Hegemoni

Hegemoni (grekiska: ἡγεμονία hegemonia, ledarskap) är den ledande ställning som en person, en organisation eller ett land kan ha, utan att ha fullständig makt. Det handlar om att bygga hierarkier och rangordning, liksom en tävlan om social status.

Olika teoribildningar

Kulturell hegemoni

Begreppet hegemoni är också ett begrepp inom samhällsteori, som myntades under 1920- och 1930-talen av den italienske marxisten Antonio Gramsci. Han menar att kapitalismen bygger på att ett dominerande skikt i samhället behåller sin ställning genom att de som domineras accepterar rådande ordning. Ur de härskandes hegemoni kommer och överförs värderingar till de dominerade, vilka i sin tur tolkar, och accepterar, dessa värderingar som sunt förnuft. Antonio Gramscis hegemonibegrepp handlar således om dominans över kulturen, snarare än över ekonomin och politiken. Dominansen råder även över attityder och förhållningssätt, och bestämmer på så sätt normerna i samhället.

Begrepp inom feministisk teoribildning

Inom feministisk teori har hegemonibegreppet närmast kommit att användas för att analysera en viss form av maskulinitet som hegemonisk. Denna så kallade hegemoniska maskulinitet (jämför könsmaktsordning) förstås som en norm som ingen man kan leva upp till, och de normativa egenskaperna omfattas i olika hög grad av olika grupper av män. Den hegemoniska maskuliniteten förändras över tid, och det är olika sorters manlighet som ses som eftersträvansvärda i olika kulturer och socioekonomiska grupper. En grupp män eftersträvar den hegemoniska maskuliniteten, och därmed kan de också ta del av de fördelar i form av makt som hegemonin ger, trots att de inte själva lever upp till idealen.

En annan grupp män ses som underordnade, exempelvis homosexuella och feminina män, och genom att dessa definieras som avvikare från normen förstärks idealet för dem som eftersträvar det. Även om hegemoni kan ses som en mer diskret form av maktutövning än våld, så finns våldet alltid med i bilden. Det kan användas för att förstärka hegemoniska ideal, till exempel våld mot HBTQ-personer, men våld tillämpas framför allt när andra resurser inte finns tillgängliga. Fördömandet av dem som tar till våld kan användas för att förstärka den hegemoniska makten.

Studier har också gjorts runt hur bland annat tonårsflickor bygger hierarkier mellan sig. Där kan en hegemonisk femininitet och den manliga blicken spela stor roll för att bygga status inom gruppen.

Under antiken i Grekland

Den makt som hegemoni gav, varierade efter lokala fördragsbestämmelser. Frågor om politik utåt beslöts av förbundsrådet, där alla hade lika rösträtt under den ledande statens ledning. Denna bestämde också i krigstid hur mycket varje enskild stat skulle bidra med i pengar, manskap och skepp, och hade dessutom privilegiet att anföra den sålunda uppbyggda förbundshären.

Sparta tillägnade sig tidigt en sådan hegemoni över staterna på Peloponnesos, vilken sedan under de persiska krigen (500 f. Kr.) utökades till att innefatta hela Grekland. Denna maktställning ifrågasattes av Aten, som – med sin stora flotta – tog en ledande roll i ett uppror som bringade många stater över på den atenska sidan. Först efter det peloponnesiska kriget, (431-404 f. Kr.) lyckades Sparta – för en tid – återvinna sitt starka inflytande.

Thebe eftersträvade länge hegemoni över Boiotien, men lyckades endast för en kort tid (371–362 f. Kr.). Även det makedoniska väldet i Grekland efter slaget vid Chaironeia (338 f. Kr.) hade till en början formen av en hegemoni.

Se även

• Demokratur
• Elitteori
• Maktbalans
• Neorealism (statsvetenskap)
• Problemformuleringsprivilegium
• Skendemokrati
• Världsherravälde
• Åsiktskorridor

Källor

• Hegemoni i Nordisk familjebok (första upplagan, 1883)
• Begreppet hegemoni enligt Gramsci

Externa länkar

• Fil:Wikiquote-logo.svg Wikiquote har citat av eller om Hegemoni.

  Citat