Hoppa till innehållet

Axelmakterna

Från Plutten
Fil:Second world war europe 1940 map de.png
Axelmakternas erövringar 1940 (blått)
Fil:Japanese Empire - 1942.svg
Kejsardömet Japans erövringar (rött) i Asien under andra världskriget.

Axelmakterna (tyska: Achsenmächte) var en koalition under andra världskriget som bestod av de stater som stred mot de allierade. De främsta deltagande staterna i koalitionen var Nazityskland, det fascistiska Italien och Japan. Under andra världskriget anslöt sig Ungern, Rumänien och Slovakien till gruppen i november 1940, medan Bulgarien, Jugoslavien och senare även Kroatien gick med i axelmakterna under 1941.[1]

Under 1930-talet var såväl Tyskland, som Italien och Japan fullt sysselsatta med att på olika sätt expandera sina riken. Det fascistiska Italien hade i oktober 1935 invaderat Etiopien. Japan å sin sida hade sedan 1931 ockuperat Manchuriet i nordöstra Kina, vilket 1937 utvecklades till ett fullskaligt krig mellan Japan och Kina. Nazityskland ockuperade Rhenlandet 1936 och annekterade Österrike och Sudetenland 1938.[1]

Axeln Rom-Berlin

[redigera | redigera wikitext]

Tyskland väntade ut att kriget mellan Italien och Etiopien skulle avslutas innan man inledde en intensiv kampanj mot Österrike med målet att annektera landet i ett tyskt rike. I maj 1936 inleddes förhandlingar med den österrikiske kanslern Kurt von Schushnigg och i juni samma år presenterades ett utkast på avtal mellan länderna för den italienska ledaren Benito Mussolini, som snart godkände avtalet. I juli uttalade både styret i Berlin och Wien att de båda ländernas politik skulle syfta till att upprätta en tysk stat.[1]

I oktober 1936 besökte Galeazzo Ciano, Italiens utrikesminister, tillika Mussolinis svärson, Adolf Hitler i dennes residens i Berchtesgaden. Strax därefter blev Tyskland det första land att erkänna Italiens annektering av Etiopien.[1] Den 25 oktober nådde de båda länderna ett informellt avtal som knöt dem närmare varandra.[2] Några dagar senare, den 1 november, höll Mussolini ett tal i Milano där han tillkännagav "axeln Rom-Berlin" och häftigt attackerade kommunismen.[1][3]

Mussolini beskrev den som "en vertikallinje mellan Berlin och Rom, som icke var en skiljelinje, utan en axel, kring vilken alla europeiska stater kunde samlas, som önskade fred och samarbete".[4] Uttrycket kom att bli populärt i tysk och italiensk press och förkortades ofta till bara axeln eller axelmakterna.[4]

Antikominternpakten

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Antikominternpakten

I september 1936 hade Adolf Hitler allt häftigare attackerat kommunistiska idéer, särskilt det han benämnde "bolsjevism". Enligt Hitler skulle det tyska folket blint lyda honom i den antikommunistiska kampen. En anledning till utspelet var att rättfärdiga en tysk inblandning i det spanska inbördeskriget på den fascistiska falangistiska sidan under ledning av general Franco. Det fanns även ett ytterligare syfte, vilket var att bereda mark för en koalition med Japan, där nationalistiska och militaristiska idéer hade spirat sedan invasionen och ockupationen av Manchuriet.[1]

Fil:Anti-Comintern Pact signing.jpg
Joachim von Ribbentrop och Kintomo Mushanokōji skriver under Antikominternpakten 1936.

Antikominternpakten undertecknades i november 1936 av Tysklands utrikesminister Joachim von Ribbentrop och Japans ambassadör i Berlin Kintomo Mushanokōji. Anledningen enligt signatärerna var att den tredje socialistiska internationalen (även känd som Komintern) syftade till att "upplösa och underkasta existerande stater". Tyskland och Japan åtog sig i pakten att konsultera med varandra och att i nära samarbete vidta "nödvändiga förebyggande åtgärder".[1]

Efter att Mussolini gjort ett statsbesök till Tyskland 1937 anslöt sig Italien i november samma år till Antikominternpakten. I december gick Italien dessutom ur Nationernas förbund, vilket ledde till att Tyskland, Italien och Japan knöts ännu närmre varandra.[1]

Stålpakten och tremaktspakten

[redigera | redigera wikitext]

Relationerna mellan axelmakterna fortsatte att stärkas under de kommande åren före andra världskriget. Den 22 maj 1939 slöt Tyskland och Italien en fullständig militär och politisk allians genom Stålpakten. I september 1940, drygt ett år efter Tysklands invasion av Polen, undertecknade de tre axelmakterna Tremaktspakten, i vilken parterna åtog sig att "bistå varandra med alla politiska, ekonomiska och militära medel".[5]

Under andra världskrigets gång anslöt sig en rad länder till axelmakterna, antingen genom hot eller löften om att motta skydd från axelmakterna, alternativt att de skulle få utöka sina territorier. I november 1940 anslöt sig Ungern, Rumänien och Slovakien (Tjeckoslovakien hade delats 1939). Året därpå anslöt Bulgarien och Jugoslavien i mars och Kroatien gick med i koalitionen i juni 1941 efter att Jugoslavien hade delats upp under krigets förlopp. Finland gick aldrig formellt med i axelmakterna men samarbetade med dem i sin kamp mot Sovjetunionen.[1]

Axelmakterna, som geografiskt nådde sin största utbredning 1942, dominerade stora delar av världen, men besegrades av de allierade i slutet av andra världskriget. Under andra världskrigets gång var det många länder som både anslöt sig till och lämnade axelmakterna. Italien bytte sida i slutet av kriget.

Deltagande nationer

[redigera | redigera wikitext]

De ursprungliga axelmakterna

[redigera | redigera wikitext]

Nazityskland Tyskland, under Führer Adolf Hitler.
Japan Japan, under premiärminister Hideki Tojo samt kejsar Hirohito.
Fil:Flag of Italy (1861-1946).svg Italien, (1940-1943), under premiärminister Benito Mussolini och kung Viktor Emanuel III.

Mindre axelmakter

[redigera | redigera wikitext]

Mall:Landsdata Kungariket Ungern (1940-1945), under Miklós Horthy och senare Ferenc Szálasi.
Mall:Landsdata Kungariket Rumänien (1941-1944), under Ion Antonescu.
Mall:Landsdata Kungariket Bulgarien (1941-1944), under tsar Boris III av Bulgarien.
Thailand Thailand (1941-1945), under Luang Phibul Songkhram.

Länder i koalition med axelmakterna

[redigera | redigera wikitext]

Finland Finland, (1941-1944), (se Ryti-Ribbentrop-avtalet), under president Risto Ryti och överbefälhavaren Gustaf Mannerheim.
Kungariket Irak Irak, (1941), under Rashid Ali.
Iran Iran, (1941), under Reza Shah.

Länder under axelmakt-styrd marionettregering[källa behövs]

[redigera | redigera wikitext]

Mall:Landsdata Manchukuo (1932–1945), under kejsar Puyi.
Fil:Flag of First Slovak Republic 1939-1945.svg Slovakiska republiken (1939–1945), under Jozef Tiso.
Mall:Landsdata Oberoende staten Albanien (1943–1944).
Mall:Landsdata Oberoende staten Kroatien (1941–1945), under Ante Pavelić.
Fil:Philippines Flag Original.svg Andra filippinska republiken (1943–1945), under José P. Laurel.

  1. 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 1,5 1,6 1,7 1,8 ”Axis powers” (på English). www.britannica.com. 22 oktober 2025. https://www.britannica.com/topic/Axis-Powers. Läst 28 oktober 2025. 
  2. ”Rome-Berlin Axis” (på English). www.britannica.com. https://www.britannica.com/topic/Rome-Berlin-Axis. Läst 27 oktober 2025. 
  3. Stephanie Hodgson (29 juli 2011). ”Hitler and Mussolini: A comparative analysis of the Rome-Berlin Axis 1936-1940” (på English). E-International Relations. https://www.e-ir.info/2011/07/29/hitler-and-mussolini-a-comparative-analysis-of-the-rome-berlin-axis-1936-1940/. Läst 27 oktober 2025. 
  4. 4,0 4,1 ”Svensk uppslagsbok, Axelmakterna”. Arkiverad från originalet den 8 augusti 2014. 0985_0986-0077.jpg. Läst 27 mars 2017. 
  5. ”Tripartite Pact” (på English). www.britannica.com. 20 september 2025. https://www.britannica.com/topic/Tripartite-Pact. Läst 28 oktober 2025. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]