Sven Tveskägg

Sven Tveskägg
Sven Tveskägg
	Fil:Sweyn Forkbeard.jpg
	Kung av Danmark
Regeringstid	985/986–3 februari 1014
Företrädare	Harald Blåtand
Efterträdare	Harald Svensson
	Kung av Norge
Regeringstid	985/986–995
Företrädare	Harald Blåtand
Efterträdare	Olav Tryggvason
	Kung av Norge
Regeringstid	1000–3 februari 1014
Företrädare	Olav Tryggvason
Efterträdare	Harald Svensson
	Kung av England
Regeringstid	25 december 1013–3 februari 1014
Företrädare	Ethelred den villrådige
Efterträdare	Ethelred den villrådige
Gemål	omstritt; antingen Sigrid Storråda eller Swiatoslawa av Polen
Barn	Santslaue; Gyda; Knut den store; Harald; Estrid
Ätt	Knytlingaätten
Far	Harald Blåtand
Mor	omstritt; antingen Gunhild eller Tove
Född	Omkring 960/963;
Död	3 februari 1014; Gainsborough i England
Begravd	Först i York i England, senare överflyttad till Trefaldighetsklosteret i Danmark som han själv lät bygga (i Lund(?) eller Roskilde(?))

Sven Tveskägg (på fornnordiska: Sveinn Tjúguskegg, på danska: Svend Tveskæg, på engelska: Sweyn Forkbeard) eller Sven Haraldsson, född cirka 960,^[1] död 3 februari 1014, var kung av Danmark 985–992 och 993–1014, och kung av England 1013–1014. Han utgjorde förmodligen den reella makten i Norge bakom Erik Håkonsson, tillsammans med den svenske kungen Olof Skötkonung, under åren 1000–1014.

Biografi

Svens företrädare på den danska tronen var hans far, Harald Blåtand.^[1] även om källorna talar om ett allt annat än vänskapligt förhållande mellan dem. Enligt Adam av Bremen hette Svens mor Gunhild.^[2]

Fil:Swen Widlobrody ubt.jpeg

Sven Tveskägg och jomsvikingarna på Harald Blåtands begravning.

År 1000 ska Sven Tveskägg, Olof Skötkonung och Erik jarl, enligt fornnordisk tradition och sagalitteratur,^[3] ha besegrat den norske kungen Olav Tryggvason i sjöslaget vid Svolder. Efter detta styrde förmodligen Sven, Olof och Erik Norge (åtminstone den södra delen av landet^[4]) tillsammans.

Sven var också den förste nordmannen som lade under sig England. Detta skedde efter att han sommaren 1013 seglat över Nordsjön med en invasionsarmé, med mål att störta den anglosaxiske kungen Ethelred II och lägga under sig öriket. Vid landstigningen i nordöstra England flydde Ethelred till Normandie, vilket lämnade fritt för Sven (som kallas Sweyn Forkbeard i de engelska kungalängderna) att utropa sig till kung även över England. Sven Tveskägg blev dock sjuk^[4] och avled den 2^[5] eller den 3 februari 1014 i Gainsborough i England. Han efterträddes av Knut den Store som dock fördrevs från England kort efteråt av Ethelred, delvis med hjälp ifrån Olav den helige som fördrev danerna ifrån London.^{[källa behövs]}

Familj

Källorna motsäger varandra om hans gemål. Enligt isländska källor var han gift med Sigrid Storråda,^[5] som efter sin make Erik Segersälls död gift om sig med Sven. De två skulle ha blivit föräldrar till Knut, som var med på invasionsresan 1013^[6] och efter faderns död tog över dennes danska välde runt Nordsjön. Stoftet efter Sven fördes till Danmark för begravning, möjligen i Roskilde men enligt vissa källor mer sannolikt i Trefaldighetskyrkan i Lund (den kyrka som han själv låtit uppföra – se ovan).^[5]

Enligt nordtyska källor, bland annat Adam av Bremen, var han i stället gift med den polska prinsessan Swiatoslawa. Hon var troligen dotter till Mieszko I av Polen och Dubrawka av Böhmen.

Barn

Santslaue, senare nunna i England
Gyda, gift med jarlen Erik Håkonsson
Knut den store
Harald II av Danmark
Estrid Svensdotter av Danmark

Betydelse

Sven Tveskägg grundade Lund i slutet av 900-talet, i samband med att han lät bygga en träkyrka på orten (Drotten^[4] i nuvarande Kattesund). Vid kyrkan anlades den sannolikt första kristna kyrkogården i Skåne.^[5] I samband med Lunds grundande övergavs sannolikt Uppåkra.

Genom segern vid Svolder och erövrandet av England skapade Sven ett nordsjövälde och ett av de största nordeuropeiska rikena. Dess yta ökades ytterligare på av sonen Knut.

Referenser

Gamby, Erik (28 februari 1990). ”Olof Skötkonung, Sven Tveskägg och Ethelred den Rådville”. Skandia, Vol. 56, Nr. 1. http://journals.lub.lu.se/index.php/scandia/article/view/991/776. Läst 9 september 2016.
Adam av Bremen (1984). Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar. Stockholm: Proprius. Libris 7604979. ISBN 91-7118-447-3

Noter

↑ ^1,0 ^1,1 "Sven Tveskägg". ungafakta.se. Läst 9 september 2016.
↑ Adam av Bremen (1984), sid. 69 (bok 2, kap 3)
↑ Gamby 1990, sid. 3.
↑ ^4,0 ^4,1 ^4,2 André, Ingrid: "Sven Tveskägg, (960–1014), dansk kung, Lunds grundläggare". kulturportallund.se. Läst 9 september 2016.
↑ ^5,0 ^5,1 ^5,2 ^5,3 Larsson, Anita (2016-02-03): "Sven Tveskägg – Lunds grundare". Arkiverad 19 september 2016 hämtat från the Wayback Machine. lundsdomkyrka.se. Läst 9 september 2016.
↑ Stenbæk, Tobias (2012-11-19): "Knut den store: Yngste sonen blev Nordeuropas kung". varldenshistoria.se. Läst 9 september 2016.

Externa länkar

Mall:Danmarks regenter Mall:Englands_regenter

[ungafakta-1] 1,0 ^1,1 "Sven Tveskägg". ungafakta.se. Läst 9 september 2016.

[2] Adam av Bremen (1984), sid. 69 (bok 2, kap 3)

[FOOTNOTEGamby19903-3] Gamby 1990, sid. 3.

[kul-por-lund-4] 4,0 ^4,1 ^4,2 André, Ingrid: "Sven Tveskägg, (960–1014), dansk kung, Lunds grundläggare". kulturportallund.se. Läst 9 september 2016.

[lundsdom-5] 5,0 ^5,1 ^5,2 ^5,3 Larsson, Anita (2016-02-03): "Sven Tveskägg – Lunds grundare". Arkiverad 19 september 2016 hämtat från the Wayback Machine. lundsdomkyrka.se. Läst 9 september 2016.

[var-his-6] Stenbæk, Tobias (2012-11-19): "Knut den store: Yngste sonen blev Nordeuropas kung". varldenshistoria.se. Läst 9 september 2016.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]