Jacob Johan Hastfer

Ogiltigt id
	Ogiltigt id
	Fil:JJHastfer.jpg Jacob Johan Hastfer, oljemålning av David Klöcker Ehrenstrahl, 1600-talet. Finlands Nationalgalleri, Sinebrychoff-samlingen, Helsingfors, Finland.
	Redigera Wikidata

Fil:Jakob Johan Hastfehr, 1647-1695 (David Klöcker Ehrenstrahl) - Nationalmuseum - 15372.tif

Jacob Johan Hastfer, oljemålning från 1690 av David Klöcker Ehrenstrahl. Nationalmuseum, Gripsholmssamlingen.

Jacob Johan Hastfer, född 11 december 1647 i Reval (Tallinn), död 24 december 1695 i Riga, var en svensk greve, militär och ämbetsman.

Biografi

Jacob Johan Hastfer föddes 1647 i Reval. Han var son till mannrichter Evald Hastfer och Emerentia Veronika von Mengden.^[1] Hastfer ingick 1666 i krigstjänst som musketerare vid ett garnisonsregemente i Riga. Han blev hovjunkare 1669-1674, fänrik vid livgardet 1671, löjtnant 1672, major vid skeppsflottan 1675, överstelöjtnant vid livgardet 1676, generalguvernör över Livland och Riga 1686, samt fältmarskalk 1 juni 1690 (42 år gammal).

År 1673 blev han kapten vid Livgardet, deltog som major i Skånska kriget 1676 och befordrades efter slaget vid Lund till överstelöjtnant vid gardet. År 1677 fick han överstes titel och blev snart därefter chef för Livgardet till fots och drabanterna till häst. Han blev 1686 generallöjtnant i infanteriet och guvernör över Livland och Riga.^[2] År 1687 utsågs han till kungligt råd ^[3] och generalguvernör i Livland, 1690 fältmarskalk och samma år kansler för universitetet i Dorpat. Hastfer erhöll 1678 friherrlig och 1687 grevlig värdighet.

Under Skånska kriget 1675-1679 utmärkte sig Hastfer i slagen vid Halmstad, Lund och Landskrona. Som generalguvernör i Livland 1687-1695 drev han med hårdhet igenom reduktionsverket i Livland, efter att inledningsvis försökt tillmötesgå den livländska adeln, som motsatte sig reduktionen. Han var en stark anhängare av enväldet under Karl XI.

Egendom

Han ägde Greiffenburg, Kostifer i Jeglechts socken, Vibyholm i Årdala socken, Sjöholm och Claestorp i Östra Vingåkers socken, Siggesta och Norrnäs i Värmdö socken.^[1]

Familj

Hastfer gifte sig 26 november 1647 i Stockholm med friherrinnan Sigrid Gyllenstierna af Lundholm (1639–1700), dotter till kammarherren friherre Johan Gyllenstierna af Lundholm och Christina Gyllenhorn. Sigrid Gyllenstierna var änka efter riksrådet och ambassadören friherre Göran Fleming af Liebelitz. Hastfer och Gyllenstierna fick tillsammans barnen Evald Hastfer (1675–1695), Charlotta Hastfer (död 1705) som var gift med översten friherre Mauritz Posse af Säby, Anna Christina Hastfer (död 1762) som var gift med översten Carl Fredrik Meijerfeldt i Österbottens regemente och Margareta Elisabet Hastfer (död 1703) som var gift med överstelöjtnanten friherre Magnus Gustaf von Mengden.^[1]

Porträttbyst och gravkor i Västra Vingåkers kyrka

En porträttbyst i marmor över generalguvernören Jacob Johan Hastfer finns i Västra Vingåkers kyrka i Södermanland. Den är huggen av Caspar Schröder 1686. Marmorbysten är det tidigaste kända verket av Caspar Schröder.^[4] Bysten har utpräglat franska drag och ansiktet är karaktärsfullt modellerat. Porträttbysten står mycket nära Schröders byst av Karl XI, som finns i Uppsala universitet och porträttreliefen över fadern, epitafiet över borgmästare Christopher Schröder, i Carl Gustafs kyrka i Karlshamn, från 1702. Marmorbysten över Hastfer var kanske Schröders första krafttag efter hemkomsten från Frankrike, hans mästarprov, där han med ungdomlig kraft framlade all den yrkesfärdighet som han hade lärt sig i Frankrike med François Girardon och Antoine Coysevox som höga förebilder. Kanske utförde han bysten strax före 1686, då Hastfer blev guvernör i Riga, där han dog som generalguvernör över Livland 1695.

Jacob Johan Hastfers gravkor i Västra Vingåkers kyrka med marmorbyst skulpterad av Caspar Schröder.

Jacob Johan Hastfers gravkor i Västra Vingåkers kyrka med marmorbyst skulpterad av Caspar Schröder.
Jacob Johan Hastfers marmorbyst i gravkoret i Västra Vingåkers kyrka av bildhuggaren Caspar Schröder.

Jacob Johan Hastfers marmorbyst i gravkoret i Västra Vingåkers kyrka av bildhuggaren Caspar Schröder.
Detalj av Jakob Johan Hastfers porträttbyst i gravkoret över Jacob Johan Hastfer i Västra Vingåkers kyrka av bildhuggaren Caspar Schröder. Hastfer var generalguvernör över Livland 1687-1695.

Detalj av Jakob Johan Hastfers porträttbyst i gravkoret över Jacob Johan Hastfer i Västra Vingåkers kyrka av bildhuggaren Caspar Schröder. Hastfer var generalguvernör över Livland 1687-1695.

Källor

Hastfer, 1. Jakob Johan i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)

Noter

↑ ^1,0 ^1,1 ^1,2 Elgenstierna Gustaf, red (1927). Den introducerade svenska adelns ättartavlor 3 Gadde-Höökenberg. Stockholm: Norstedt. sid. 495. Libris 10076750. https://runeberg.org/elgenst/3/0511.html
↑ ”Stockholm den 8 Martii”. Ordinarie Stockholmiske Posttijdender: s. 8. 8 mars 1686.
↑ ”Stockholm den 31. Ianuarii”. Ordinarie Stockholmiske Posttijdender: s. 8. 31 januari 1687.
↑ Detta förstklassiga konstverk har Bertil Waldén vid ett tillfälle attribuerat Caspar Schröder; senare har samme författare emellertid sökt tillskriva verket Andreas Schlüter, enligt B. Waldén, Några svenska porträttbyster från 1600-talet (Tidskrift för konstvetenskap 1929); Bertil Waldén, Nicolaes Millich och hans krets (1942).

Se även

Lista över svenska fältmarskalkar
Fil:Commons-logo.svg Wikimedia Commons har media som rör Jacob Johan Hastfer.
Bilder & media

Mall:Generalguvernörer i Livland

[Elgenstierna_3-1] 1,0 ^1,1 ^1,2 Elgenstierna Gustaf, red (1927). Den introducerade svenska adelns ättartavlor 3 Gadde-Höökenberg. Stockholm: Norstedt. sid. 495. Libris 10076750. https://runeberg.org/elgenst/3/0511.html

[2] ”Stockholm den 8 Martii”. Ordinarie Stockholmiske Posttijdender: s. 8. 8 mars 1686.

[3] ”Stockholm den 31. Ianuarii”. Ordinarie Stockholmiske Posttijdender: s. 8. 31 januari 1687.

[4] Detta förstklassiga konstverk har Bertil Waldén vid ett tillfälle attribuerat Caspar Schröder; senare har samme författare emellertid sökt tillskriva verket Andreas Schlüter, enligt B. Waldén, Några svenska porträttbyster från 1600-talet (Tidskrift för konstvetenskap 1929); Bertil Waldén, Nicolaes Millich och hans krets (1942).

[1]

[2]

[3]

[4]