Ananke (mytologi)

Ananke (Mall:Lang-grc, ”tvång”, ”nödvändighet”) är i grekisk mytologi personifikationen av ödets ofrånkomliga makt, nödvändighetens och det kosmiska tvångets gudinna. Hennes romerska motsvarighet är Necessitas.

Beskrivning

Ananke representerar den yttersta makten som även gudarna själva är underkastade: ödet, det vill säga sådant som ingen kan undvika eller ändra. Hon uppfattas som ett urväsen som står utanför tid och skapelse, och framställs ofta som den som sätter världens ordning i rörelse.

I den orfiska kosmologin uppträder Ananke tillsammans med Kronos (tiden) som ett par av urkrafter som tillsammans ger upphov till kosmos. De två omslingrar det kosmiska ägget och bringar ur det fram ljusguden Phanes, som blir skapelsens första gestalt. I vissa källor anges Ananke också som moder till Moirerna (ödesgudinnorna), Aither (eterljuset) och ibland Erebos.

Ananke är inte omnämnd som personifiering i Homeros verk, men även där antyds att gudarna är bundna av nödvändighetens lagar. Hon fick däremot större betydelse i senare grekisk litteratur och teologisk spekulation, särskilt inom den orfiska mystiken. I Korinth tycks hon ha haft en egen kult, där hon dyrkades tillsammans med Bia (”Makt” eller ”Våld”). På grund av sin oföränderliga natur ansågs det meningslöst att frambära offer till henne. Ett grekiskt ordspråk löd: ”Ingenting är starkare än den fruktade Nödvändigheten.”

Symbolik

Ananke har i den grekiska filosofin kommit att symbolisera det ofrånkomliga i naturens och människans villkor. Hos filosofer som Platon och Aristoteles används begreppet ”anankē” för att beteckna nödvändighetens lagar i kosmos, till skillnad från slumpen (tyche) och det fria valet (eleutheria). I Staten beskriver Platon Ananke som Moirernas moder, och i Timaios används begreppet för att beteckna naturens oföränderliga villkor, det som förnuftet kan påverka men inte upphäva.

Se även

• Moirerna
• Tyche