Henrik Tikkanen

Fil:Henrik-Tikkanen-family-1966.jpg Henrik Tikkanen med familjen år 1966.

Redigera Wikidata

Georg Henrik Tikkanen, född 9 september 1924 i Helsingfors i Finland, död 19 maj 1984 i Esbo i Finland, var en finlandssvensk illustratör och författare.

Biografi

Henrik Tikkanen var son till arkitekten Robert Tikkanen och Kylliki Ingeborg Vitali, sonson till Johan Jakob Tikkanen och sonsons son till Paavo Tikkanen samt gift 1949–1962 med Vaike Lia Alla Etrock och från 1963 gift med Märta Eleonora Cavonius. Tikkanen hade ingen egentlig konstnärlig utbildning. Redan som tonåring bidrog han med illustrationer till veckotidningar och barnböcker, och tecknade serien "Konrad" som publicerades i Svenska Pressen. Efter studentexamen från Helsingin suomalainen yhteiskoulu^(fi) 1943 bedrev han fria konststudier och fick en viss vägledning i grafiska tekniker från några verksamma grafiker. Åren 1947–1967 var Tikkanen journalist, kåsör och tecknare i Hufvudstadsbladet och från 1967 som konstnärlig ledare i den finskspråkiga dagstidningen Helsingin Sanomat och i Dagens Nyheter från 1977. Han satt i styrelsen för Finlands svenska författareförening 1972–1976.

Speciellt kända är Tikkanens stadsvyer från Helsingfors, i vilka han med enkla linjer avbildade stadens karakteristika. Som tecknare arbetade han huvudsakligen med tusch och utförde en rad svartvita teckningar som snabbtecknare på olika restauranger och företag i Finland. I en minnesruna skriver Ingemar Unge att det är just ”aforismen och den kalligrafiskt eleganta teckningen” som är ett uttryck för hans personlighet. Tikkanen som den snärtiga formuleringens mästare. Unge beskriver hur Tikkanen ”kunde beskriva skönheten hos en tecknad linje, musiken i linjen, de toner som alla tecknare söker frambringa, hur han kunde bli betagen i en vacker linje och hans konstnärliga medvetenhet”. Han medverkade i ett stort antal utställningar i Finland, Danmark och Sverige. Tikkanen är representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum och Svenska klubben i Ekenäs.

Tikkanen är också känd för sitt författarskap. Han skrev en serie självbiografiska och utlämnande böcker, bland annat i Gatu-pentologin, - Brändövägen 8, Bävervägen 11, Mariegatan 26, Georgsgatan, Henriksgatan - där han gjorde upp med sin finlandssvenska borgerliga bakgrund. Dessa böcker var en av orsakerna till Tikkanen-Kihlman-debatten som bland annat handlade om den negativa bild de båda författarnas självbekännelser givit av den finlandssvenska överklassen. Som författare utgav han 1955 boken Kär i Stockholm som han själv illustrerade med människotyper, gatubilder, restaurangliv och arkitektur från efterkrigstidens Stockholm.

Bibliografi

• Mr. Gogo kommer till Europa 1946

• Satu pojasta, joka sai itse valita onnensa 1951

• Kär i Stockholm 1955

• Bilbiten: Kåserier på fyra hjul 1956

• Brinnande ord 1957 (radiopjäs)

• Ett sommarbarn 1957 (drama)

• Paddys land: Irländska skisser 1957

• Portföljen 1957 (radiopjäs)

• Bedragen 1958 (drama)

• De fega 1958 (drama)

• Missat möte 1959 (TV-drama)

• Över fjärden är himlen hög 1959

• Tadd 1959 (drama, med Bo Carpelan)

• Texas 1960

• Till sista droppen 1960 (drama)

• Hjältarna är döda 1961

• Med bil och barn i Jugoslavien 1961

• Murhakopla 1961 (TV-drama)

• Bröllopsdagen 1962 (drama)

• Henrik tiger inte 1962

• På väg 1962 (TV-drama)

• Buren 1963 (radiopjäs)

• Den stora skandalen 1963

• Jääkaappivarkaat 1963 (TV-drama)

• Murha kantapöydässä 1963 (TV-drama)

• Tähtiryöstö 1963 (TV-drama)

• Viheliäinen vapaus 1963 (TV-drama)

• Kring ett frånfälle 1964 (drama)

• Gapa snällt. Några blad ur Noaks arkiv 1965

• Kansikuvapoika 1965 (TV-drama)

• Ödlorna 1965

• Försnillaren 1967 (radiopjäs)

• Jag Borrman 1967 (radiopjäs)

• Koulukaverit 1967 (TV-drama)

• På jakt efter etrusker: Strövtåg i det etruskiska landskapet 1967

• Fyllhunden 1968 (drama)

• Min älskade skärgård 1968

• Vanhojen ystävä 1968 (radiopjäs)

• Vapenvägraren 1968 (radiopjäs)

• I Sovjet 1969

• Klovni 1969 (TV-drama)

• På botten av tingen 1969 (radiopjäs)

• Lili 1969 (TV-drama, med Bo Carpelan)

• Häng med om du kan, älskade 1970 (radiopjäs)

• Tankstreck 1970

• En enda stor familj 1970 (drama, med Märta Tikkanen och Kristin Olsoni)

• Mitt Helsingfors 1972

• Låt oss hata 1973 (radiopjäs)

• Dödens Venedig 1973

• Huomio, kaunis on kuolla 1973 (radiopjäs)

• Unohdettu sotilas 1974

• Brändövägen 8, Brändö. Tel 35 1975

• Bävervägen 11, Hertonäs 1976

• Mariegatan 26, Kronohagen 1977

• 30-åriga kriget 1977

• Ihmisen ääni 1978

• Fjärilsvingar 1978 (drama)

• Efter hjältedöden 1979

• Viimeinen sankari 1979 (samlingsvolym av 30-åriga kriget och Efter hjältedöden)

• TTT 1979

• Georgsgatan 1980

• Ansikten och åsikter 1980

• Meidän Helsinki 1980 (med Juha Tanttu)

• Ansikten och åsikter. Andra samlingen 1981

• Med ett leende i Toscana 1981

• Piirroksia katoavasta Suomesta. Bilder. Drawings 1981

• Syndens belöning 1981 (radiopjäs)

• Henriksgatan 1982

• Renault, mon amour: En autobiografi 1983

• De nakna och de saliga 1983 (med Christer Kihlman)

Priser och utmärkelser

• Längmanska kulturfondens pris 1970

• Svenska litteratursällskapets i Finland pris 1973, 1976 och 1981

• Eino Leino-priset 1975

• Statens litteraturpris 1976

Referenser

Allmänna källor

• Svenskt konstnärslexikon del V, sid 450–451. Allhems Förlag, Malmö. Libris 8390293
• Wrede, Johan: Tikkanens blick. Atlantis/SLS 2012.

Externa länkar

• ”Tikkanen,Henrik”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011 
• Tikkanen,Henrik i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
• Henrik Tikkanens arkiv vid Svenska litteratursällskapet i Finland
• Familjen Tikkanens korrespondens vid Svenska litteratursällskapet i Finland