Electric Light Orchestra
| Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Electric Light Orchestra | |
| Fil:Elo 27041978 04 800.jpg | |
| Bakgrund | Storbritannien Birmingham, England |
|---|---|
| Genrer | Poprock, progressiv pop, konstrock, progressiv rock, syntpop |
| År som aktiva | 1970 – 1986, 2000 – 2001, 2014 – |
| Skivbolag | Warner Bros., Harvest, United Artists, Jet, Columbia, Epic Records, Legacy, Sony BMG |
| Relaterade artister | The Move, Wizzard |
| Webbplats | Officiell webbplats |
| Medlemmar | |
| Jeff Lynne | |
| Tidigare medlemmar | |
| Roy Wood Bev Bevan Louis Clark Kelly Groucutt Mik Kaminski Hugh McDowell Melvyn Gale Mike Edwards Mike de Albuquerque Wilfred Gibson Colin Walker Bill Hunt Steve Woolam Richard Tandy Marc Mann | |
Electric Light Orchestra (ofta förkortat ELO, på de två första skivorna The Electric Light Orchestra), är en brittisk rockgrupp bildad år 1970.
Historik
[redigera | redigera wikitext]Gruppen bildades 1970 av multi-instrumentalisterna Roy Wood och Jeff Lynne tillsammans med trummisen Bev Bevan. Musiken karaktäriserades av en experimentell blandning av den progressiv pop-musik som Beatles hade utvecklat samt klassiska arrangemang och bandet avsåg att ta vid där Beatles slutade. På de tre första albumen experimenterade gruppen friskt med dessa element och man fick en hitsingel i England med "10538 Overture". ELO var egentligen avläggare till Woods förra band the Move, där också Lynne och Bevan varit medlemmar. ELO var mest aktivt mellan 1970 och 1986 och de spelade in ett antal studioalbum som även innehöll konceptuella tema-album såsom Eldorado (1974) och Time (1981). Electric Light Orchestra höll sin första konsert i Sverige[1] den 5 februari 1973 med ett framträdande på Konserthuset i Stockholm följd av en spelning 4 mars på Scandinavium i Göteborg under sin ELO 2-Tour.
De inledande åren var Lynne, Bevan och Richard Tandy de enda fasta medlemmarna. Wood lämnade gruppen runt 1972 för att bilda Wizzard och Lynne tog över som frontfigur. Jeff Lynne har fullständigt dominerat bandet som dess ende låtskrivare, arrangör och producent.
Gruppens fjärde studioalbum Eldorado innebar ett kommersiellt genombrott i USA, även om det inte sålde så bra i hemlandet, och det var det första där hela albumet kretsade kring ett tema. Från det femte albumet Face the Music släpptes singlarna "Evil Woman" och "Strange Magic" vilka blev hits, men strävandet efter ett mer kommersiellt sound blev också tydligare ju fler år som gick efter Roy Woods frånvaro. Det var dock 1976 som gruppens verkliga internationella genombrott kom med skivan A New World Record. Detta album inledde gruppens gyllene år under slutet av 1970-talet, med de efterföljande albumen Out of the Blue (dubbelalbum) och Discovery som alla blev storsäljare. På den sistnämnda skivan märktes en tydlig influens av discomusik, och där tonades även gruppens stråktrios betydelse ner. Den skivan innehöll också gruppens internationellt största hitsingel "Don't Bring Me Down".
Under bandets höjdpunkt ca 1978 bestod ELO av sju medlemmar:
- Jeff Lynne – sång, gitarr
- Bev Bevan – trummor
- Richard Tandy – keyboard
- Kelly Groucutt – basgitarr
- Mik Kaminski – violin
- Hugh McDowell – cello
- Melvyn Gale – cello
Därefter, till tidsresan Time försvann stråkarna till förmån för synthesizers och ELO förvandlades till en kvartett. De sista tre albumen som ELO gjorde handlade om kontrakt med skivbolaget JET, och Lynne levererade de två sista albumen utan åtföljande turnéer. Albumet Secret Messages 1983 vilket blev en måttlig framgång med singeln "Rock and Roll Is King". När den sista plattan från den ursprungliga eran, Balance of Power var det endast tre medlemmar kvar, Lynne, Bevan och Tandy. Den skivan blev heller ingen särskilt stor framgång även om flera låtar hamnade högt på Englandslistan, bl.a. "Calling America" och "So serious". 1988 kom Lynne med det slutliga beskedet att gruppen lagts ner. Då hade han redan inlett samverkan med George Harrison som skulle innebära nya framgångsrika år som producent och låtskrivare. År 2000 använde Jeff Lynne gruppnamnet ELO till albumet Zoom. Detta album kan dock bäst beskrivas som ett soloalbum då det bara var han själv och Richard Tandy från 1970-talsuppsättningen som medverkade på skivan. En turné var även tänkt att genomföras, men biljetterna sålde dåligt och Jeff Lynne påverkades av sin vän George Harrisons sjukdom och någon turné blev aldrig av. Under hösten 2015, släpptes ELO albumet "Alone in the universe" och sålde platina och fick god kritik. Under 2016 följde så en framgångsrik turné i Europa som såldes ut. Den avslutades med en mycket uppskattad spelning på Glastonburyfestivalen.
Medlemmar
[redigera | redigera wikitext]- Det här avsnittet är helt eller delvis baserat på material från engelskspråkiga Wikipedia, Electric Light Orchestra, 11 juli 2019.
Nuvarande medlemmar
[redigera | redigera wikitext]- Jeff Lynne – sång, gitarrer, basgitarr, keyboards, cello, trummor, slagverk (1970–1986, 2000–2001, 2014–)
- Richard Tandy – piano, keyboards, synthesizer, basgitarr, gitarr, körsång (1971–1986, 2000–2001, 2014–2016, 2019-)
Nuvarande turnerande medlemmar (Jeff Lynne's ELO)
[redigera | redigera wikitext]Tidigare medlemmar
[redigera | redigera wikitext]Tidigare turnerande medlemmar
[redigera | redigera wikitext]Associerade
[redigera | redigera wikitext]Tidslinje
[redigera | redigera wikitext]
Tidslinje turnerande medlemmar
[redigera | redigera wikitext]
Diskografi
[redigera | redigera wikitext]Album
[redigera | redigera wikitext]- 1971 – The Electric Light Orchestra
- 1973 – ELO 2
- 1973 – On the Third Day
- 1974 – Eldorado
- 1975 – Face the Music
- 1976 – A New World Record
- 1977 – Out of the Blue
- 1979 – Discovery
- 1980 – Xanadu (soundtrack album)
- 1981 – Time
- 1983 – Secret Messages
- 1986 – Balance of Power
- 1999 – Live at the BBC
- 2001 – Zoom
- 2015 – Alone in the Universe
- 2019 – From Out of Nowhere
Singlar
[redigera | redigera wikitext]- 1972 : 10538 Overture
- 1973 : Roll Over Beethoven
- 1973 : Showdown
- 1974 : Ma-Ma-Ma Belle
- 1974 : Can't Get It Out of My Head
- 1975 : Boy Blue
- 1975 : Evil Woman
- 1976 : Strange Magic
- 1976 : Livin' Thing
- 1977 : Rockaria!
- 1977 : Do Ya
- 1977 : Telephone Line
- 1977 : Turn to Stone
- 1978 : Mr. Blue Sky
- 1978 : Wild West Hero
- 1978 : Sweet Talkin' Woman
- 1978 : It's Over
- 1979 : Shine a Little Love
- 1979 : The Diary of Horace Wimp
- 1979 : Don't Bring Me Down
- 1979 : Confusion
- 1979 : Last Train to London
- 1980 : I'm Alive
- 1981 : Hold on Tight
- 1983 : Rock'n'Roll is King
- 1983 : Stranger
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Fotnoter
[redigera | redigera wikitext]- ↑ Feb 5 1973, Electric Light Orchestras konserthistorik, s62-63 /setlist.fm (läst 25 september 2025)
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Electric Light Orchestra.- Electric Light Orchestra Home – Officiell webbplats
- Electric Light Orchestra Legacy Recordings site - Skivbolagets ELO-sida.
- Jeff Lynne Song Database
- Sidor som använder tillägget EasyTimeline
- Sidor med trasiga fillänkar
- Artiklar som behöver fler källor 2024-07
- Alla artiklar som behöver fler källor
- Alla artiklar som behöver källor
- Ingen bild på Wikidata men det finns lokalt
- Ursprungsmall för avsnitt
- Artiklar med mall:enwp utan url
- Enwp
- Wikipedia:Artiklar som saknar Wikidataobjekt
- Wikipedia:Alla artiklar med åtgärdsbehov relaterade till Wikidata
- Wikipedia:Sidor med mallen Auktoritetsdata utan referenser i Wikidata
- Brittiska rockgrupper
- Musikgrupper bildade 1970
- Musikgrupper från Birmingham
- Supergrupper
- Rock and Roll Hall of Fame