Hoppa till innehållet

Jenny Nyström

Från Plutten
Jenny Nyström
Fil:Jenny Nyström 3.JPG
Jenny Nyström vid sitt arbetsbord 1944.
Född13 juni 1854
Kalmar, Sverige
Död17 januari 1946 (91 år)
Stockholm, Sverige
Andra namnJenny Nyström-Stoopendal
Konstnärskap
År aktiv1875-1945
Fältmåleri
Motivporträtt, landskap, julmotiv
Redigera Wikidata (för vissa parametrar)

Jenny Eugenia Nyström (gift Nyström-Stoopendaal), född 13 juni 1854 i Kalmar,[1] död 17 januari 1946 i Stockholm,[1] var en svensk målare och illustratör, mest känd genom sina illustrationer av julkort. Hennes illustrationer var framför allt för barnböcker. Nyström var den första kvinnan i Sverige som erhöll den Kungliga medaljen för sitt historiemåleri.[1]

Nyström föddes och växte upp i Kalmar som dotter till folkskolläraren och slottskantorn Daniel Nyström[not 1] och dennes hustru Annette Eleonora Bergendahl. Jenny Nyström var tredje barnet i en syskonskara av fem, och ett livligt och kreativt barn. I intervjuer återkom hon ständigt till de glädjefyllda barndomsåren i ett idylliskt Kalmar.[1]

Kring Jenny Nyström fanns flera omsorgsgivare som bidrog till att skapa trygghet och tillit. Som liten bodde hon tillsammans med den egna familjen, morföräldrarna, två mostrar och sin gammelmormor. Hennes far stod för bildning och utbildning och modern berättade sagor som var så livfulla att Jenny Nyström trodde de var sanna.[1]

Flytt och studier

[redigera | redigera wikitext]

År 1863 flyttade Daniel Nyström med sin familj till Majorna i Göteborg,[1] där fadern blev förste lärare vid Carlgrenska skolan eller Flicko-Slöjdskolan vid Stigbergstorget (på platsen för biografen Kaparen). Förutom familjen Nyström följde även deras piga, Karin Johansdotter, med till Göteborg. När Jenny Nyström senare i livet födde sonen Curt flyttade Karin Johansdotter till familjen Nyström Stoopendaal i Stockholm för att hjälpa till med hushåll och barnpassning.[1]

I Göteborg gick Nyström först fem år i skola hos en fru Natt och Dag, en skola inrymd i segelmakare Lefflers hus vid Allmänna vägen, nära faderns lärarbostad.[3] Därefter gick hon på Kjellbergska flickskolan.[4] År 1869 började hon studera vid Göteborgs Musei ritskola, där en av lärarna var Fredrik Wohlfart. Han inspirerade henne till att måla tomtemotiv,[1] och hon började måla i olja redan som femtonåring.

År 1871, då Nyström satt och kopierade på Göteborgs konstmuseum, uppmärksammades hon av landshövding Albert Ehrensvärd. Han bjöd henne till Stockholm för att besöka konstutställningar och gå på Nationalmuseum. Hon blev då introducerad för Christoffer Boklund som var professor vid Konstakademien.

Rydberg, Stockholm, Paris och Stoopendaal

[redigera | redigera wikitext]

Samma år kunde folk läsa Viktor Rydbergs berättelse Lille Viggs äfventyr på julafton i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidnings julnummer. Nyström tyckte om berättelsen och gjorde åtta illustrationer till den. Hennes teckningar nådde chefredaktören för tidningen som i sin tur visade dem för författaren. Denne fattade tycke för det han såg och materialet skickades till Bonniers, där det blev liggande. Nyström begärde tillbaka sina illustrationer och boken trycktes i stället 1875 på Torsten Hedlunds förlag.[1]

I augusti 1873 antogs Jenny Nyström som elev vid Konstakademien i Stockholm, där hon kom att studera i åtta år fram till 1881. Hon kom från en familj med knappa ekonomiska tillgångar, vilket innebar att hon fick bidra till sin egen försörjning; bland annat sålde hon prenumerationer för Ny Illustrerad Tidning, i vilken hon också medverkade som illustratör. Hon hade också flera mecenater i Göteborg. En av dem var landshövding Albert Ehrensvärd som såg till att hon fick 100 kronor i månaden från 1 april 1874 och så länge hon studerade vid Konstakademien. En annan var grosshandlare James Dickson, som under en tid bekostade hennes studier. År 1876 fick hon kontakt med kamrer Wilhelm Berg som blev hennes kommissionär. Från 1877 fick hon årligen penningstipendier från Konstakademien. Tiden vid Konstakademin kröntes 1881 med den högsta utmärkelsen hon kunde få – den Kungliga medaljen för historiemålningen Gustav Vasa som barn inför kung Hans. Hon fick dock dela utmärkelsen med Richard Hall.[1]

Via den kungliga medaljen kunde Nyström även söka stipendium för att kunna resa till Paris och förkovra sig inom måleriet. Hon reste till Paris i november 1882. Väl där skrev hon in sig vid Académie Colarossi, eftersom den franska konstakademin var stängd för kvinnor. Två år senare, 1884, deltog hon i Parissalongen med Självporträttet och Från min atelier i Paris. Hon reste tillfälligt till Sverige för att sälja tavlor och ta emot ett stipendium. På hösten 1884 förlovade hon sig med Daniel Stoopendaal, som hon träffat under studietiden. Julen firade hon med den skandinaviska konstnärskolonin i Grez-sur-Loing. Året efter, 1885, deltog hon återigen i Parissalongen med Gammal kvinna i Creuze.[1]

Fil:Jenny Nyström during painting.jpg
Jenny Nyström när hon målar.

Sent 1880-tal, familjeliv

[redigera | redigera wikitext]

Från 1885 tillhörde hon opponentrörelsen och var 1886–1896 medlem av Konstnärsförbundet. I början av sin karriär målade hon genrebilder, stilleben och porträtt i olja, pastell och akvarell. Bland hennes tidiga verk märks Dolce far niente (1883) samt Sjukbesöket och Självporträtt, utställda på Parissalongen 1884.

På nyåret 1886 flyttade Nyström tillbaka till Stockholm. Hon arbetade då som illustratör för flera olika förlag. År 1887 gifte hon sig med Daniel Stoopendaal i Adolf Fredriks kyrka. På hösten flyttade de till en stor våning på Tegnérgatan, där hon inredde sin ateljé. 1889, några år efter moderns död, flyttade hennes far hem till sin dotter. I juni 1893 föddes paret Nyström Stoopendaals enda barn, sonen Curt.[1]

Eftersom Daniel Stoopendaal var sjuklig och inte blev klar med sina studier var det Jenny Nyström som ensam försörjde familjen med sitt måleri. Kampen om arbetstillfällena var hård. Det gällde för henne att sälja in sin konst hos olika förlag och till andra uppdragsgivare.

Senare karriär, andra aktiviteter

[redigera | redigera wikitext]

Med tiden blev hon dock främst känd för sina illustrationer. Första försöket var illustrationen till Viktor Rydbergs Lille Viggs äfventyr på julafton 1875, där hon redan då skapade den typ av tomteillustrationer hon senare kom att bli känd för. Bland hennes övriga illustrationer märks Barnkammarens bok (1882), Svenska barnboken (utgiven av Johan Nordlander del 1–2, 1886–1887), Laura Fitinghoffs Bibliotek för barn och ungdom (1886) samt Carl David af Wirséns Vid juletid (1887) och I lifvets vår (1888), samt en mängd utgåvor av August Blanche och Georg Starbäcks romaner.[5]

Nyström var också en hängiven fotograf. Det hände att hon fotograferade människor ute i naturen på Tjockö i Stockholms skärgård där familjen vistades sommartid. Fotografierna fungerade sedan som förlagor till hennes konst.[1]

I Barnbiblioteket Saga från år 1910 finns en självbiografisk artikel av Jenny Nyström, där hon berättar om anledningen till att hon illustrerade sagor för barn:

Att jag mest ritat för barn, kommer sig nog därav, att jag alltid älskat barn, och att jag gärna velat visa barnen något av det fagra sollandet östanför sol och västanför måne, det vackra som hägrat i mitt minne från min barndomstid i Kalmar. Härav kan Ni också förstå, varför jag helst ritar vackra bilder.
– Jenny Nyström, Barnbiblioteket Saga, 1910

Från den stund sonen Curt föddes förekommer han ofta på hennes målningar med röd kalott på huvudet och klädd i kolt. Hon målade även ett porträtt av sig själv tillsammans med Curt 1895, som hon kallade för Mor och son. Idag benämns den Vi två. Flera av Nyströms tavlor har olika titlar. Ibland kallade hon ett motiv för en sak, men när förlaget tryckte det gav de det en annan titel.

De sista åren

[redigera | redigera wikitext]

Nyström var produktiv in i det sista. Hon avled i sitt hem i Stockholm den 17 januari 1946. Bortgången var stillsam. ”Det var som att blåsa ut ett ljus”, enligt hennes hushållerska. Jenny Nyström-Stoopendaal är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm,[6] bredvid maken Daniel Stoopendaal och fadern Daniel Nyström.

Den 24 maj 1887 gifte sig Nyström med marinläkaren Daniel Stoopendaal.[7] De fick 25 juni 1893 sonen Curt Nyström Stoopendaal som även han är en känd julkortsillustratör.

Stil och eftermäle

[redigera | redigera wikitext]
Fil:Jenny Nyström, Glad påsk, Antituppföreningen klm 32537-128.jpg
Påskkort med en "hemmatupp" och en tydligt feministiskt aktivistisk höna.

I Jenny Nyströms konst finns såväl modernitet som humor. Det är inte ovanligt att bland hennes motiv se tomtar som kör flygplan, bil, lastbil, motorcykel eller tåg. Hon drog sig inte för att låta exotiska djur som elefanter och giraffer hjälpa tomtar att dela ut julklappar mitt i det svenska vinterlandskapet. Med på bilderna finns även flera av julens folkliga attribut såsom julbockar, tomtenissar, julgranar, slädar, kälkar med mera. Problematiseringar av genusfrågor kommer tydligast till uttryck i påskmotiven. På en illustration bär exempelvis en höna i den ena handskklädda klon en svart dokumentmapp med texten ”Antituppföreningen”. Hon är i bilden vänd mot tuppen som är hemmapappa med ansvar för två kycklingar i hönsmammans frånvaro.[1]

Kalmar läns museum finns en basutställning med verk och teckningar av Jenny Nyström.[8] Hon finns även representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[9], Nationalmuseum[10], Länsmuseet Gävleborg, Nordiska museet[11] i Stockholm och Kalmar konstmuseum[12].

Jenny Nyströmskolan i Kalmar är uppkallad efter henne. Jenny Nyströms gata i Fruängen är också uppkallad efter henne.

Fortfarande görs nytryck på hennes helgkort. Både hennes akademiska konst och hennes akvareller säljs för höga priser på de stora auktionshusen.[1]

Verk (urval)

[redigera | redigera wikitext]

Illustrationer

[redigera | redigera wikitext]
  1. Fadern, Daniel Nyström, kom senare att fungera som bildmässig förebild för Tomten i Jenny Nyströms illustrationer till Viktor Rydbergs dikt.[2]
  1. 1,00 1,01 1,02 1,03 1,04 1,05 1,06 1,07 1,08 1,09 1,10 1,11 1,12 1,13 1,14 Johnsson, Barbro (8 mars 2018). ”Jenny Eugenia Nyström”. skbl.se, CC BY 4.0. http://skbl.se/sv/artikel/JennyNystrom. Läst 30 september 2025. 
  2. El-Mochantaf, Christer (2014-12-17): "Tomtens ursprung bekräftat: Göteborgare". Expressen.se. Läst 18 december 2014.
  3. Föreningen Gamla Majgrabbar: Julen 1996, tidning utgiven av Föreningen Gamla Majgrabbar, Göteborg 1996, s. 25
  4. Jenny E Nyström-Stoopendaal, urn:sbl:8514, Svenskt biografiskt lexikon (art av Barbro Werkmäster), hämtad 2019-03-26.
  5. Nyström–Stoopendaal, Jenny i Svenska män och kvinnor (1949)
  6. Hitta graven Arkiverad 3 september 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ”621 (Vem är Vem? / Stockholmsdelen 1945)”. runeberg.org. https://runeberg.org/vemarvem/sthlm45/0637.html. Läst 30 september 2025. 
  8. ”Utställningsdokumentation, Jenny Nyström 150 år. -Kalmar läns museum / DigitaltMuseum”. digitaltmuseum.se. https://digitaltmuseum.se/021017093420/utstallningsdokumentation-jenny-nystrom-150-ar. Läst 30 september 2025. 
  9. ”Göteborgs konstmuseum | Damporträtt”. emp-web-34.zetcom.ch. https://emp-web-34.zetcom.ch/eMP/eMuseumPlus?service=ExternalInterface&module=collection&objectId=8775&viewType=detailView. Läst 30 september 2025. 
  10. Nationalmuseum
  11. Du är inte inloggad-Logga in. ”Tavla”. digitaltmuseum.se. https://digitaltmuseum.se/011023805784/tavla. Läst 30 september 2025. 
  12. ”Kalmar konstmuseum”. Arkiverad från originalet den 4 december 2017. https://web.archive.org/web/20171204061352/http://konstdatabas.designarkivet.se/index.php/Detail/Object/Show/object_id/424. Läst 3 december 2017. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]