Hoppa till innehållet

Antisemitism

Lägg till länkar
Från Plutten

Mall:Antisemitism Antisemitism är fientlighet, fördomar eller diskriminering mot judar bara därför att de är judar.[1][2][3][4] Det betraktas allmänt som en form av rasism.[5][6]

Antisemitismen kan ta sig uttryck som fientlighet mot verkliga eller inbillade drag hos den judiska religionen, kulturen eller föreställda rasmässiga förmågor och egenskaper. Termen användes av den judiske orientalisten och bibliografen Moritz Steinschneider år 1860 och avsåg då fientlighet mot hela den så kallade semitiska rasen (förutom judar exempelvis araber, assyrier och amharer), men används sedan början av 1900-talet om en fientlig inställning enbart gentemot judar.[7] Det sammansatta ordet antisemit blev populärt i Tyskland 1879.[8]

Antisemitismens teman har varierat genom historien. De flesta kristna kyrkor brukade förr framställa judarna som Jesu mördare, genom dåtidens idéer om kollektivt och historiskt fortplantad skuld; men vare sig dessa idéer eller idén om det ursprungliga gudsmordet har numera stöd i någon viktigare gren av kristen teologi. I modern tid har dock syftet ofta varit att belägga judar med medfödda föraktliga karaktärsegenskaper. I vissa högerextrema, nazistiska och fascistiska sammanhang tror man på en teori som brukar kallas Zionist Occupation Government[9] som går ut på att judar försöker krossa den västerländska civilisationen och den vita rasen genom att först kontrollera bland annat banksystem och media.[10]

Etymologi och definition

[redigera | redigera wikitext]

Etymologi

[redigera | redigera wikitext]

Ordet semit kommer från bibliska figuren Sem, en av Noas söner. Termen myntades på 1700-talet av medlemmar i Göttingens historiska skola för att beteckna de språk som ansågs härstamma från Sems ättlingar, till exempel hebreiska och arabiska.[11] Ordet antisemitisk användes först av orientalisten Moritz Steinschneider på 1860-talet, när han kritiserade den franske filosofen Ernest Renans påståenden om att de ”semitiska raserna” var underlägsna de ”ariska raserna”. Både Steinschneider och Renans pratade då om en större grupp som förutom judar även inkluderade araber och etiopier.[12]

1879 gav den tyske journalisten Wilhelm Marr ut en pamflett där han använde Semitismus som synonym till judendom och beskyllde judar för en global konspiration.[13] Denna användning av semitismus följdes av skapandet av termen antisemitismus, som användes för att beteckna motstånd mot judarna som folk och motstånd mot den judiska andan. Pamfletten blev populär och ledde till bildandet av Antisemiten-Liga.[14] Marr influerades av tidens ”rasvetenskap” och rasistiska föreställningar.[14][15][16]

Antisemitism nämns första gången i svenska språket 1890 och härrör enligt SAOB från hovpredikant Adolf Stoecker.[17]

Definition

[redigera | redigera wikitext]

Även om den allmänna betydelsen av antisemitism är fientlighet eller fördomar mot judar, och enligt den tyske historikern Olaf Blaschke har det blivit ett paraplybegrepp för negativa stereotyper om judar,[18] har flera auktoriteter utvecklat mer formella definitioner.

Helen Fein, förintelseforskare och professor vid City University of New York, definierade 1987 antisemitism som ”en bestående latent struktur av fientliga föreställningar om judar som kollektiv, som manifesteras hos individer som attityder, och i kulturen som myt, ideologi, folklore och bilder, samt i handlingar – social eller juridisk diskriminering, politisk mobilisering mot judar, och kollektivt eller statligt våld – som resulterar i och/eller är avsett att distansera, förflytta eller förgöra judar som judar.”[19] Feins definition har utvecklats av bland andra Dietz Bering vid Kölns universitet.

Flera internationella och statliga organ har försökt definiera antisemitism formellt. År 2005 angav USA:s utrikesdepartement att ”även om det inte finns någon universellt accepterad definition, finns det en allmänt klar uppfattning om vad begreppet omfattar.” I rapporten 2005 Report on Global Anti-Semitism definierades termen som ”hat mot judar – individuellt och som grupp – som kan härledas till judendom eller etnicitet.”[20]

Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter definierar antisemitism som "en viss uppfattning om judar, som kan uttryckas som hat mot judar. Retoriska och fysiska uttryck för antisemitism riktas mot judar eller icke-judar och/eller deras egendom, mot judiska gruppers institutioner samt religiösa byggnader och platser".[21]

Jerusalemdeklarationen från 2021 definierar antisemitism som ”diskriminering, fördomar, fientlighet eller våld mot judar som judar (eller judiska institutioner som judar)”.[22][23]

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Antiken och tidig kristendom

[redigera | redigera wikitext]
Fil:Uppsala Domkyrka - KMB - 16000200137300.jpg
Skulpturen, den så kallade "judesuggan" i Uppsala domkyrka från början av 1300-talet, visar att hån mot judar förekom tidigt inom kristendomen, även i Sverige.[24]

Edward H. Flannery har spårat antisemitismens rötter tillbaka till 300-talet f.Kr. Detta kopplas sannolikt till att den judiska monoteismen avvek så starkt från antikens polyteistiska religioner.

Bland tidiga kristna utvecklades en aversion mot judar. Dels på grund av judars motstånd mot konvertering, dels på grund av föreställningen att de bar skulden för Jesu död. Kristna texter och kyrkofäder som Johannes Chrysostomos beskrev judar som ”Kristus-mördare” och tillskrev dem kollektiv skuld. Detta blev en återkommande anklagelse i tidig kristen predikan och teologi.[25]

Medeltiden

[redigera | redigera wikitext]

Under medeltiden förekom en religiöst präglad antisemitism i Europa. Judar beskylldes bland annat för att sprida digerdöden genom att förgifta brunnar, och anklagades för ritualmord på barn för att använda deras blod vid beredning av påskbröd.

Från 800-talet och framåt tilldelades kristna och judiska minoriteter dhimmi-status i den medeltida muslimska världen, vilket gav dem skydd samtidigt som de saknade samma rättigheter som muslimer. Judar hade större frihet i al-Andalus än i det kristna Europa och Córdoba blev ett centrum för judisk kultur.[26] Från 1000-talet hårdnade dock förföljelserna, särskilt efter att Spanien invaderats av almoraviderna, en strikt muslimsk dynasti från Marocko. Många judar flydde till andra muslimska länder eller till kristna riken i norr.[27][28]

De kristna korstågen, som pågick från slutet av 1000-talet till 1200-talet, blev katastrofala för judar genom massakrer, tvångskonverteringar och förföljelser. 1096 års tyska korståg var ett av de tidigaste omfattande våldsutbrotten mot judar i medeltida Europa.[29][30]

Medan vissa påvar gav judar skydd, bidrog andra till deras marginalisering. Påve Innocentius III spelade en central roll när han deklarerade judar som Kristi fiender.[31] Under 1200- och 1300-talen fördrevs judar från Frankrike och England, deras egendom konfiskerades och många utsattes för våld, ofta för att berika kronan. År 1290 fördrevs judar helt från England genom kung Edvard I av Englands Edict of Expulsion.[32] I Spanien har massakern 1391 i Kastilien och Aragonien beskrivits som en vändpunkt.[33] I Tysk-romerska riket förekom periodiska förföljelser och lokala utvisningar av judar och andra minoriteter. Många judar sökte skydd i Östeuropa, bland annat i Polen där de välkomnades för sina kunskaper i handel.[34]

Under medeltiden började judar i väst skuldbeläggas för sitt inflytande inom handel och finans, något som skildrats i Shakespeares pjäs Köpmannen i Venedig. I den kristna världen hade judar begränsade alternativ utanför handel: de tilläts inte inneha offentliga tjänster eller utöva vissa hantverk åt kristna kunder. Dessutom förbjöd de kristnas egna lagar kristna att ta ränta på lån. Verksamheten underlättades av omfattande släkt- och vänskapsnätverk spridda över världen samt av att många judiska män var läskunniga enligt religiösa påbud. Denna internationella koppling bidrog samtidigt till uppfattningen bland kristna att judar var trolösa och politiskt lömska.

Fil:Nuremberg Chronicle f 230v 1.jpg
Judar bränns levande, ur Nürnbergkrönikan 1493.

Reformation och tidigmodern tid, 1500–1700-tal

[redigera | redigera wikitext]

Den katolska kyrkan var i perioder starkt antisemitisk, och har anklagats för en dubbel syn på antisemitism: en 'ond' baserad på härstamning och en 'god' som byggde på föreställningar om girighet, kontroll och konspirationer. År 1492 fördrevs Spaniens judar på initiativ av drottning Isabella och inkvisitorn Tomás de Torquemada, som såg dem som ett hot mot katoliker. Många som valde att stanna praktiserade sin religion i hemlighet. Under mer än 300 år fortsatte den spanska inkvisitionen att misstänkliggöra och förfölja judiska och muslimska familjer som ansågs inte ha konverterat fullt ut till kristendomen.[35] Först på 1800-talet tilläts judarna åter i landet. År 1555, grundade påve Paulus IV Roms getto, där stadens judar tvingades bosätta sig.

Även inom protestantismen utvecklades en hård antijudaistisk retorik. Martin Luther publicerade 1543 skriften Om judarna och deras lögner, där han uppmanade till förföljelse och fördrivning.[36] Texten fick stort genomslag i norra Europa och Luthers skrifter kom långt senare att utnyttjas i nazistisk propaganda. Barnboken Trau keinem Fuchs auf grüner Heid inspirerades till exempel direkt av Luthers "folkvisdom" om judarna som grupp.[37]

Upplysningen, 1700–1800-tal

[redigera | redigera wikitext]

Ett av de första europeiska exemplen på åtgärder för att förbättra förhållandet till judarna i Europa var det så kallade toleransediktet som utfärdades av den tysk-romerske kejsaren Josef II 1781, vilket gav judarna rätt till fri religiös utövning. Det kom bland annat att även tillämpas i Sverige och gav för första gången icke-konverterade judar möjlighet att slå sig ned i landet. Franska revolutionen innebar också lättnader i restriktionerna för judar och kom under Napoleonkrigen att påverka lagstiftningen även i andra länder. Samtidigt som judarnas politiska rättigheter ökade stärktes även antisemitismen i takt med nationalismens framväxt.[38]

Rysslands stora grupp judar som från tyskt område bosatte sig i Polen, Litauen och Ukraina och kom att stå utanför de politiska förändringar som skedde i Västeuropa. Under Alexander I av Ryssland begränsades judarnas rätt till yrkesutövning och bosättning. Judar ansågs olämpliga för militärtjänst och fick i stället betala skatt för att befrias från denna. År 1827 införde Nikolaj I av Ryssland så kallade "kantonistskolor" dit judiska pojkar skickades vid 12 års ålder och där de förbereddes för militärtjänst. Man försökte i dessa skolor förmå judarna att konvertera. Under Alexander II av Ryssland lättades förtrycket mot judarna men i samband med mordet på honom 1881 förekom våldsamma judepogromer runt om i Ryssland och två miljoner judar flydde landet, mestadels till USA.[38]

Modern politisk antisemitism

[redigera | redigera wikitext]
Fil:Bookcover-1880-Marr-German uber Juden.jpg
Wilhelm Marr, Der Weg zum Siege des Germanenthum über das Judenthum.

Den moderna politiska antisemitismen växte fram på 1800-talet med massmedias genombrott. Tack vare upplysningsidéer och en allt mer allmänbildad medelklass hade judar fått mer frihet, och i takt med det tillkom anklagelser om en påstådd dominans inom konster, vetenskap och politik – det sistnämnda i både öst- och västblocken.

Ordet antisemitism har använts med dagens politiska betydelse sedan 1879 när Wilhelm Marr använde ordet i skriften Der Weg zum Siege des Germanenthum über das Judenthum.[39] Marrs antisemitism skilde sig från tidigare föreställningar: han angrep inte judarna på grund av dess religion, utan pekade ut dem som tillhörig en främmande och den europeiska rasen underlägsen semitisk ras.[40] Antisemitism blev en omskrivning för judehat, vilket flera politiker från senare delen av 1800-talet fram till andra världskriget gick till val på i Europa.

Antisemitismens uppkomst i Tyskland hängde samman med den osunda spekulation som åtföljde finansernas och industrins snabba framväxt efter fransk-tyska kriget. Eduard Lasker, själv jude, avslöjade i ett tal i tyska riksdagen 1873 en rad bolagssvindlerier där judiska finansmän var inblandade.

Under den upphetsning som dessa skandaler väckte utkom Wilhelm Marrs pamflett. Med stöd av Friedrich Hegel nationalitetsteorier gav han det gamla judehatet en pseudovetenskaplig grund. Fler pamfletter och artiklar följde och år 1879 övergick rörelsen från en litterär till en rent politisk agitation. Detta skedde i samband med brytningen mellan Otto von Bismarck och det nationalliberala partiet samt rikskanslerns närmande till centern och de konservativa. Den antisemitiska agitationens främste företrädare blev den konservative hovpredikanten Adolf Stöcker, vilken som målsman för den kristliga socialismen redan i september 1878 uppträtt mot den judiska bourgeoisien.

Medan Stöckers angrepp riktades mot judisk liberalism (den liberala och radikala pressen ägdes delvis av judar), fick han stöd från de konservativa samt till stor del även av de judiska liberalernas katolskt ultraortodoxa motståndare. Även ansedda vetenskapsmän, såsom nationalekonomen Heinrich von Treitschke och filosofen Eduard von Hartmann uppträdde mot judarna, vilka emellertid fick talangfulla försvarare, bland andra Theodor Mommsen. En antisemitliga stiftades i oktober 1879, häftiga riksdagsdebatter och hundratals pamfletter följde. Fletra antisemit-kongresser hölls från 1881. Samma år inträffade en splittring mellan de konservativa, som under ledning av Liebermann von Sonnenberg grundade Deutscher Volksverein, och de starkt radikala vilka betonade rasmotsättningar och bildade Socialer Reichsverein. En återförening skedde på en kongress i Kassel 1886, men den då bildade Deutsche antisemitische Vereinigung splittrades redan 1889 i flera fraktioner.

År 1892 nådde upphetsningen sin höjdpunkt, till stor del till följd av rektorn Hermann Ahlwardts våldsamma agitation. Ahlwardt valdes in i riksdagen och vann stöd hos de konservativa. Vid riksdagsvalen 1893 samlade antisemiterna 260 000 röster (mot 47 500 år 1890) och fick 16 riksdagsmän invalda i riksdagen. De förlorade dock snart, genom Ahlwardts och andras våldsamma uppträdande och grundlösa anklagelser mot sina motståndare, det stöd de tidigare hade från andra partier. Vid valet 1898 steg visserligen deras röstetal till 284 000, men de invalda riksdagsmännen sjönk till 12.[41]

I Frankrike bidrog Dreyfusaffären 1894 till en skärpning av de antijudiska stämningarna och i Österrike växte austrofascismen fram. I Östeuropa ledde olika nationella rörelser (bland annat den ryska panslavismen) till pogromer. Den ryska revolutionen ledde till en stegring av antisemitiska stämningar eftersom flera av bolsjevikernas fiender kopplade samman judarna med bolsjevikerna.

Mellankrigstiden

[redigera | redigera wikitext]
Fil:The Protocols of the Elders of Zion by Nilus (1912) - cleaned.jpg
Sions vises protokoll, 1912 ed.

Mellan sekelskiftet och 1917 fanns i Ryssland högerextrema grupper, som bedrev skräckpropaganda och hävdade att judarna skulle orsaka Rysslands undergång.[42] Judar var före revolutionen utestängda från en karriär inom armén och förvaltningen och fick enbart bo inom ett begränsat område, det Judiska bosättningsområdet i Kejsardömet Ryssland.[43] Dessa restriktioner avskaffades av Rysslands provisoriska regering. Därmed sammanföll den judiska emancipationen med katastroferna i kölvattnet efter oktoberrevolutionen med miljontals döda i svält, inbördeskrig och bolsjevikernas röda terror.[44][45] Då det uppfattades som judarna var den enda grupp som dragit fördel av revolutionen, drog man felaktigt slutsatsen att judarna var ansvariga för den.[46] Före revolutionen fanns det emellertid i judiska kretsar mycket begränsad sympati för bolsjevikerna och en genomgång av kommunistpartiets medlemskadrer 1922 visade att färre än 1000 judar hade gått med i partiet före 1917.[47]

Inbördeskriget kom att spela en central roll för antisemitismens tillväxt. Initialt var den vita armén utan större öppen antisemitism, vilket ändrade sig dramatiskt under vintern 1918-19 i samband med början av den röda terrorn, som kom att skyllas på judarna.[48] Detta berodde bl.a. på att judar spelade en framträdande roll i Tjekan och att de inte drabbades av den röda terrorn i samma utsträckning som icke-judar.[48] Den etniska fördelningen kom sig av att ryssar var svårare att rekrytera och att Vladimir Lenin föredrog icke-ryssar, som judar, letter och armenier, i Tjekan.[49] I Ukraina under inbördeskriget kom medarbetare av judisk börd att antalsmässigt fullständigt dominera i Tjekan.[50] Anton Denikin, general i den så småningom av antisemitism belastade södra vita armén, hävdar att när armén gick in i Ukraina 1919, så hade en rabiat antisemitism hela regionen i ett grepp, som omfattade hela befolkningen inkluderande intelligentian.[51] När de vita tolererade pogromer och uteslöt judar från administrationen, drevs judar i armarna på bolsjevikerna,[52] vilket kom att rättfärdiga vidare förföljelser,[52] Antalet offer för pogromerna mellan 1918 och 1920 har uppskattats till mellan 50 000 och 100 000. I alla avseenden, utom avsaknaden av en central organisation, föregrep pogromerna under ryska inbördeskriget Förintelsen och lämnade ett ödesdigert arv: likhetstecknet mellan kommunism och judendom.[53]

Tolkningen av revolutionen som judisk gav den obskyra antisemitiska skriften Sions Vises Protokoll status av en profetia.[46] Före revolutionen hade även högerextrema förhållit sig tveksamma till denna skrift,[54] som påstod sig vittna om en judisk sammansvärjning för att uppnå världsherravälde,[54] men efter revolutionen blev pamfletten under en tid en av världens mest lästa böcker. Även på andra sätt gick antisemitismen i Ryssland på export. Tusentals ryska officerare hade följt med de retirerande tyska styrkorna i slutet av 1918 och några av dem kom att hamna i Hitlers omnejd.[55] Däribland fanns Fjodor Vinberg, som bidrog till Hitlers uppfattning av Sovjetunionen som en judisk diktatur[56] och som skall ha varit först med att offentligt kräva ett förintande av judarna.[57] Till gruppen flyktingar med egen erfarenhet av bolsjevikerna hör också Alfred Rosenberg, Hitlers chefsideolog, som redan i mitten av 1918 övertagit den ryska extremhögerns tolkning av ryska revolutionen som ett verk av judar[58].

Efter Béla Kuns regerings fall i Ungern 1919, där många judar, däribland Béla Kun själv, haft plats, kom det till judeförföljeler under den så kallade "vita terrorn", 1920 infördes lagar som bland annat begränsade judarnas rätt till universitetsutbildning. I Rumänien, där judar 1920 erhållit lika rättigheter med övriga innevånare sattes dessa bestämmelser 1924 ur kraft.[59]

Nazisternas ansåg att judarna orsakade Tysklands nederlag i det första världskriget och inflationskrisen. Kristallnatten 1938 var ett landsomfattande pogrom där runt 100 judar mördades, 30 000 fördes till koncentrationsläger och drygt 270 synagogor förstördes tillsammans med runt 7 500 judiska butiker.

Stalins antisemitism var mindre uttalad men drabbade ändå många. Som exempel kan nämnas återkommande utrensningar av judar som år 1939 i samband med avtalet med Hitler, mord och fängslanden av medlemmar i den Judiska Antifascistiska Kommittén på 1940-talet, Läkarkomplotten 1952 och planer på judisk autonomregion i östra sibirien ("Judiska autonoma länet").[60]

I Polen levde Europas största judiska befolkning sida vid sida med övriga samhället. Sedan 1264 fick judar fristad i landet och skyddades och garanterades autonomi genom lagstiftningen. De nationalistiska trenderna under 1800-talet, med polska nationalister och sionister, skapade konflikter om inflytande över medelklassen, med både antisionism och antipolonism som fortsatte även när den polska staten återskapades 1919. De polska judarna delades upp i cirka 20 procent assimilerade (huvudsakligen i västra Polen) som deltog i den polska kulturen, och 80 procent oassimilerade som bara pratade jiddisch. Fyrtio procent av dem var sionister. Före utbrottet av andra världskriget fanns i Polen 266 grundskolor, 12 gymnasier och 14 yrkesskolor där man använde jiddish eller hebreiska som huvudspråk, en omfattning som var otänkbar i USA och Frankrike.[61] Spänningen mellan polacker och judar under mellankrigsåren var konsekvensen av den ekonomiska situationen i landet - depression, restriktive immigrationslagar i USA, Storbritannien och andra länder. I flera små och mellanstora städer, så kallade shtetl, i framför allt östra Polen utgjorde judarna 50–90 procent, och de flesta affärer var drivna av judar, och de möte mycket liten konkurrens av polacker. I hela landet utgjorde judarna 9,8 procent av befolkningen, men 21,5 procent av affärsidkare och hantverkare. Aktioner av typen "köp polskt" förespråkades huvudsakligen av nationaldemokraterna, som för övrigt hade samma xenofobiska inställning även till tyskar, ukrainare, romer och socialister, och det finns väsensskilda skillnader mellan den polska ekonomiska antisemitismen och den ideologiska antisemitismen som härjade i Tyskland och de andra centraleuropeiska länderna under mellankrigsåren. General Józef Piłsudski drev fram till sin död judevänlig politik och först efter hans död introducerade sanacja-regeringen vissa restriktioner, bland annat för koscher-hantering.[62] Enligt judiska källor förekom det mellan 1935 och 1937 sexton pogromer, med 118 dödade judar.[63]

Andra världskriget

[redigera | redigera wikitext]
Fil:Auschwitz II-Birkenau (main gate).JPG
Huvudingången till koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau.

Efter invasionen av Polen 1939 och Västeuropa 1940 inrättade nazisterna getton för judar i flera storstäder och började forsla in judar från omnejden. En anledning var att nazisterna ville förflytta 9 miljoner polacker och 603 000 judar från västra Polen för att bereda plats för förtyskning av områden. Förflyttningen åtföljdes av rån, misshandel och ett stort antal döda. Våldsamheterna uppmuntrades och beordrades av den tyska administrationen. Den från början relativt låga andelen judar gjorde inte dem till högsta prioritet, och tyskarna satsade först på att utrota den polska intelligentian och potentiella ledare för att därigenom omvandla polacker till foglig arbetskraft. Snart började områden flaggas som judenrein (rena från judar) när den judiska befolkningen fördrevs till östra Polen. När Stalin överlämnade Lublin-distriktet till Tyskland föreslog han att ett judiskt reservat skulle inrättas i närheten av Lublin vid gränsen till Sovjetunionen. Fem tåglass från Österrike och Tjeckien sändes in innan operationen blåstes av. Nazisterna utpekade Generalguvernementet i Polen som området avsett för att husera judar.[64]

Nazisterna stödde sig på det förfalskade Sions vises protokoll och Houston Stewart Chamberlains teorier.

Polska getton i till exempel i Łódź (inom Warthegau)[65], Warszawa (inom Generalguvernementet)[66] och tjeckiska Theresienstadt blev överbefolkade uppsamlingsplatser för judar. Till en början användes arbetsföra judar och deras barn som arbetskraft. Hösten 1941 inleddes också storskalig deportering av judar från Tyskland. Efter anfallet mot Sovjetunionen 1941 skärptes politiken, och storskaligt mördande inleddes, först genom avrättning och sedan genom dödande med gas i industriell skala när dödsläger skapades och järnvägstågen med judar från hela Europa började anlända till förintelselägren. Vid Wannseekonferensen i januari 1942 togs beslut om att koordinera judefrågan och systematisera utrotningen. I Frankrike anklagades judarna för matbristen i landet och Vichyregimen hade inga invändningar när nazisterna började deportera judar österut. I Kroatien och Rumänien pågick också massdödande. I Ungern, där det bodde 700 000 judar, motsatte man sig de nazistiska direktiven att utvisa judar.[67]

Det tyska anfallet mot Sovjetunionen 1941 avslutade den nästan två år långa sovjetiska ockupationen av Polens östra delar. Vid maktbytet skedde några massakrer på judar med polskt deltagande, bland annat massakern i Jedwabne och pogromen i Wąsosz. Motiven var bland annat hämnd för påstådd judiskt samarbete och angivande av polacker till sovjeterna, samt de traditionella kristna antijudiska argumenten.[68][69][70]

Den polska motståndsrörelsen, AK, informerade den polska exilregeringen i London redan i januari 1942 om att tyskarna gasade ihjäl judar i Chełmno, och AK samt den judiska socialistiska organisationen Bund i Polen rapporterade om 700 000 döda redan i maj 1942. Trots den polska regeringens ansträngningar att övertyga de brittiska och amerikanska regeringarna och pressen om massmorden avfärdades uppgifterna som opålitliga och en rapport om 258 avrättade judar i Berlin fick större uppmärksamhet än Bund-rapporten. När Warszawas getto likviderades i mitten av 1942 (se även upproret i Warszawas getto), och även senare, arbetade den polske premiärministern general Władysław Sikorski fruktlöst mot Roosevelt och Winston Churchill att de allierade skulle inleda en storskalig vedergällningsaktion mot tyska städer, samt bomba järnvägsspåren i Polen för att förhindra transporter till förintelselägren.[71] De polska aktionerna möttes även av starkt motstånd av judiska organisationer i väst och av Palestina, som utpekade polackerna och den polska armén som antisemiter. Viss inverkan på kampanjen hade också den sovjetiska regeringen som ville misskreditera polacker.[72] Den komplexa polsk-judiska spänningen normaliserades aldrig under kriget. I Polen, som enda land i Europa, straffades hjälp till judar med döden. Trots detta kom AK, polska hjälporganisationen för judar Żegota och många oorganiserade polacker att rädda ett stort antal judar. Uppgifterna om hur många som överlevde tack vare polsk hjälp varierar mellan 40 000 och 200 000.[73]

Efterkrigstiden

[redigera | redigera wikitext]

Andra kända episoder är utvandringsvågor under 1940-, 1950- och 1960-talen från Sovjetunionen och östblocket. En pogrom i Kielce i Polen 1946 ökade den antisemitiska stämning som fanns efter kriget då ett par hundra tusen judar återvände hem, och som ledde till att mer än 100 000 polska judar utvandrade till brittiska Palestina.[74][75][76] Vid utrensningarna 1968 i Polen[77] emigrerade ett stort antal polska intellektuella av judisk härkomst till bland annat Sverige. I de sista fallen motiverade man utrensningar och utvandring från landet med antisionism. Antisemitism fanns dock i Polen som på så många andra håll långt före både kommunismen och Hitler.
Avhoppare från östblocket vittnar om att bl.a. delar av KGB var fixerade vid sionistiska konspirationer som skulle hota det socialistiska samhällsbygget.

Nutida antisemitism

[redigera | redigera wikitext]

Under efterkrigstiden har förnekande av Förintelsen varit vanliga angreppsvinklar bland antisemiter.

Antisemitism är idag mest utbredd i Mellanöstern. Enligt vissa studier uppvisar 70–90 procent av befolkningen i länderna i Mellanöstern antisemitiska attityder.[78]

I Europa har flera undersökningar konstaterat att antisemitism är utbredd bland muslimska trosbekännare.[78] Antisemitism i Europa är dock inte isolerat till muslimer. Forskning visar att antisemitism är utbredd i Polen och Ungern, som båda är länder med en mycket liten muslimsk befolkning. Antisemitism är även central för vissa högerextrema grupper.[79]

Under 2003 publicerades en rapport kallad Manifestations of Anti-Semitism in the EU 2002–2003.[80] I denna katalogiserades en ökning av angrepp på judar och på judiska affärsrörelser, synagogor och begravningsplatser. De länder med de mest anmärkningsvärda antalet angrepp var Belgien, Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. Enligt rapporten är den största enskilda gruppen bakom angreppen unga muslimska européer. Den största ökningen av rapporterade angrepp konstaterades i Sverige: 26,4%. Den är den enda rapporten om antisemitism av EUMC.

Från den Europeiska kommissionen och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter har man talat om en stigande våg av antisemitiska handlingar under 2010-talet. Dessa har varierat i allvarlighet mellan vandalism och terrordåd.[81]

I en forskarrapport publicerad 2024 av Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet konstaterades att allting tydde på att Sverige och andra västeuropeiska samhällen efter att krig utbröt 2023 mellan Hamas och Israel skulle stå inför en våg av antisemitism och att denna våg kunde bli ihållande.[82]

Geografiska varianter

[redigera | redigera wikitext]

Europa

[redigera | redigera wikitext]

I Europa är det främst islamister och radikaliserade unga muslimer samt högerextrema och nynazister som står för uttalad antisemitism.[83][84]

Under 2000-talet har antisemitiska och islamofoba attacker utförts i Europa som en del av rysk hybridkrigföring.[85][86]

Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Forum för levande historia beskrev 2020 att farhågor om att antisemitismen ökar i det svenska samhället framförts under flera år. Enligt deras mätningar hade förekomsten av antisemitiska attityder och föreställningar i den svenska befolkningen minskat mellan 2005 och 2020. De konstaterade samtidigt att undersökningar av attityder inte var tillräckligt för att kunna besvara frågan huruvida antisemitismen ökat eller minskat i samhället. De slog däremot fast att antisemitiska attityder och föreställningar är jämförelsevis mer utbredda i vissa delar av befolkningen och vissa politiska opinioner än i andra.[87]

Antisemitism ingår som viktiga beståndsdelar i radikalnationalistiska miljöer och rörelser i Sverige, såväl som i radikal islamistisk ideologi och propaganda. Antisemitism förekommer också i samband med händelser som rör Israel–Palestinakonflikten. Antijudiska budskap har i dessa sammanhang framförts vid demonstrationer och via sociala medier.[87]

Brottsförebyggande rådet konstaterade 2024 en kraftig ökning av antalet anmälda antisemitiska brott under slutet av 2023 jämfört med samma period 2022. I flera fall konstaterades någon form av koppling till Israel och Palestina. Sannolikt bidrog kriget i Gaza 2023 till en ökning av antisemitiska hatbrott i Sverige.[88][89] Antisemitismen i Sverige har kommit att bli alltmer förknippad med Israel-Palestinakonflikten. Forskare beskriver det som att det skett en israelisering av antisemitismen i form av att samma språk, tankefigurer och teman som är knutna till traditionella antisemitistiska uttryck används i relation till eller i kritiken av Israel. Det har lett till en debatt om var gränsen går mellan antisemitism och antisionism. En följd av utvecklingen efter den 7 oktober 2023 blev att judar i Sverige upplevde en kraftigt ökad antisemitism i samhället och uttryckte rädsla och oro för sin egen och sina närmastes trygghet och säkerhet. Hoten upplevde de främst kom från personer med bakgrund i Mellanöstern med koppling till islam, islamism eller med bakgrund från Palestina.[90]

Enligt en undersökning från 2005 beställd av Forum för levande historia var antisemitiska uppfattningar vanligare bland muslimer än kristna och icke-religiösa. En andel på 39 procent av vuxna som självidentierar sig som muslimer hade antisemitiska inställningar jämfört med 5 procent för befolkningen i stort. Antisemitiska uppfattningar varierade med nationell bakgrund, där antisemitiska inställningar i synnerhet var vanligare bland invånare med utomeuropeisk bakgrund. Resultaten visade att 11 procent av vuxna med utomeurpoeisk bakgrund hade antisemitiska uppfattningar jänfört med 5 procent av befolkningen som helhet.[91] Enligt Sveriges tidigare statsminister Stefan Löfvén hade en stor invandring från främst länder i Mellanöstern, där antisemitismen är jämförelsevis mer utbredd, bidragit till att antisemitism ökat i Sverige.[92][93][94] Även myndigheten Forum för levande historia beskrev hur muslimska invandrare från Mellanöstern sannolikt fört med sig antisemitiska föreställningar som politiskt legitima i deras forna hemländer.[87]

I Sverige tvingas de judiska församlingarna att lägga en fjärdedel av medlemsavgifterna på säkerhetsanordningar och vakter. Frågan om hur samhället och staten hanterar hotbilden mot svenska judar har varit föremål för debatt.[95] Antisemitiska hatbrott som judar boende i Malmö utsätts för av framförallt stadens muslimska befolkning men också av nynazister har rönt internationell uppmärksamhet[96] från bland annat den amerikanska regeringen genom president Barack Obamas sändebud Hannah Rosenthal som åkte till Malmö för att diskutera situationen med Ilmar Reepalu år 2012.[97]

Ahmed Rami, som drev närradiokanalen Radio Islam, har varit mycket aktiv i att sprida antisemitiska konspirationshistorier, ofta i samarbete med svensk extremhöger.[98][99] Rami har bland annat förnekat förintelsen och hävdat att gaskamrarna i Auschwitz var ett judiskt påhitt för att tjäna pengar på "snyfthistorier".[100][101] Han dömdes 1989 till sex månader fängelse för hets mot folkgrupp.[102][103]

I april 2017 stängde judiska församlingen i Umeå på grund av hot om våld ifrån nazister.[104]

2018 utsattes två judiska personers hus i Lund för brandattentat. Brandattackerna föregicks av olika sorters trakasserier mot bägge personerna. Den ena av dem, en fritidspolitiker, mottog hot med antisemitiska förtecken. Den andra utsattes för trakasserier och sabotage av egendom. Bland annat smetades avföring på ytterdörrens dörrhandtag till personens bostad.[105]

En imam verksam vid välbesökta Helsingborgs moské dömdes 2019 för hets mot folkgrupp till dagsböter och att betala 800 SEK till Brottsofferfonden. Talet hölls på arabiska i juni 2017 under en demonstration i Helsingborg.[106][107]

Svenska kommittén mot antisemitism delar bland annat ut Elsapriset, till personer eller grupper som motverkar antisemitism.[108]

Frankrike

[redigera | redigera wikitext]

Antisemitismen var särskilt våldsam under den franska Vichyregimen 1940–1944, som öppet samarbetade med de nazistiska ockupanterna för att identifiera judar för deportation och transport till koncentrationsläger.[109] Frankrike var tidiga att erbjuda judar fullvärdiga medborgarskap efter andra världskriget. I modern tid är Frankrike hem för Europas största judiska befolkning, omkring 600 000 personer – den tredje största i världen efter Israel och USA.[110] .

Efter högerextrema Nationell samlings valframgångar och en växande förintelseförnekelse under 1990-talet, visade undersökningar en ökning av stereotypa antisemitiska föreställningar inom den franska allmänheten. Enligt den Nationella rådgivande kommittén för mänskliga rättigheter utgjorde antisemitiska handlingar 72 % av de rasistiska handlingarna i Frankrike år 2003.

I Frankrike bor också Europas största muslimska befolkning, omkring 6 miljoner. Spänningar mellan den judiska och den muslimska befolkningen i Frankrike är en orsak till oro och en ökande antisemitism har rapporterats bland skolungdomar med arabiska och nordafrikanska rötter. Enligt bland andra SOS Racisme förorsakar särskilt mediernas förmedling av konflikten mellan Israel–Palestina antisemitiskt våld.[111] Statistik tyder på att ansvaret för antisemitiskt våld i Frankrike i slutet av 1900-talet försköts från högerextrema till andra grupper, framför allt unga muslimska män. Högerextremas andel av rapporterat våld sjönk från 68% av attackerna år 1994 till 9% år 2002.[112]

Efter flera dödliga attacker har emigrationen till Israel ökat.[113] 2015 lämnade knappt 8 000 franska judar Frankrike för att bosätta sig i Israel, den största siffran från något västland. I Marseille skedde tre islamistiska attacker mot judar under hösten 2015, vilket föranledde att stadens judar inte längre vågar bära sin kippa öppet.[114][115] Mellan åren 2003 och 2019 dödades 10 personer i attacker på judar, samtliga attacker utfördes av radikala islamister. [110] Frankrikes president Emmanuel Macron sade 2019 att antisemitism i Frankrike hade nått den högsta nivån sedan andra världskriget.[116]

Mellanöstern

[redigera | redigera wikitext]
Fil:Bundesarchiv Bild 146-1987-004-09A, Amin al Husseini und Adolf Hitler.jpg
Jerusalems stormufti Haj Amin al-Husseini och Adolf Hitler.

År 1869 kom de första översättningarna av antisemitisk litteratur till arabiska från franska, men den stora spridningen skedde i samband med Dreyfusaffären på 1890-talet.

Efter Osmanska rikets undergång, de oväntade förlusterna för Arabstaterna efter avvisandet av delningsplanen 1948, och den judiska statens tillkomst, ersattes de otillräckliga klassiska föreställningarna om judars ynklighet och obetydlighet av kristna stereotyper om svartmuskiga talmudiska trick och ond allmakt.

Under 30-talet fick de ökade spänningarna mellan arabiska befolkningsgrupper och judiska flyktingar regelbundet bränsle av den genomgripande nazistiska propaganda som sattes in på arabiska via radio och i tryckta medier. Ett flertal av de nationalistiska partier som bildades i arabstaterna hade den tyska nationalsocialismen som förebild. Stormuftin av Jerusalem, Haj Amin al-Husseini, föreställde sig ett heligt islamiskt krig med Tyskland mot världens alla judar. Efter andra världskriget genomgick Tyskland en denazifiering men delar av idéerna levde vidare i Mellanöstern och nu med en judisk fiende i staten Israel.[117][118][119]

I Mellanöstern har bland annat Sions vises protokoll fått nyupplagor och tolkats som äkta. Den antisemitiska propagandan i arabvärlden har idag stora likheter med kampanjerna i 30-talets Tyskland vilket har bidragit till uppkomsten av en ny distinktion: New Antisemitism.[120]

Islamister använder sig av den antisemitiska idétraditionen med vissa strofer ur Koranen som utgångspunkt. I flera arabiska och muslimska länder finns en antisemitism som i olika grad tillåts i medier, undervisning och politik. Antisemitismen har där inte konfronterats med någon motsvarighet till den kritiska självrannsakan som de flesta västeuropeiska länder periodvis genomgår.[121][122][123][124]

Den palestinska motståndsrörelsen Hamas betraktas i regel som antisemistisk.[125]

Demokraternas senator Hillary Clinton har fördömt antisemitismen i palestinska skolböcker.[126]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ ”Begrepp och fördjupning”. Studiematerial Palestina. Olof Palmes Internationella Center. 2023. https://www.palmecenter.se/wp-content/uploads/2023/02/Palestina-studiematerial_Intro_BegreppFordjupning-2.pdf. Läst 17 september 2024. 
  2. ↑ ”anti-Semitism | Definition of anti-Semitism in US English by Oxford Dictionaries”. Oxford Dictionaries | English. Arkiverad från originalet den 1 september 2016. https://web.archive.org/web/20160901060905/http://www.oxforddictionaries.com/definition/english/anti-semitism. Läst 29 december 2017. 
  3. ↑ ”Definition of ANTI-SEMITISM” (på English). www.merriam-webster.com. http://www.merriam-webster.com/dictionary/antisemitism. Läst 29 december 2017. 
  4. ↑ See, for example:
  5. ↑ ”United Nations Official Document”. www.un.org. http://www.un.org/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/53/133. Läst 29 december 2017. 
  6. ↑ Nathan, Julie (9 november 2014). ”2014 Report on Antisemitism in Australia”. Executive Council of Australian Jewry. Arkiverad från originalet den 12 april 2015. https://web.archive.org/web/20150412202844/http://www.ecaj.org.au/wp-content/uploads/2012/08/2014_antisemitism_report.pdf. Läst 21 april 2015. 
  7. ↑ http://blog.svd.se/historia/2015/01/24/antisemitism-och-islamofobi/ Arkiverad 26 januari 2015 hämtat från the Wayback Machine. Dick Harrison i Svenska Dagbladets historieblogg
  8. ↑ Alex Bein (1990): The Jewish Question[förtydliga]
  9. ↑ Zog Arkiverad 26 december 2018 hämtat från the Wayback Machine. Symbollexikon expo.se
  10. ↑ ”Dawn Perlmutter:Investigating Religious Terrorism and Ritualistic Crimes, s 49-50”. Arkiverad från originalet den 9 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180209182201/https://books.google.se/books?id=QPnKBQAAQBAJ&pg=PA49&lpg=PA49&dq=zog+nativist&source=bl&ots=V20G5rsBjM&sig=-1qcdc7zf80h4FARfDuAO4YujEo&hl=en&sa=X&redir_esc=y#v=onepage&q=zog%20nativist&f=false. Läst 9 februari 2018. 
  11. ↑ ”Antisemitism”. ArA - Antirasistiska Akademin. 8 januari 2015. https://www.antirasistiskaakademin.se/antisemitism/. Läst 19 september 2025. 
  12. ↑ Lisa Bergman (21 november 2021). ”Antisemitism: En mörk del av Europas historia”. Historiska Media. https://historiskamedia.se/artiklar/antisemitism-en-mork-del-av-europas-historia/. Läst 19 september 2025. 
  13. ↑ ”Wilhelm Marr”. Jewish Virtual Library. https://www.jewishvirtuallibrary.org/wilhelm-marr. Läst 19 september 2025. 
  14. ↑ 14,0 14,1 mjohnson (27 januari 2020). ”‘Antisemitism’ before ‘Race’?” (på English). Arc Humanities. https://www.arc-humanities.org/blog/2020/01/27/antisemitism-before-race/. Läst 19 september 2025. 
  15. ↑ Text-Axel Andersson 2 september 2017 URL copied to clipboard (2 september 2017). ”Judar, semiter och antisemiter”. Populär Historia. https://popularhistoria.se/politik/varfor-galler-antisemitism-bara-judar. Läst 2 november 2024. 
  16. ↑ ”Antisemitism” (på English). History, Meaning, Facts, & Examples. Britannica. 18 september 2025. https://www.britannica.com/topic/antisemitism. Läst 19 september 2025. 
  17. ↑ Svenska Akademiens ordbok: antisemitism
  18. ↑ ”Manifestations of Antisemitism in the EU 2002 - 2003”. Europeiska unionens militära kommitté (EUMC). 2004. sid. 226. https://fra.europa.eu/sites/default/files/fra_uploads/184-AS-Main-report.pdf. Läst 19 september 2025. ”Moreover, some authors use “antisemitism” as an all-embracing term for all kinds of “negative stereotypes about Jews, for resentments and actions that are directed against individual Jews as Jews, or against Jewry as a whole, or against phenomena presumed to be Jewish.”” 
  19. ↑ Fein, Helen (1 juli 1987). Persisting Question : Sociological Perspectives and Social Contexts of Modern Antisemitism. sid. 67. Läst 19 september 2025. ”a persisting latent structure of hostile beliefs towards Jews as a collective manifested in individuals as attitudes, and in culture as myth, ideology, folklore and imagery, and in actions—social or legal discrimination, political mobilization against the Jews, and collective or state violence—which results in and/or is designed to distance, displace, or destroy Jews as Jews.” 
  20. ↑ ”Report on Global Anti-Semitism”. U.S. Department of State. Arkiverad från originalet den 25 januari 2021. https://web.archive.org/web/20210125182906/https://2009-2017.state.gov/j/drl/rls/40258.htm. Läst 19 september 2025. 
  21. ↑ Definition från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter Arkiverad 24 december 2012 hämtat från the Wayback Machine.(engelska, svensk översättning av European Forum on Antisemitism Arkiverad 16 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine.)
  22. ↑ ”Begrepp och fördjupning”. Studiematerial Palestina. Olof Palmes internationella center. https://www.palmecenter.se/wp-content/uploads/2023/02/Palestina-studiematerial_Intro_BegreppFordjupning-2.pdf. Läst 25 september 2025. 
  23. ↑ ”Jerusalem Declaration on Antisemitism”. https://jerusalemdeclaration.org/. Läst 19 september 2025. 
  24. ↑ Svanberg, Jan (2013). Medeltida byggmästare i Norden. sid. 99 
  25. ↑ Flannery, Edward H. (1985) (på English). The Anguish of the Jews: Twenty-three Centuries of Antisemitism. Paulist Press. ISBN 978-0-8091-4324-5. https://books.google.se/books?id=J40gNC7cxfYC&pg=PA52&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. Läst 2 oktober 2025 
  26. ↑ ”Jewish Córdoba” (på English). Morashá. 1 juni 2005. https://www.morasha.com.br/en/diaspora-communities/the-Jewish-Cordoba.html. Läst 2 oktober 2025. 
  27. ↑ Norman Roth. ”The Almohads” (på English). My Jewish Learning. https://www.myjewishlearning.com/history/Ancient_and_Medieval_History/632-1650/Islamic_World/Jewish-Muslim_Relations/Almohads.shtml. Läst 2 oktober 2025. 
  28. ↑ ”“Ornament of the World” and the Jews of Spain” (på English). National Endowment for the Humanities. 17 december 2019. https://www.neh.gov/article/ornament-world-and-jews-spain. Läst 2 oktober 2025. 
  29. ↑ Joshua Levy. ”How the Crusades Affected Medieval Jews in Europe and Palestine” (på English). My Jewish Learning. https://www.myjewishlearning.com/history/Ancient_and_Medieval_History/632-1650/Christendom/Crusades.shtml. Läst 2 oktober 2025. 
  30. ↑ Althoff, Gerd (2002-01-31) (på English). Medieval Concepts of the Past: Ritual, Memory, Historiography. Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-78066-7. https://books.google.se/books?id=MxS6-pQZzGsC&pg=PA279&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. Läst 2 oktober 2025 
  31. ↑ Tolan, John (2015). ”PDF”. i Elisheva Baumgarten, Judah D. Galinsky (på English). Of Milk and Blood: Innocent III and the Jews, Revisited. Palgrave Macmillan US. sid. 139–149. doi:10.1057/9781137317582_10. ISBN 978-1-137-31758-2. https://hal.science/hal-00726485/file/Of_Milk_and_Blood.pdf. Läst 2 oktober 2025 
  32. ↑ ”Edward I (Longshanks) Expells the Jews from England : History of Information”. www.historyofinformation.com. https://www.historyofinformation.com/detail.php?id=1901. Läst 2 oktober 2025. 
  33. ↑ Manuel Hellín. ”THE ANTI-JEWISH MASSACRES OF 1391” (på British English). https://sevillaxm2.com/en/the-anti-jewish-massacres-of-1391/. Läst 2 oktober 2025. 
  34. ↑ Gerald S. Sloyan. ”Christian Persecution of Jews over the Centuries - United States Holocaust Memorial Museum” (på English). United States Holocaust Memorial Museum. https://www.ushmm.org/research/about-the-mandel-center/initiatives/ethics-religion-holocaust/articles-and-resources/christian-persecution-of-jews-over-the-centuries/christian-persecution-of-jews-over-the-centuries. Läst 2 oktober 2025. 
  35. ↑ ”Explore Córdoba's Historic Jewish Quarter” (på English). What's down that street. 30 maj 2025. https://whatsdownthatstreet.com/2025/05/30/explore-cordobas-historic-jewish-quarter/. Läst 2 oktober 2025. 
  36. ↑ Cristina Grenholm (24 mars 2016). ”Luthers antisemitism måste vi ständigt göra upp med”. Svenska kyrkan. https://www.svenskakyrkan.se/luthers-antisemitism-maste-vi-standigt-gora-upp-med. Läst 2 januari 2021. 
  37. ↑ Green, Daniel (2023-12-01). ”The Discursive Construction of Antisemitism in Nazi Children’s Books: Elvira Bauer’s Trust No Fox (1936) and Ernst Hiemer’s The Poisonous Mushroom (1938)” (på English). International Journal for the Semiotics of Law - Revue internationale de Sémiotique juridique 36 (6): sid. 2355–2396. doi:10.1007/s11196-023-10023-0. ISSN 1572-8722. https://doi.org/10.1007/s11196-023-10023-0. Läst 7 april 2024. 
  38. ↑ 38,0 38,1 Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagord Antisemitism)
  39. ↑ Encyclopaedia Britannica online, uppslagsordet anti-Semitism, läst 2015-12-21
  40. ↑ Antisemitism Svensk Uppslagsbok
  41. ↑ Antisemtism i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)
  42. ↑ Walter Laqueur: Russia and Germany, A Century of Conflict. Little Brown and Company, 1965. (Reprint: Transaction Publishers, 1990, ISBN 0-88738-349-1 S. 95.)
  43. ↑ Richard Pipes: Russia under the Bolshevik Regime, Vintage Books (1994) ISBN 0-679-76184-5 , S. 99, 100
  44. ↑ Richard Pipes: Russia under the Bolshevik Regime, Vintage Books (1994) ISBN 0-679-76184-5 , S. 100
  45. ↑ Conquest, Robert (1986) (på engelska). The harvest of sorrow: Soviet collectivization and the terror-famine. New York: Oxford University Press. sid. 54. Libris 4609277. ISBN 0-19-504054-6 
  46. ↑ 46,0 46,1 Richard Pipes: Russia under the Bolshevik Regime, (1994) ISBN 0-679-76184-5 , S. 101
  47. ↑ Richard Pipes: Russia under the Bolshevik Regime, Vintage Books (1994) ISBN 0-679-76184-5 , S. 113
  48. ↑ 48,0 48,1 Richard Pipes: Russia under the Bolshevik Regime, Vintage Books (1994) ISBN 0-679-76184-5 , S. 104
  49. ↑ Richard Pipes: The Russian Revolution, Vintage Books (1990) ISBN 0-679-73660-3 , S. 802
  50. ↑ W. Bruce Lincoln: Red Victory, a History of the Russian Civil War, Da Capo Press, (1989) ISBN 0-306-80909-5, S. 314
  51. ↑ Richard Pipes: Russia under the Bolshevik Regime, Vintage Books (1994) ISBN 0-679-76184-5 , S. 105
  52. ↑ 52,0 52,1 Richard Pipes: Russia under the Bolshevik Regime, Vintage Books (1994) ISBN 0-679-76184-5 , S. 114
  53. ↑ Richard Pipes: Russia under the Bolshevik Regime, Vintage Books (1994) ISBN 0-679-76184-5 , S. 112
  54. ↑ 54,0 54,1 Walter Laqueur: Russia and Germany, A Century of Conflict. Little Brown and Company, 1965. (Reprint: Transaction Publishers, 1990, ISBN 0-88738-349-1 S. 100, 101.
  55. ↑ Michael Kellogg: (2005) The Russian Roots of Nazism. White Émigrés and the making of National Socialism.1917-1945. Cambridge University Press, ISBN 0-521-84512-2, S. 130
  56. ↑ Michael Kellogg: (2005) The Russian Roots of Nazism. White Émigrés and the making of National Socialism.1917-1945. Cambridge University Press, ISBN 0-521-84512-2, S. 230
  57. ↑ Richard Pipes: Russia under the Bolshevik Regime, Vintage Books (1994) ISBN 0-679-76184-5 , S. 258
  58. ↑ Walter Laqueur: Russia and Germany, A Century of Conflict. Little Brown and Company, 1965. (Reprint: Transaction Publishers, 1990, ISBN 0-88738-349-1 S. 83, 91.
  59. ↑ ”Antisemitism”. Svensk uppslagsbok. Arkiverad från originalet den 30 augusti 2014. 1201_1202-0101.jpg. Läst 28 juni 2014. 
  60. ↑ Robert Service: A History of Modern Russia s.324-5
  61. ↑ Richard C. Lucas Forgotten Holocaust. The Poles under German Occupation 1939-1944. s. 123-124
  62. ↑ Richard C. Lucas Forgotten Holocaust. The Poles under German Occupation 1939-1944. s. 125-126
  63. ↑ Richard C. Lucas Forgotten Holocaust. The Poles under German Occupation 1939-1944. s. 125
  64. ↑ Mark Mazower Hitler's Empire. Nazi Rule in Occupied Europe Allen Lane ISBN 978-0-7139-9681-4 s. 83-96
  65. ↑ Mark Mazower Hitler's Empire. Nazi Rule in Occupied Europe s. 87
  66. ↑ Mark Mazower Hitler's Empire. Nazi Rule in Occupied Europe s. 95: 460 000 judar trängdes i ghettot
  67. ↑ Mark Mazower Hitler's Empire. Nazi Rule in Occupied Europe Allen Lane ISBN 978-0-7139-9681-4 s. 394-398
  68. ↑ Jan T. Gross Neighbors: The destruction of the Jewish Community in Jedwabne, Poland ISBN 0-691-08667-2
  69. ↑ Jan T. Gross Fear. Anti-Semitism in Poland after Auschwitz ISBN 0-375-50924-0 s.53-57,185-186
  70. ↑ Norman Davies Slaget om Warszawa. Upproret 1944 ISBN 91-975261-3-4 s.112
  71. ↑ Richard C. Lukas Forgotten Holocaust. The Poles under German Occupation 1939-1944. Hippocrene Books New York 1997. ISBN 0-7818-0901-0, s. 163-167
  72. ↑ Richard C. Lukas Forgotten Holocaust. The Poles under German Occupation 1939-1944, s. 160,168-170
  73. ↑ Richard C. Lukas Forgotten Holocaust. The Poles under German Occupation 1939-1944, s. 149-150
  74. ↑ (engelska)Antisemitism och pogrom i Kielce den 4 juli 1946 Arkiverad 19 november 2006 hämtat från the Wayback Machine. Studie av historikern Iwo Cyprian Pogonowski.
  75. ↑ Kjell Albin Abrahamson Polen. Diamant i aska s.144-149
  76. ↑ Jan T. Gross Fear. Anti-semitism in Poland after Auschwitz s.81-166
  77. ↑ Robert Blobaum: Antisemitism and Its Opponents in Modern Poland, Cornell University Press 2005
  78. ↑ 78,0 78,1 ”Antisemitism kommer nu från Mellanöstern”. Forskning & Framsteg. 17 februari 2015. https://fof.se/artikel/2015/4/antisemitism-kommer-nu-fran-mellanostern/. Läst 20 december 2023. 
  79. ↑ ”Forskning: ”Antisemitism mer utbredd bland svenska muslimer””. Aftonbladet. 12 december 2017. https://www.aftonbladet.se/a/0EnPL0. Läst 20 december 2023. 
  80. ↑ ”Rapporten”. Arkiverad från originalet den 26 december 2018. https://web.archive.org/web/20181226184247/https://fra.europa.eu/en/publication/2010/manifestations-antisemitism-eu-2002-2003. 
  81. ↑ ”European Commission - PRESS RELEASES - Press release - Kommissionens respons på antisemitism inom EU – ett växande problem enligt aktuell undersökning”. europa.eu. http://europa.eu/rapid/press-release_IP-18-6724_sv.htm. Läst 25 januari 2019. 
  82. ↑ Persson, Anders (2 maj 2024). ”Antisemitism, gråzon eller legitim kritik av Israel?” (pdf). Rapport 12. Göteborgs Universitet, Segerstedtinstitutet. https://www.gu.se/sites/default/files/2024-05/segerstedtinstitutet-rapport-12_dr.pdf. Läst 17 september 2024. 
  83. ↑ ”Antisemitism - Overview of data available in the European Union 2005–2015”. Arkiverad från originalet den 20 december 2016. https://web.archive.org/web/20161220185334/http://fra.europa.eu/sites/default/files/fra_uploads/fra-2016-antisemitism-update-2005-2015_en.pdf. Läst 19 december 2016. 
  84. ↑ Uppslagsordet antisemitism → Nya tiden från Nationalencyklopedins internettjänst. Hämtat 15 juli 2008.
  85. ↑ ”Hatbrott i Frankrike – med koppling till Moskva”. DN.se. 1 oktober 2025. https://www.dn.se/varlden/hatbrott-i-frankrike-med-koppling-till-moskva/. Läst 2 oktober 2025. 
  86. ↑ Joseph Ataman, Saskya Vandoorne (12 september 2025). ”Pigs’ heads left outside French mosques stoke suspicions of Russian interference” (på English). CNN. https://www.cnn.com/2025/09/12/europe/pig-heads-france-mosque-russia-suspicion-intl. Läst 2 oktober 2025. 
  87. ↑ 87,0 87,1 87,2 ”Antisemitism i Sverige”. www.levandehistoria.se. Forum för Levande Historia. 2021. https://www.levandehistoria.se/publikationer/antisemitism-i-sverige. Läst 6 oktober 2024. 
  88. ↑ ”Polisanmälda hatbrott med antisemitiska motiv under hösten 2023”. Brottsförebyggande Rådet. 2024. Arkiverad från originalet den 11 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240711080057/https://bra.se/download/18.4488712e18f0fafb6a6333e/1714473688213/2024_Polisanmalda-hatbrott-med-antisemitiska-motiv-under-hosten-2023.pdf. Läst 17 september 2024. 
  89. ↑ ”Kraftig ökning av antisemitiska hatbrott”. tt.omni.se. 2 maj 2024. https://tt.omni.se/kraftig-okning-av-antisemitiska-hatbrott/a/xmRdw8. Läst 17 september 2024. 
  90. ↑ ”Antisemitism i Sverige efter den 7 oktober”. Göteborgs Universitet, Segerstedtinstitutet. 30 september 2024. https://www.gu.se/sites/default/files/2024-09/Antisemitism-i-Sverige-efter-7-oktober.pdf. Läst 6 oktober 2024. 
  91. ↑ ”Antisemitiska attityder och föreställningar i Sverige”. Forum för levande historia och Brottsför e byggande rådet. http://www.levandehistoria.se/sites/default/files/material_file/antisemitiska-attityder-sammanfattning.pdf. Läst 28 februari 2005. 
  92. ↑ Sharon, Jeremy (14 oktober 2021). ”Swedish PM in Malmö: ‘Concrete measures’ needed to combat antisemitism” (på English). The Jerusalem Post | JPost.com. The Jerusalem Post. https://www.jpost.com/diaspora/antisemitism/swedish-pm-calls-for-concrete-measures-to-combat-antisemitism-at-malm%c3%b6-conference-681881. Läst 26 maj 2022. 
  93. ↑ ”Antisemitism hos grupper av invandrare oroar Löfven”. Svenska Dagbladet/TT. 11 december 2017. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/vmQolj/antisemitism-hos-grupper-av-invandrare-oroar-lofven. Läst 26 maj 2022. 
  94. ↑ Karlsson, Pär (11 december 2017). ”Löfven oroad över antisemitism bland invandrare från Mellanöstern”. Aftonbladet. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/EoW6p5. Läst 26 maj 2022. 
  95. ↑ ”Motion 2005/06:Kr289 Säkerhetskostnader för synagogor”. http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GT02Kr289. 
  96. ↑ Nick Meo (21 februari 2010). ”Jews leave Swedish city after sharp rise in anti-Semitic hate crimes”. The Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/sweden/7278532/Jews-leave-Swedish-city-after-sharp-rise-in-anti-Semitic-hate-crimes.html. Läst 24 april 2012. 
  97. ↑ ”Reepalu träffade Rosenthal”. Sydsvenskan. 24 april 2012. http://www.sydsvenskan.se/malmo/reepalu-traffade-rosenthal. Läst 24 april 2012. 
  98. ↑ Anders Dalsbro (15 maj 2023). ”Ahmed Rami utreds för hets mot folkgrupp”. https://expo.se/nyhet/ahmed-rami-utreds-for-hets-mot-folkgrupp/. Läst 2 oktober 2025. 
  99. ↑ Jenny Strindlöv (28 mars 2019). ”Det gränsöverskridande hatet”. Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA). https://skma.se/2019/03/jenny-strindlov-det-gransoverskridande-hatet/. Läst 2 oktober 2025. 
  100. ↑ ”Per Svensson: Det våras för antisemiten”. Dagens Nyheter. 11 november 2019. https://www.dn.se/ledare/det-varas-for-antisemiten/. Läst 15 december 2022. 
  101. ↑ Poohl, Daniel (17 april 2003). ”Radio Islam tillbaka i etern”. Expo.se. https://expo.se/arkivet/2003/04/radio-islam-tillbaka-i-etern. Läst 15 december 2022. 
  102. ↑ ”Antisemitiska Radio Islams grundare dömd för judehets – finns kvar på Youtube”. Expressen. Expressen. 16 mars 2018. https://www.expressen.se/nyheter/domd-for-judehets-finns-kvar-pa-youtube/. Läst 15 december 2022. 
  103. ↑ ”Svårt bevisa Radio Islams skuld”. Sveriges Radio. 2 februari 2004. https://sverigesradio.se/artikel/361366. Läst 15 december 2022. 
  104. ↑ ”Judisk förening lägger ner efter nazisthot - DN.SE” (på svenska). DN.SE. 2 april 2017. http://www.dn.se/nyheter/sverige/judisk-forening-lagger-ner-efter-nazisthot/. Läst 4 april 2017. 
  105. ↑ Sieradzki, Fredrik (18 januari 2019). ”Oroväckande ökning av antisemitism i Sverige”. Minoritet.se. https://www.minoritet.se/5179. Läst 15 december 2022. 
  106. ↑ Nord, Susanne; Gravlund, Winnie; Razak, Firas (15 augusti 2017). ”Imam kallade judar för apor och svin”. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/helsingborg/imam-kallade-judar-for-apor-och-svin. Läst 6 september 2019. 
  107. ↑ ”Imam döms för hets mot judar”. Blekinge Läns Tidning/TT. 2 september 2019. Arkiverad från originalet den 6 september 2019. https://web.archive.org/web/20190906063509/http://www.blt.se/okategoriserade/imam-doms-for-hets-mot-judar/. Läst 6 september 2019. 
  108. ↑ ”Elsapriset”. Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA). https://skma.se/elsapriset/. Läst 2 oktober 2025. 
  109. ↑ ”France” (på English). Holocaust Encyclopedia. https://encyclopedia.ushmm.org/content/en/article/france. Läst 19 september 2025. 
  110. ↑ 110,0 110,1 Schwartz, Yardena (20 november 2019). ”Why French Jews are leaving France” (på English). National Geographic. https://www.nationalgeographic.com/history/article/french-jews-fleeing-country. Läst 26 maj 2022. 
  111. ↑ ”Manifestations of antisemitism in the EU 2002-2003”. EUMC. sid. 19. Arkiverad från originalet den 10 juni 2007. https://web.archive.org/web/20070610232826/http://fra.europa.eu/fra/material/pub/AS/AS-Country-FR.pdf. 
  112. ↑ ”Antisemitism Summary overview of the situation in the European Union 2001-2005”. EUMC. December 2006. sid. 20. Arkiverad från originalet den 11 juni 2007. https://web.archive.org/web/20070611121835/http://fra.europa.eu/fra/material/pub/AS/Antisemitism_Overview_December_2006_en.pdf. 
  113. ↑ ”Jews in France Feel Sting as Anti-Semitism Surges Among Children of Immigrants”. http://www.nytimes.com/2006/03/26/world/jews-in-france-feel-sting-as-antisemitism-surges-among-children-of.html. Läst 13 oktober 2016. 
  114. ↑ ”Teenager faces terror charges over Marseille Jewish teacher attack”. The Guardian. 13 januari 2016. https://www.theguardian.com/world/2016/jan/13/teenager-to-appear-in-court-over-marseille-jewish-teacher-attack. Läst 19 februari 2017. 
  115. ↑ ”Being discreetly Jewish in Marseille”. News 3 February 2016. BBC. http://www.bbc.com/news/world-europe-35445025. Läst 19 februari 2017. 
  116. ↑ ”Antisemitism at worst levels since second world war, says Macron” (på British English). The Guardian. 21 februari 2019. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/news/2019/feb/21/emmanuel-macron-says-france-antisemitism-has-reached-worst-levels-since-second-world-war. Läst 19 september 2025. 
  117. ↑ Bernard Lewis: Semites and Anti-Semites, 1997, s.147.
  118. ↑ Benny Morris: Rightous Victims: A History of the Zionist-Arab Conflict 1881-2001, 2001, s.166.
  119. ↑ Judehatets svarta bok; Terje Emberland, Izabela A. Dahl, Ola Larsmo 2005, s. 582
  120. ↑ ”www.axess.se”. http://webbtv.axess.se/web/main.nsf/0/93EFC4501F47CE6FC12573AD0054A84C. [död länk]
  121. ↑ ”Levande historia”. Arkiverad från originalet den 23 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100823111054/http://www.levandehistoria.se/node/181. 
  122. ↑ ”The Mufti and the Holocaust”. Arkiverad från originalet den 13 maj 2008. https://web.archive.org/web/20080513025905/http://www.hoover.org/publications/policyreview/17089176.html. 
  123. ↑ ”MEMRI”. http://www.memri.org/. 
  124. ↑ ”Blaming the Jews; Brittisk dokumentär om antisemitism hos imamer, i palestinska skolböcker och spridningen av Sions vises protokoll”. http://video.google.com/videoplay?docid=397500503034113739&q=blaming+the+jews. 
  125. ↑ ””Israels 11 september” öppnar nytt historiskt kapitel”. www.ui.se. Utrikespolitiska Insitutet. 9 oktober 2023. https://www.ui.se/utrikesmagasinet/intervjuer/israels-11-september-oppnar-nytt-historiskt-kapitel/. Läst 15 mars 2024. 
  126. ↑ ”PMW Political Impact”. pmw.org.il. Arkiverad från originalet den 27 februari 2009. https://web.archive.org/web/20090227040453/http://pmw.org.il/getresults/political/index.html#i214759. Läst 19 september 2025. 

Allmänna källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Mattias Tydén Svensk antisemitism 1880-1930
  • Anders Gerdmar Roots of Theological Anti-Semitism, (2009) Brill (Leiden)
  • Robert S. Wistrich Antisemitism: the longest hatred
  • Demonizing the other: Antisemitism, Racism and Xenophobia / edited by Robert S. Wistrich (även medarbetare) Vidal Sassoon International Center for the Study of Antisemitism ISBN 90-5702-497-7 Amsterdam: Harwood Academic ; 1999 Engelska 373 s.
  • Robert Wistrich European Anti-Semitism Reinvents Itself.

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Mattsson, Christer & Johansson, Thomas, red (2024). Antisemitism: historiska, kulturella och pedagogiska perspektiv (1). Lund: Studentlitteratur. ISBN 978-91-44-18622-1 
  • Antisemitism : The Longest Hatred / Robert S. Wistrich 1991
  • Återkomsten : antisemitism i Sverige efter 1945 / Henrik Bachner 1999
  • Antisemitiska attityder och föreställningar i Sverige / Henrik Bachner och Jonas Ring 2006
  • Judehatets svarta bok / Terje Emberland, Izabela A. Dahl, Ola Larsmo 2005

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Rasism
Typer av rasism
Efter land/region
Historia
I politiska
system
Brott
Uttryck
för rasism
Relaterade begrepp
Kategori Kategori
Hämtad från ”https://wiki.viberq.org/w/index.php?title=Antisemitism&oldid=21852”