Officiellt språk
Ett officiellt språk är ett språk som specifikt anges vara ett sådant i länders, delstaters eller i andra områdens konstitutioner eller lagar. De officiella språken används i landets offentliga administration och är de språk som lagar, domar och myndighetsbeslut avfattas på.
I Finlands grundlag och språklag används begreppet ”nationalspråk” av samma betydelse.
I Sverige används begreppet ”officiellt språk” om svenska språket endast ”i internationella sammanhang”.[1] Svenska språket betecknas i andra sammanhang som ”huvudspråk”.
Officiella minoritetsspråk
[redigera | redigera wikitext]I många länder har man fastställt officiella minoritetsspråk. Dessa är inte officiella språk i landet; begreppen skall inte sammanblandas.
I Sverige finns det fem minoritetsspråk som betecknas som ”nationella minoritetsspråk” med vissa särskilda rättigheter för talare av dessa: finska, meänkieli (tornedalsfinska), samiska (sáme-giella), jiddisch och romani chib. Se vidare Språk i Sverige.
Officiella språk i olika länder
[redigera | redigera wikitext]- Afghanistan Afghanistan: dari, pashto[2]
- Belgien Belgien: nederländska, franska, tyska.
- Bosnien och Hercegovina Bosnien och Hercegovina: bosniska, serbiska och kroatiska.
- Cypern Cypern: grekiska och turkiska
- Danmark Danmark: danska är de facto officiellt språk. Tyska är skyddat minoritetsspråk (talas framförallt på Söderjylland).
- Eritrea Eritrea: tigrinja, engelska och arabiska
- Estland Estland: estniska
- Finland Finland: finska och svenska är nationalspråk. Se vidare Språk i Finland.
- Frankrike Frankrike: franska
- Georgien Georgien: georgiska
- Grekland Grekland: grekiska
- Indien Indien: hindi, bengali, telugu, marathi, tamil, urdu, gujarati, malayalam, kannada, oriya, punjabi, assamese, kashmiri, sindhi och sanskrit. På federal nivå har dock hindi och engelska särställning. Se vidare Språk i Indien.
- Irak Irak: arabiska och kurdiska
- Irland Irland: iriska och engelska
- Island Island: isländska. Se vidare Språk i Island.
- Israel Israel: hebreiska och arabiska
- Kanada Kanada: franska och engelska. Se vidare Språk i Kanada.
- Kazakstan Kazakstan: kazakiska och ryska
- Kina Kina: standardkinesiska
- Kirgizistan Kirgizistan: kirgiziska och ryska
- Fel vid skapande av miniatyrbild: Kroatien: kroatiska
- Moldavien Moldavien: rumänska, gagauziska, ryska, ukrainska
- Montenegro Montenegro: montenegrinska, serbiska, bosniska, albanska och kroatiska
- Nederländerna Nederländerna: nederländska är det officiella språket. Det kallas även för holländska men det är dock bara en dialekt som pratas mellan Amsterdam och Haag. Franska
- Aruba Aruba: nederländska och papiamento
- Norge Norge: bokmål och nynorska (två olika skriftsystem för norskan). Nationella minoritetsspråk är kvänska (dessutom officiellt språk i Porsanger kommun), romani och norsk romani.
- Portugal Portugal har portugisiska som officiellt språk för hela landet och mirandesiska som regionalt officiellt språk
- Ryssland Ryssland har ryska som officiellt språk för hela federationen och därtill ett flertal regionala officiella språk
- Schweiz Schweiz: tyska, franska, italienska och rätoromanska.
- Serbien Serbien: serbiska
- Singapore Singapore: engelska, standardkinesiska, malajiska och tamil
- Somalia Somalia: somaliska (officiellt språk), arabiska (andraspråk)
- Mall:Landsdata Somaliland Somaliland: Somaliska, Arabiska (andraspråk)
- Spanien Spanien: spanska
- Baskien (autonom region) Baskien: baskiska och spanska
- Galicien Galicien: galiciska och spanska
- Katalonien Katalonien: katalanska, spanska och aranesiska
- Navarra Navarra: spanska, samt baskiska i norra delen
- Valencia (autonom region) Valencia: spanska och valencianska
- Sri Lanka Sri Lanka: singalesiska, tamil och engelska
- Storbritannien Storbritannien (se Språk i Storbritannien) har inget officiellt språk, även om engelska i praktiken fungerar som ett sådant. Engelska är emellertid officiellt språk i flera områden utanför Europa som tillhör Storbritannien. Däremot finns fem officiella landsdelsspråk eller minoritetsspråk enligt Europarådets stadga om landsdels- eller minoritetsspråk: kymriska (som jämte engelska är officiellt språk i Wales), skotsk gaeliska (i Skottland), lågskotska (i Skottland och Nordirland), iriska (i Nordirland) och korniska (i Cornwall).
- Kanalöarna: franska och engelska.
- Isle of Man Isle of Man: engelska. Manx är erkänt landsdelsspråk.
- Pitcairnöarna Pitcairnöarna: engelska. Pitcairnesiska är erkänt landsdelsspråk.
- Sverige Sverige: svenska är huvudspråk. Därutöver finns fem officiella minoritetsspråk: finska, meänkieli, samiska (sáme-giella), jiddisch och romani chib. Se vidare Språk i Sverige.
- Sydafrika Sydafrika: afrikaans, engelska, sydndebele, pedi, sotho, swazi, tsonga, tswana, venda, xhosa, zulu. Se vidare Språk i Sydafrika.
- Tyskland Tyskland: tyska är officiellt språk och danska, lågtyska, sorbiska, romani och frisiska är officiella minoritetsspråk.
- Ukraina Ukraina: har endast ukrainska som officiellt språk, men det är bara modersmål för 61% av befolkningen. Ryska är inte officiellt språk trots det att det är modersmål för 31% av befolkningen, och är andraspråk för betydligt fler. Det är framför allt de östra och södra delarna av landet som har ryskspråkig befolkning.
- USA USA har inget officiellt språk för hela unionen, även om engelska fungerar som det i praktiken. Många delstater har dock infört engelskan som officiellt språk, i vissa fall tillsammans med ytterligare något språk. Närhelst ett delstatligt regelverk om officiella språk prövats i USA:s högsta domstol har det förklarats för författningsvidrigt och upphävts.
- Vatikanstaten Vatikanstaten: latin och italienska
- Belarus Vitryssland: vitryska och ryska
- Österrike Österrike: tyska är officiellt språk och slovenska, kroatiska och ungerska är officiella minoritetsspråk.
.svg){kind=link}
.svg){kind=link}
.svg){kind=link}
.svg){kind=link}
.svg){kind=link}
.svg){kind=link}
.svg){kind=link}
Officiella språk i internationella organisationer
[redigera | redigera wikitext]- Fil:Flag of the Organization of African Unity (1970-2002).jpg Afrikanska unionen: arabiska, engelska, franska, portugisiska, spanska och swahili
- Europeiska unionen Europeiska unionen: bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, kroatiska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska.[3]
- Förenta nationerna Förenta Nationerna: arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska.
- Latinska unionen: franska, italienska, katalanska, portugisiska, rumänska och spanska.
.jpg){kind=link}
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ↑ Språklagen (2009:600)
- ↑ The Constitution of Afghanistan Arkiverad 28 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine. Läst 20 januari 2013.
- ↑ ”Språk inom EU”. europa.eu. Europeiska unionen. Arkiverad från originalet den 3 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110703093149/http://europa.eu/abc/european_countries/languages/index_sv.htm.
- Språkrådets frågesida, med svar på om svenskan är officiellt språk i Sverige
- Riksdagsmotion om att införa svenska som officiellt språk i Sverige
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Fil:Wikisource-logo.svg Wikisource har originalverk som rör Officiellt språk.
- Officiell webbplats - European Charter for Regional or Minority Languages
