Carol I av Rumänien
| Carol I | |
|---|---|
| Fil:Carol I King of Romania (cropped).jpg | |
| Regeringstid | 20 april 1866–14 mars 1881 |
| Företrädare | Alexandru Ioan Cuza |
| Efterträdare | Han själv som kung |
| Regeringstid | 15 mars 1881–27 september 1914 |
| Kröning | 10 maj 1881 |
| Företrädare | Han själv som Domnitor |
| Efterträdare | Ferdinand I |
| Gemål | Elisabet av Wied |
| Barn | Maria av Rumänien |
| Personnamn | Karl Eitel Friedrich Zephyrinus Ludwig |
| Ätt | Hohenzollern-Sigmaringen |
| Far | Karl Anton av Hohenzollern-Sigmaringen |
| Mor | Josefin av Baden |
| Född | 20 april 1839 Sigmaringen, Tyska förbundet |
| Religion | Katolskt kristen |
| Namnteckning | Fil:Carol of Romania - signature.png |
| Död | 10 oktober 1914 (75 år) Sinaia, Kungariket Rumänien |
| Begravd | Curtea de Argeș |
Fil:Coat of Arms of Charles I and Ferdinand I of Romania (Order of the Golden Fleece).svg | |
| Vapenskölden som användes av Carol I och Ferdinand I som riddare av ordens österrikiska gren av Gyllene skinnets orden | |
Carol I (även känd som Karl I), född 20 april 1839, död 10 oktober 1914, var prins av Hohenzollern, furste av Rumänien från 1866 och kung av Rumänien från den 14 mars 1881. Han var son till Karl Anton av Hohenzollern-Sigmaringen och Josephine av Baden och gift (15 november 1869) med Elisabet av Wied.
Carol I valdes efter Alexander Kusas abdikation 1866 till furste av rumänien och hade till att börja med stora svårigheter att styra, bland annat 1871 under fransk-tyska kriget då hans tyska sympatier framkallade jäsning i landet. Carol, som en tid tänkte abdikera, lyckades dock vinna det konservativa partiets sympatier. Under rysk-turkiska kriget tvingades han ställa sina trupper till ryskt förfogande och förde själv befälet över de rysk-rumänska trupperna i slaget vid Plevna. I freden 1878 erkändes Rumäniens självständighet, men landet måste avträda ett område i Bessarabien mot Dobrudzja. 1881 utropades Carol till kung. Även det liberala partiet slöt upp kring Carol, och därmed var hans inrikespolitiska ställning säkrad. Utrikespolitiskt gick han i oktober 1883 i allians med Österrike-Ungern och Tyskland och förblev dessa alliansförbindelser trogen hela sitt liv. Med österrikiskt stöd lyckades han 1913 av Bulgarien förvärva ytterligare en del av Dobrudzja. Förhållandet till centralmakterna blev dock mindre hjärtligt på grund av den starka ryssvänligheten i Rumänien. Sedan den liberala regeringen under Ion Brătianu tagit makten, yrkade Carolin 2 augusti 1914 i kronrådet, att Rumänien omedelbart skulle ingripa i första världskriget på centralmakternas sida, men fick inte regeringen med sig. Han försökte nu hindra landets anslutning till ententen, men avled redan samma år.[1]
Som kung genomförde han en administrativ och militär modernisering av Rumänien efter tysk modell.
Carol I efterträddes av sin äldre bror Leopolds son Ferdinand I av Rumänien.
Han fick ett barn med Elisabet av Wied, Maria, född 8 september 1870 i Bukarest, död 9 april 1874 i samma stad.
Utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]Fotnoter
[redigera | redigera wikitext]Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Fil:Commons-logo.svg Wikimedia Commons har media som rör Carol I av Rumänien.
- Rumäniens kungahus
- Hohenzollernfurstehus
- Wieds furstehut
- Online utgåva av boken Reminiscences of the King of Roumania från 1899
- Sidor med trasiga fillänkar
- Wikipedia:Artiklar som saknar Wikidataobjekt
- Wikipedia:Alla artiklar med åtgärdsbehov relaterade till Wikidata
- Personer i Rumänien under 1800-talet
- Personer i Rumänien under 1900-talet
- Rumäniens regenter
- Huset Hohenzollern
- Födda 1839
- Avlidna 1914
- Män
- Mottagare av Rumänska kronorden
- Storkorset av Rumänska kronorden
- Riddare och kommendör av Kungl. Maj:ts Orden
- Mottagare av Serafimerorden
- Mottagare av Preussiska Svarta örns orden
- Mottagare av Rumänska Stjärnans orden
- Mottagare av Sankt Andreas orden
- Mottagare av Sankt Georgsorden
- Riddare av storkorset av Italienska kronorden
- Mottagare av Pour le Mérite
- Mottagare av Hohenzollerska husorden
- Mottagare av Sachsen-Ernestinska husorden
- Storkorset av Belgiska Leopoldsorden
- Mottagare av Elefantorden
- Mottagare av Annunziataorden
- Riddare av Sankt Mauritius- och Lazarusorden
- Mottagare av Ryska Sankt Stanislausorden