Hoppa till innehållet

Eva Moberg

Från Plutten
För liknande namn, se Eva Moberg (olika betydelser).
Ogiltigt id
FöddEngelbrekts församling i Stockholm
DödHögalids församling i Stockholm
Redigera Wikidata

Eva Moberg Hederberg, född Moberg den 14 februari 1932 i Engelbrekts församling i Stockholm, död 22 maj 2011 i Högalids församling i Stockholm,[1][2] var en svensk författare, dramatiker och debattör.

Eva Moberg var dotter till författaren Vilhelm Moberg och Greta Moberg. Hon växte upp i Stockholm och tog studentexamen 1952. År 1963 blev hon filosofie licentiat inom litteraturhistoria, religionshistoria och praktisk filosofi med avhandlingen Kärlek och kön, en studie i Colettes diktning[3]. Hon var redaktör för Fredrika Bremer-förbundets tidskrift Hertha 1960–1962, kulturredaktör i veckotidningen Vi 1967–1976 och kolumnist i Dagens Nyheter 1976–1992. Hon skrev om samhällsproblem, politik och etiska frågor. Åren 1968–1970 var hon anställd som manusförfattare på SVT, där hon bland annat skrev en rad uppmärksammade TV-revyer och senare flera scenkomedier.[4]

Moberg deltog tidigt i jämställdhetsdebatten i Sverige. Hennes essä "Kvinnans villkorliga frigivning", publicerad 1961, satte igång en intensiv och långvarig debatt om mäns och kvinnors ställning i familjen och i samhället i stort. Vid mitten av 1960-talet blev hon medlem i Grupp 222, en löst sammansatt påtryckningsgrupp i jämställdhetsfrågor. Grupp 222:s och Mobergs idéer kring ett jämställt samhälle innehöll kritik av den traditionella mansrollen; de förespråkade inte bara kvinnornas utan även männens emancipation. "Män är bättre än manssamhället" var Mobergs utgångspunkt, vilket också var titeln på ett föredrag hon återkommande höll utomlands på 1990-talet.[5]

Under 1970-talet engagerade hon sig även i kampen mot kärnkraft och senare också i miljöfrågor och som försvarare av djurens rättigheter.

Moberg var en av grundarna till Republikanska Klubben.[6]

Eva och Åsa Moberg

[redigera | redigera wikitext]

Eva Moberg och Åsa Moberg har vid flera tillfällen förväxlats, då de har samma efternamn och har beröringspunkter i sina författar- och skriftställarskap. Bland annat skedde 2004 en förväxling i Dagens Nyheter där man tillskrev Eva Moberg delar av Åsa Mobergs författarskap. DN ansträngde sig för att gottgöra detta genom en tydlig publicering av rättelse och en välvillig exponering av Åsa Mobergs författarskap.[7]

Eva Moberg var dotter till författaren Vilhelm Moberg och Greta Moberg. Åren 1964–1976 var Eva Moberg gift med TV-producenten Hans Hederberg, med vilken hon fick en dotter 1966. Eva Moberg levde senare, fram till sin död, med författaren Gottfried Grafström.

Eva Moberg är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Eva Mobergs namn finns med i Siri Derkerts konstverk Ristningar i betongÖstermalmstorgs tunnelbanestation, som uppmärksammar personer som Derkert bedömde som betydelsefulla för "Kvinnosaken, freds- och miljörörelsen".[8]

Bibliografi (urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • Kvinnans villkorliga frigivning, i antologin Unga Liberaler: nio inlägg i idédebatten, Stockholm: Bonnier, 1961.
  • Kvinnor och människor, Stockholm: Bonnier, 1962. Tribunserien, 99-0152130-0
  • Pengar eller livet?: exemplet kärnkraften, Stockholm: Bonnier, 1979. ISBN 91-0-043939-8
  • Vad tar vi oss för?: tankar samlade i en sanslös tid, Stockholm: Timo, 1979. ISBN 91-7756-034-5
  • Är krig naturligt?, Stockholm: Fredsårsdelegationen, skriftserie, 0283-6912 ; 1, 1986
  • Evas lilla gula: artiklar för återbruk, Stockholm: Dagens Nyheter, 1988. ISBN 91-7588-978-1
  • Prima materia: texter i urval (innehåller bl.a. Kvinnans villkorliga frigivning.), Stockholm: Ordfront 2003. ISBN 91-7324-778-2
  • Barnen Bolinder, 1973
  • Martina drömmer, 1985
  • Urban, Raider och Martina, 1986
  • Fabian och färgerna, 1991
  • Prylar, 1987
  • Svindlande skönhet, 1990
  • Hög svansföring, 1994
  • Himladjuren, 1996
  • Eroterapi, 2001

TV-produktioner

[redigera | redigera wikitext]
  • Proviekationer, 1967 [9]
  • Grov kränkning, 1968
  • Konfrontation, 1969
  • Dom kallas människor, 1970
  • Horoskopet, 1971
  • Televisioner I-IV, 1973-1974
  • Sagan om tåget, 1978
  • Tillfälligt avbrott, 1978-79 (medförförfattare)
  • Skapelsens krona, 1980 (tillsammans med Gottfried Grafström)
  • Liten tuva, 1985 (tillsammans med Gottfried Grafström)
  • Dokument bakifrån, I - III 1986
  • Jesu syster, 1987

Radioproduktioner

[redigera | redigera wikitext]
  • Fritagningen, 1981
  • Avskedsmiddag, 1984

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]