit, finns det fyra sonetter ur mannen utan väg. I volymen ingår även dikter av Karin Boye, Edith Södergran och Johannes Edfelt. Efter sin ”egentliga” debut framstår Nelly Sachs som en starkt samtidsmedveten modernist, som i exilen funnit en helt ny väg som diktare.[1]

Sachs levde de första exilåren i en mycket nära relation till sin mor. Hon skrev nattetid, när modern sov, i det lilla köket i deras gemensamma lägenhet, den som hon kallade sin ”kajuta”.[1]

Senare år

[redigera | redigera wikitext]

När modern dog 1950 inträdde en ny fas i Sachs liv. Hon blev på ett sätt skörare, men sökte också ett djupare fäste i den judiska mystiken. Hon började läsa den medeltida, kabbalistiska urkunden Sohar, och under de följande åren förstärkte hon flyktens tematik i de stora samlingarna Und niemand weiss weiter (1957) och Flucht und Verwandlung (1959). Hon skrev också en lång rad dramatiska scener, bland annat under inflytande av Samuel Beckett, och lärde under denna tid känna den i Paris bosatte diktaren Paul Celan, som hon i brev kallade sin bror och såg sig förbunden med genom den förföljelse som båda var utsatta för.[1]

Demonerna lämnade dock inte Sachs, och 1960 togs hon in på Beckomberga sjukhus för djupa psykiska problem. Hon fick mycket stöd av de nära vännerna paret Bengt och Margaretha Holmqvist och en krets kvinnliga väninnor, däribland bildkonstnären Lenke Rothman och skådespelerskan och regissören Inge Wærn. En särskild plats bland hennes vänner dessa år intog Gunnar Ekelöf, som skickade henne en av sina ikoner som tröst tidigt på våren 1962. Hon översatte många av hans dikter, däribland första delen av hans samling Diwan över fursten av Emgión till tyska, han översatte hennes Glödande gåtor, 1966, till svenska.[1]

Sachs förlorade aldrig sin skapande gnista under sitt sista decennium. Hon upplevde också en fristad på de institutioner där hon fick vård. Det är nu hon skriver de förtätade samlingarna Noch feiert Tod das Leben, 1961, Glühende Rätsel I-IV, 1962-1966, och den postumt utgivna Teile dich Nacht, 1971. År 1966 mottog hon Nobelpriset i litteratur, tillsammans med Samuel Agnon.[1]

Fil:Judiska, Nelly Sachs.JPG
Nelly Sachs grav på Judiska begravningsplatsen i Solna.

Nelly Sachs avled i maj 1970. Hon ligger begravd på den Judiska begravningsplatsen i Solna.[1]

Privatliv

[redigera | redigera wikitext]

Nelly Sachs förblev ogift.[1] Den 25 april 1952 blev hon svensk medborgare.[3]

Stil, eftermäle och Nelly Sachs i kulturen

[redigera | redigera wikitext]

Sachs hymnartade poesi, präglad av mysticismen hos Jacob Böhme, Gamla testamentet och kabbala,[2] har setts som en klagosång över det judiska folkets olyckor.[4][2] Efter några år av tystnad efter flytten till Sverige återkom hon som skaldinna med dikter av en helt ny dimension. Hennes ständiga tema i samlingar som In den Wohnungen des Todes (1947), Sternverdunklung (1949) och Flucht und Verwandlung (1959) var hennes och judarnas upplevelser av förföljelse, skräck och död.[4] Även i mysteriespelet Eli (1951, översatt 1965) gestaltar hon det judiska folkets lidanden, här med surrealistiska inslag.[2]

Lyriken, med sin språkligt djärva kombination av psalm och hymn, har haft stor påverkan på efterkrigslyriken i Tyskland.[2] Dikterna har översatts till svenska av Johannes Edfelt, Erik Lindegren, Gunnar Ekelöf med flera.[4]

Nelly Sachs fick dela Nobelpriset i litteratur 1966 med den israeliske författaren Samuel Agnon. Hon tilldelades priset med motiveringen "för hennes framstående lyriska och dramatiska diktning, som med gripande styrka tolkar Israels öde".[5][6] Inför valet av Sachs och Agnon tog Svenska Akademien det ovanliga beslutet att negligera Nobelkommitténs förslag Yasunari Kawabata.[7] Kawabata tilldelades dock priset två år senare.[8]

En återskapad kopia av hennes lägenhet, från Bergsunds strand, finns bevarad i ett magasin under Kungl. biblioteket i Stockholm, med en stor del av hennes ägodelar.[9] Vid Hornsbergs strand på Kungsholmen i Stockholm ligger Nelly Sachs park, uppkallad efter henne, och Nelly-Sachs-Park har anlagts i Berlin. I Tyskland har gator i Berlin, Düsseldorf, Freiburg och Tauberbischofsheim uppkallats efter Nelly Sachs.

1961 instiftades Nelly Sachs Prize for Person of Literature.[10] I Frankrike instiftades 1988 översättarpriset Prix Nelly-Sachs de traduction littéraire.[11]

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]

Listan utgår från originalutgivning, med översättningar till svenska i indrag. Titlarna är på tyska, om ingen annat nämns.

Prosa

[redigera | redigera wikitext]
  • Legenden und Erzählungen, F. W. Mayer, Berlin 1921.

Diktsamlingar

[redigera | redigera wikitext]
  • In den Wohnungen des Todes, Aufbau-Verlag, Berlin 1947 (svenska: 'I dödens boningar'[2])
  • Sternverdunkelung. Gedichte, Bermann-Fischer/Querido, Amsterdam 1949 ('Stjärnförmörkelse'[2])
  • Und niemand weiß weiter. Gedichte., Ellermann, Hamburg/ Monachium 1957
  • Flucht und Verwandlung. Gedichte, Deutsche VerlagsAnstalt, Stuttgart 1959
  • Fahrt ins Staublose. Die Gedichte der Nelly Sachs, Suhrkamp, Frankfurt nad Menem 1961
  • Ausgewählte Gedichte, Suhrkamp, Frankfurt nad Menem 1963
  • Glühende Rätsel, Insel, Frankfurt nad Menem 1964/1968
    • 1966 – Glödande gåtor = Glühende Rätsel (tolkning av Gunnar Ekelöf; Bonniers) [tvåspråkig utgåva]
  • Späte Gedichte, Suhrkamp, Frankfurt nad Menem 1965 ('Sena dikter'[2])
  • Landschaft aus Schreien. Ausgewählte Gedichte, Aufbau-Verlag, Berlin/Weimar 1966
  • Die Suchende, 1966 ('Den sökande'[2])
  • Suche nach Lebenden, Suhrkamp, Frankfurt nad Menem 1971
  • Teile dich Nacht. Die letzen Gedichte, Suhrkamp, Frankfurt nad Menem 1971

Postumt sammanställt

[redigera | redigera wikitext]
  • Gedichte, Suhrkamp, Frankfurt nad Menem 1977
  • Nelly Sachs – Werke. Kommentierte Ausgabe in vier Bänden, Suhrkamp, Frankfurt nad Menem 2010

Svenska dikturval

[redigera | redigera wikitext]

Dramatik

[redigera | redigera wikitext]
  • Eli. Ein Mysterienspiel vom Leiden Israels, Forssell, Malmö 1951
    • 1965 – Eli: ett mysteriespel om Israels lidande (tolkning av Johannes Edfelt; Bonniers) (svenska)
  • Zeichen im Sand. Die szenischen Dichtungen, Suhrkamp, Frankfurt nad Menem 1962
  • Verzauberung. Späte szenische Dichtungen, Suhrkamp, Frankfurt nad Menem 1970

Brev

[redigera | redigera wikitext]
  • Ruth Dinesen, Helmut Müssener, Briefe der Nelly Sachs, Suhrkamp, Frankfurt nad Menem 1984
  • Barbara Wiedemann, Paul Celan – Nelly Sachs. Briefwechsel, Suhrkamp, Frankfurt nad Menem 1993
  • Bernhard Albers, Karl Schwedhelm – Nelly Sachs. Briefwechsel und Dokumente, Rimbaud, Akwizgran 1998

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ 1,00 1,01 1,02 1,03 1,04 1,05 1,06 1,07 1,08 1,09 1,10 1,11 1,12 1,13 1,14 1,15 1,16 1,17 1,18 Olsson, Anders (8 mars 2018). ”Leonie (Nelly) Sachs” (CC BY 4.0). skbl.se. http://skbl.se/sv/artikel/NellySachs. Läst 13 januari 2026. 
  2. ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 2,5 2,6 2,7 2,8 ”Nelly Sachs”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/nelly-sachs. Läst 13 januari 2026. 
  3. ↑ ”April”. Historiskan. https://historiskan.se/april/. Läst 13 januari 2026. 
  4. ↑ 4,0 4,1 4,2 Bra Böckers lexikon, 1979.
  5. ↑ Lång, Helmer (1984). De litterära Nobelprisen 1901-1983. Bra Böcker. sid. 252 
  6. ↑ ”The Nobel Prize in Literature 1966” (på engelska). Nobelprize.org. http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/literature/laureates/1966/index.html. Läst 8 mars 2014. 
  7. ↑ Schueler, Kaj (2 januari 2017). ”Svenska Akademien körde över Nobelkommittén”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/r2kLa/svenska-akademien-korde-over-nobelkommitten. Läst 13 januari 2026. 
  8. ↑ ”Nobel Prize in Literature 1968” (på English). NobelPrize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/literature/1968/summary/. Läst 13 januari 2026. 
  9. ↑ Nelly Sachs Arkiverad 27 december 2010 hämtat från the Wayback Machine. KB.se, 23 mars 2010
  10. ↑ Ayaka Kudo (17 december 2025). ”Yoko Tawada becomes 1st Japanese to receive Germany’s Nelly Sachs Prize for Person of Literature” (på English). https://asianews.network/yoko-tawada-becomes-1st-japanese-to-receive-germanys-nelly-sachs-prize-for-person-of-literature/. Läst 13 januari 2026. 
  11. ↑ ”Archives des remises de Prix littéraires de traduction – ATLAS – Association pour la promotion de la traduction littéraire” (på français). https://www.atlas-citl.org/archives-des-remises-de-prix-litteraires-de-traduction/. Läst 13 januari 2026. 
  12. ↑ ”Sveriges Radios lyrikpris”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/sveriges-radios-lyrikpris. Läst 13 januari 2026. 
  13. ↑ ”Nelly Sachs Collection”. archives.cjh.org. https://archives.cjh.org/repositories/5/resources/19228. Läst 13 januari 2026. 
  14. ↑ ”Svenska Akademiens tolkningspris”. Svenskt översättarlexikon / litteraturbanken.se. https://litteraturbanken.se/%C3%B6vers%C3%A4ttarlexikon/artiklar/Svenska_Akademiens_tolkningspris. Läst 13 januari 2026. 
  15. ↑ 15,0 15,1 Schueler, Kaj (2 januari 2017). ”Svenska Akademien körde över Nobelkommittén”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/r2kLa/svenska-akademien-korde-over-nobelkommitten. Läst 13 januari 2026. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://wiki.viberq.org/w/index.php?title=Nelly_Sachs&oldid=23835”