Hoppa till innehållet

Uppsala tempel

Lägg till länkar
Från Plutten
Fil:Olaus Magnus - On the Glorious Temple Devoted to the Nordic Gods.jpg
Uppsala tempel avbildat av Olaus Magnus i Historia om de nordiska folken, 1555.

Uppsala tempel eller hednatemplet i Uppsala är är en förmodad tempelbyggnad i Gamla Uppsala, som Adam av Bremen beskrev ca 1076. Templet antogs länge ha varit den svenska asatrons centralhelgedom.[1]

Templet troddes länge[enligt vem?] ha bränts och rivits omkring år 1087 på order av kung Inge den äldre, som då ska ha dräpt sin svåger Blot-Sven, och därigenom slagit ner den sista offentliga kulten tillägnad asarna. Förutom att Uppsala tempel förstördes ska offerträdet ha huggits ned, samtidigt som en kyrka ska ha byggts på templets tidigare plats. Enligt osäkra kungalängder skall Inge den äldre ha varit den nionde kungen efter Olof Skötkonung, som var den förste svenske konung som blev kristnad.

Adam av Bremens beskrivning

[redigera | redigera wikitext]

I Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum beskriver Adam av Bremen templet i kapitlet om "sueonerna": "Detta folk har ett berömt tempel som kallas Uppsala, beläget inte långt från samhället Sigtuna", säger han om .[2] Adam beskriver sedan ett tempel helt gjort av guld [totum ex auro paratum] och han nämner en guldkedja som "omger templet hängandes över byggnadens tak" [templum circumdat pendens supra domus fastigia]. Inuti templet fanns enligt Adam tre gudabilder som folket dyrkade på så sätt den mäktigaste av dem, Thor, hade sin tron i salens mitt, och Wodan och Fricco hade sina platser på var sida om honom. Enligt Adam berättar man att Thor härskar i luften och styr åska och blixtar; storm och regn; blidväder och skördar, medan Wodan, "det vill säga ursinnet" [id est furor] styr krigen och ger människor kraft gentemot deras fiender. Fricco, slutligen, sägs skänka vällust åt "de dödliga" [mortalibus], och hans beläte utformar de också enligt Adam "med en väldig fallos" [cum ingenti priapo]. Wodan framställer de beväpnad "såsom de våra brukar göra med Mars" [sicut nostri Martem solent]. Thor, säger han, med sin spira, liknar dock Jupiter.

Vid sidan av templet nämner Adam även i en senare randnotis att det står ett evigt grönt träd, vars natur ingen (där) känner, och en källa vari en levande människa kastas, och om han inte dyker upp är folkets offer mottaget. Där finns även en lund, och den spelar en viss roll vid den stora högtid som enligt Adam firas vid Uppsala "efter nio år" [post novem annos]. Den är gemensam för alla Sueonias provinser och ingen människa ges immunitet från denna högtid. Kungar och folk, var och en, skickar sina gåvor till Uppsala, och vad som är värre än varje straff är, enligt Adam, att även de som redan har antagit kristendomen måste friköpa sig från dessa ceremonier. Offren tillgår enligt följande: av allt levande som är av hankön offras nio huvuden (eller möjligen nio stycken). Med deras blod är det sed att blidka gudarna. Kropparna hängs sedan upp i den nämnda lunden, och vartenda träd anses här heligt på grund av kadavrens död och förruttnelse. Där hänger hundar och hästar ihop med människor i en salig blandning, och en av de kristna hade berättat för Adam att han kunnat räkna till 72 kroppar. Där sjöngs också oanständiga sånger.

Templets placering

[redigera | redigera wikitext]

Var templet legat var under lång tid omtvistat. Olaus Magnus placerade templet på Domberget där dagens domkyrka ligger, en teori som senare Johannes Bureus och Georg Stiernhielm och Johannes Messenius anslöt sig till. Martin Stenius försökte förgäves driva tanken på att templet skulle ha legat i Gamla Uppsala. Johannes Schefferus menade sig till och med kunna spåra delar av templet i dagens domkyrka i form av de kraftigare konstruerade delarna i muren som uppförts efter 1404 års ras. Han råkade här i konflikt med Olof Verelius, som å sin sida menade att templet legat i Gamla Uppsala och även han menade sig kunna spåra delar av hednatemplet i Gamla Uppsala kyrka.

Avgörande för den senare teorins seger blev att Olof Rudbeck anslöt sig till Olof Verelius' tankar. Ännu på 1770-talet drev dock Johan Ihre tanken att dagens Uppsala var templets rätta plats.[3]

Arkeologi

[redigera | redigera wikitext]

Under Gamla Uppsala kyrka, påträffades vid en arkeologisk undersökning av Sune Lindqvist 1926 ett antal stolphål, som han tolkade som rester av det gamla hednatemplet. Enligt en rekonstruktion 1952 skulle byggnaden ha varit en 25 x 22 meter stor byggnad i trä. Under inflytande från Kjell Kumlien, som menade att själva kyrkan utgjorde rester av templet ändrade sig Lindqvist 1967, och antog att de stolphål han påträffat inte tillhörde något hednatempel utan troligen var medeltida. Nya undersökningar har dock visat att Lindqvists lager troligen härrör från järnåldern, även om det fortfarande är osäkert om det verkligen rör sig om en tempelbyggnad.[4]

Många spekulationer finns fortfarande om templet. Vissa hävdar att det man vet om bloten, svearna och tidsperioden i stället tyder på att den heliga lunden eller källan kan ha fungerat som ett slags (utomhus)tempel. Å andra sidan kan konkurrensen från kristendomen ha fått människorna att bygga ett hov i stil med Adam av Bremens tempel. En annan möjlighet är att byggandet av tempel till förkristna gudar snarare är ett "allmän-indoeuropeiskt fenomen" bland de "indoeuropeiska folken", där svenskar liksom t.ex. greker och romare då anses ingå, och även om begreppet "indopeuropeiskt" egentligen endast betecknar vissa språkliga drag och inte människor av kött och blod kan ju kulturella kontakter med medelhavet ha givit idéer om tempel även i Norden innan kristendomens inflytande började göra sig gällande. Väldigt få klara belägg föreligger dock för sådana tempelbyggnader, men det finns möjligen ett arkeologiskt belägg för en tempelbyggnad från järnåldern i skånska Uppåkra, som existerade mellan ca 400- och 900-talet e.v.t..

Kring kungshögarna i Uppsala har man även hittat hallbyggnader av långhustyp. Dessa verkar ha varit ovanligt monumentala, legat på höga terrasser med breda ramper upp på terrassen. Detta gör att teorin om att de också kan ha fungerat som tempel har framförts.

Nya perspektiv

[redigera | redigera wikitext]
Fil:Yngve Frey bygger Gamla Upsala tempel by Hugo Hamilton.jpg
"Yngve-Frej bygger Gamla Upsala tempel", teckning av Hugo Hamilton 1830.

År 1998 publicerade historikern Henrik Janson en doktorsavhandling som analyserade den politiska bakgrunden till Adam av Bremens författarskap. Janson framhöll att Adam skrev till ärkebiskop Liemar av Hamburg-Bremen som vid tillfället blev bannlyst av påven Gregorius VII. Det var en konflikt som djupnade hastigt i takt med att Adam skrev, och till slut bannlystes även den tyskromerske kungen och tilltänkte kejsaren Henrik IV, vars trognaste försvarare var just ärkebiskop Liemar av Hamburg-Bremen till vilken Adam riktade hela sitt verk. Det var ett försvar av ärkesätet Hamburg-Bremens rättigheter, särskilt med avseende på det Skandinavien där Hamburg-Bremen gjorde anspråk på den kyrkliga överheten, men som Gregorius VII var i färd med att ta kontroll över. I Gregorius språkbruk var såväl ärkebiskop Liemar som Henrik IV att betrakta som hedningar, för, som påven uttrycket det, den som inte underkastade sig Roms bud var att betrakta som hedning "även om han själv påstår sig vara kristen". Kritiken från det tyska hovet mycket hård, och Gregorius VII anklagades för att illegitimt ha invaderat påvestolen med mutor och ursinne, och besudlat den med otukt och högmod. Han hade till och med uttryckligen velat ställa sig med "beväpnad hand" [armata manu] i spetsen för den kristenhet han ledde. Denna kristenhet menade sig Janson kunna spåra till Sverige, där den av Gregorius VII själv benämndes gallicana ecclesia, 'den galliska kyrkan', och ställdes direkt mot Hamburg-Bremens anspråk, som påven förkastade som falsarier. Enligt Janson finns ett antal omständigheter som pekar på att denna kyrka, som intimt hänge samman med den monastiska reformkyrkorörelsen, hade haft sitt främsta fäste i Mälardalen, och kanske rentav i Gamla Uppsala. Janson påpekade också att området kring Uppsala var fullt av kristna runstenar vid denna tid, och utifrån sin ingående analys av nordisk, nordtysk och europeisk politik hävdade han därför att beskrivningen av det hedniska templet var en rent litterär konstruktion av Adam riktad mot en med ärkesätet Hamburg-Bremen konkurrerande kyrka, cluniacensiskt präglad, nära knuten till den svenska kungamakten och med centrum i just Uppsala. Denna kyrkas kult liknade den som det tyska hovet kritiserade i Rom eftersom föremålet för kulten var detsamma - och den drevs av samma dödssynder: girighet, högmod, ursinne och kättja.[5][6][7] Avhandlingen vann snabbt internationellt erkännande för sin analys av Norden och den europeiska politiken, och snart även för den radikala tolkningen av det hedniska templet Uppsala som en litterär konstruktion.[8][9] Vissa äldre svenska arkeologer och religionshistoriker har fortfarande svårt att acceptera Jansons tolkning[10][11], och forskningsläget är fortfarande inte avgjort, men bilden av Uppsala och de religiösa förhållandena i 1000-talets Mälardalen är helt klart under omvärdering.[12][13][14][15]

François-Xavier Dillman pekade på att ordet Adam av Bremen använde för byggnaden med gudabilderna snarast betyder "bankettsal". Studier av hallbyggnader i resten av Norden ger även stöd för iden att sådana inte bara använts för religiösa fester utan även brukats för politiska och juridiska ändamål. Därmed behöver det inte ha rört sig om ett regelrätt tempel, utan snarare en ovanligt prominent hallbyggnad med flera användningsområden.[16]

Midvinterblot

[redigera | redigera wikitext]
Fil:Midvinterblot (Carl Larsson) - Nationalmuseum - 32534.tif
Målningen "Midvinterblot" – Carl Larssons tolkning av Uppsala tempel.

Carl Larsson hade detta fantasifulla tempel som bakgrund i sin målning Midvinterblot (1915) där han lät svearna offra sin kung Domalde. Templet framstår där som lite mindre praktfullt än under göticismens största dagar och i Olof Rudbeck den äldres föreställning, men större än de arkeologiska lämningar som eventuellt varit ett tempel. Målningen finns idag på Nationalmuseum.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ Samuel Edquist, ”Den lokalpatriotiska nationalismen. Identitetsskapande i uppländska bruk av historien”, i S. Edquist, J. Gustafson, S. Johansson & Å. Linderborg (red.), En helt annan historia: Tolv historiografiska uppsatser, Uppsala 2004, s. 55-71. [1]
  2. ↑ Adam av Bremen, Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar (Stockholm 1984), s. 224, ISBN 91-7118-447-3
  3. ↑ Det forntida Upsala i 1600-talets lärda spekulation, Nils Sundquist i årsboken Uppland, 1953
  4. ↑ Kungsgården, Wladyslaw Duczko, artikel i Arkeologi och miljögeologi i Uppsala volym II.
  5. ↑ Henrik Janson, Templum Nobilissimum. Adam av Bremen Uppsalatemplet och konfliktlinjerna i Europa kring år 1075, Göteborg 1998.
  6. ↑ Henrik Janson, ”What made the pagans pagans?” Medieval Christianitas: Different Regions, 'Faces', Approaches. Mediaevalia Christiana nr 3. Sofia 2010, 13-30.
  7. ↑ Janson, Henrik. "Pictured by the Other: Classical and Early Medieval Perspectives on Religions in the North", in: The Pre-Christian Religions of the North: Research and Reception, ed. by Margaret Clunies Ross, Volume I: From the Middle Ages to c. 1850, Turnhout: Brepols 2018, pp. 7-40.. https://www.brepolsonline.net/doi/10.1484/M.PCRN-EB.5.115239 
  8. ↑ Volker Scior, Das Eigene und das Fremde. Identität und Fremdheit in den Chroniken Adams von Bremen, Helmolds von Bosau und Arnolds von Lübeck, Berlin 2002, s. 118-119.
  9. ↑ Anders Winroth, The conversion of Scandinavia: vikings, merchants, and missionaries in the remaking of Northern Europe, New Haven 2012, s. 148.
  10. ↑ ”Kulthusens återkomst”. https://www.staffaneng.se/wp-content/uploads/2018/03/Kulthusens-%C3%A5terkomst.pdf. Läst 28 maj 2025. 
  11. ↑ Kaliff, Mattes, Anders, Julia (2017-03-31). Tempel och kulthus i det forna skandinavien : myter och arkeologiska fakta 
  12. ↑ Grzybowski, Lukas G. (Amsterdam: Arc Humanities Press 2021). The Christianization of Scandinavia in the Viking Era: Religious Change in Adam of Bremen's Historical Work 
  13. ↑ Simek, Rudolf. ”The Sanctuaries in Uppsala and Lejre and their Literary Antecedents”. Religionsvidenskabeligt tidsskrift 74/2022, pp. 217-230. 
  14. ↑ Sten Tesch, "Skiftet och Sigtuna: Hybriditet och motstånd som en del av Mälarområdets kristnande", i Sten Tesch (red.), "Skiftet. Vikingatida sed och kristen tro: Ett mångvetenskapligt perspektiv på kristnandeprocessen i Mälarområdet" (2017), s. 11-52.
  15. ↑ Henrik Janson, "Christianisations in Scandinavia", i Mass Conversions to Christianity and Islam, 800-1100. ed. by Tsvetelin Stepanov och Osman Karatay, Cham : Palgrave Macmillan ; 2023, s. 45–76. https://link.springer.com/chapter/10.1007/978-3-031-34429-9_3
  16. ↑ Steinsland, Gro (2007). Fornnordisk religion. Stockholm: Natur och kultur. sid. 326. Libris 10120263. ISBN 978-91-27-11429-6 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Uppsala
IndelningUppsalas kommunvapen
Underartiklar
Byggnader och
anläggningar
Historia
Övrigt
Hämtad från ”https://wiki.viberq.org/w/index.php?title=Uppsala_tempel&oldid=16998”