Elektronik

Ytmonterade komponenter på ett mönsterkort.

Elektronik är den gren av elektrotekniken som bygger på rörelserna hos elektroner i vakuum, gaser eller fasta material (inklusive halvledare). I modernt språkbruk omfattas även användningen av elektroniska komponenter, inom bland annat radio, television, datateknik, kommunikation, informationsteknik och mätteknik.^[1]

Traditionellt betecknas elektrisk apparatur utan aktiva komponenter som ej elektronisk. Exempel på icke-elektronisk utrustning är därför värme-element, elmotorer och enklare elkraftöverföring.

Elektroniken har en central roll i den pågående "informationsrevolutionen" eftersom datorer och annan kringutrustning är uppbyggd av olika elektroniska komponenter.

Teori

De mest grundläggande lagarna som beskriver hur elektronik fungerar är Ohms lag och Kirchhoffs lagar samt även Maxwells ekvationer.

Komponenter

Beståndsdelarna i elektronik kallas komponenter. Komponenterna är uppdelade i olika typer beroende på deras egenskaper. När komponenter kopplas samman så bildas kretsar. Komplexa komponenter brukar även kallas kretsar.

Digitala kretsar

Byggblock:

Kraftigt integrerade komponenter:

Elektromekaniska komponenter

Exempel: relä, strömställare

Konstruktion

EDA-programvara som till exempel Kicad används för att sätta samman ett kopplingsschema. Detta överförs sedan till en mönsterkorts layout där bland annat korrigeringar för fysiska och mekaniska förhållanden görs.

Se även

Referenser

↑ ”elektronik - Uppslagsverk”. www.ne.se. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/elektronik. Läst 23 januari 2020.

Externa länkar

Fil:Commons-logo.svg Wikimedia Commons har media som rör Elektronik.
Bilder & media
elektronik i Nationalencyklopedins nätupplaga.

[1] ”elektronik - Uppslagsverk”. www.ne.se. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/elektronik. Läst 23 januari 2020.

[1]